Post Malone – En klass för sig

Det är lätt att låta fördomar ställa till det i bedömningen av Austin Richard Post, mer känd som Post Malone. Med tatueringar från topp till tå och guldplätterade tänder skulle en fråga eller två dyka upp om han bjöds med på en familjemiddag. Bortom den 26-åriga mannens utseende tillhör han inte den musikaliska genre hans yttre pekar mot. Denna man är en kameleont utan dess like, och ingen annan artist med samma stjärnstatus besitter förmågan av den totala transformation Post Malone kan göra från låt till låt.

Han är sista akten på dag två av tre. Det tycks givet på allas agenda att se honom. Den mestadels yngre publiken kan varje ord av alla hela hans setlist – och den är smart planerad för att inte löpa risk för att tråka ut. Och Post Malone själv bjuder på ett jordnära och lojt intoxikerat men bottenlöst charmant intryck. Han fyller på sin röda high school plastkopp gång på gång, och promillen når till slut en nivå så att han får problem att stämma sin akustiska gitarr. Till undsättning kommer Alfred, en 20-nånting år gammal man med en look från Idol som målmedvetet och självsäkert ackompanjerar kvällens berusade världsstjärna. Ett riktigt humant och spontant tillfället.

Post Malone är ensam på scenen helt utan band. Men med hans outtröttliga energi, pyro som lånad från Rammsteins reservlager och en stadig setlist blir det aldrig långtråkigt.

Han bevisar sig som en singulär talang i en musikindustri ihopsatt i en trött popfabrik.

Och kanske det mest häpnadsväckande av allt – han tycks inte anstränga sig det minsta.

 

 

SKRIBENT: Philip Almen (philip.almen@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Mattias Nilsson (mattias.nilsson@rockbladet.se)
KONSERT: Post Malone
ARENA: Tower Stage / Lollapalooza
DATUM: 2022-07-02
BÄST: Allt, förutom att jag inte var front row + hade gärna sett ännu mer pyro och hört ännu mer rock än Ozzy Osbourne samarbetet Take What You Want