STOR SAFFIRE SPECIAL med Intervju och recension av Taming the Hurricane!

Saffire släppte nyligen sin fjärde platta i och med Taming the Hurricane där de fått en nytändning i nya trummisen Efraim Larsson. Plattan innehåller något för nästan alla och det är en skiva som snurrat (?) kraftigt i spellistan sedan den släpptes – en klockren hårdrocksplatta! Jag hade glädjen att träffa Victor Olsson, Tobias Jansson, Dino Zuzic, och Efraim Larson från Saffire i studion innan skivan släpptes för en lång intervju!

Taming the Hurricane? Det låter snarare som om Saffire har släppt lös sin känslostorm på alla fronter och fångat detta i sina låtar på plattan! De tar allt till nästa nivå på det här albumet då alla i bandet får skina i mixen och låtmaterialet. Vasst gitarrspel, tung skön bas, grymma keybordslingor och solon, sång där hela omfånget kommer till sin rätt och en riktigt groovig trumsektion! Jag förtrollas av keybpardintrot i albumöppnaren Triumph of the Will och episka Read Between the Lines, gläds åt rockrökarna Mr. Justified, Roses (Electrify) och titelspåret Taming the Hurricane, känner hur hornen växer under Fortune Favors the Bold och Wendigo, samt tänker på Victors homage (se intervju nedan) när jag hör Flight of a Thousand Wings. Albumdynamiken är skön då det är sällan en tråkig och likriktad stund utan det finns alltid nåt nytt att upptäcka i mixen och i låtmaterialet i stort. Tar Saffire ytterligare stora steg på nästa platta kommer det bli nåt som hela rockvärlden inte kan värja sig emot! 

 

Ny Saffire platta. När kom idéerna om en ny Saffire platta? 

Victor: Det var egentligen så fort vi vi fick med Efraim i bandet. Där vi hade en liten icke självförvållad liten paus i bandet där vi av olika anledningar delade på oss med våran gamla trummis. Då hade vi tappat gnistan lite, liksom. Det var inte det bästa av bandslut, men nu har vi gått vidare från det vill jag poängtera. 

Det drog ut på tiden och lite sånt?

Victor: Ja, det var mycket konstiga grejer där och samtidigt som som jag och Tobbe hade en del att göra med Gathering of Kings. Så då blev det att man lade energin på det som var positivt i för tillfället och då gick man in i det. Men sen när vi fick med Efraim då då …

Du får berätta lite hur Efraim kom med i Saffire. Jag vet att ni spelar tillsammans i Gathering of kings och var polare innan Efraim kom in i Saffire. Hur gick det till att ni kom i kontakt och tog steget att gå med i Saffire? 

Efraim: Nej, men det var ju ganska logiskt i och med att vi jobbade så mycket med Gathering Of Kings tillsammans. Det var ju skivinspelning där först, sen var ju något gig och sen var det Sweden Rock. Redan då hade de börjat tissla tassla lite så där. Jag började väl fatta att ni kanske lite så här rycker i trådarna, liksom.  Och så under Sweden Rock bodde vi i samma stuga alla 3 och då blev det väl att vi började prata ganska mycket. Just den veckan var väl det på något sätt som det blev liksom… 

Victor: Vi bondade rätt bra där. 

Efraim: Ja precis och det var väl då jag kände att ”Okej nu, nu vill de ha med mig liksom. Och då var jag ganska givet för mig att svara ja, liksom, det var väl inga tvivel direkt. 

Och gick diskussionerna på Saffire-sidan?

Victor: Jag och Tobbe via kände ju Efraim och eftersom vi hade spelat med honom och visste vad han gick för. Vi hade ju någon form av… inte provspelning, men vi fick ju berätta för Magnus och Dino då som inte är kände Efraim att ”Det här är en toppenkille!”. Ni var ju ändå lite bekant med hur han spelade. Vi sa ju liksom ”Vi bara lirar tillsammans och ser hur det känns. Det kommer bli hur bra som helst!”. Och det blev ju så och det var inga konstigheter alls.

Kommer ni ihåg vilka de första låtarna ni lirade var för några?

Victor, Dino: Broken Crown och Wolf Among The Sheep.

Okej! Efraim kommer in i bandet och ny Saffire-platta börjar dra igång. 

Victor: Ja då böjar huvudet direkt jobba liksom att då börjar man se någonting i ljuset i slutet av tunneln eftersom jag vet också hur hur effektiva vi är i studion och allting. Jag vet hur Efraim funkar i studion för vi har spelat in 2 skivor tillsammans innan Saffire. Så jag visste att det här kommer bli så bra, för han är så bra på att tolka mitt behov, men samtidigt göra sin egen grej. Han behöver lyssna på låten en gång, sen kan han den. Han är musikalisk på ett annat sätt så att han tänker inte bara ”Hur ska jag kunna spela häftigt här?” utan han tänker ju mer ”Hur ska jag kunna hjälpa låten?” liksom  Och ibland handlar det om att man tar ett steg tillbaka för låtens skull, alltså rent individuellt sett alltså, att man inte kanske måste visa sig på styva linan hela tiden utan att man låter låten komma fram mer och den avvägningen tycker jag Efraim gör ruggigt bra. 

Det låter som att ni har hittat en bra balans där ni klickar allihopa. 

Victor: Ja, men det tycker jag. 

Nu kommer vi till den biten då, när ni gör låtar. Jag har förstått det är Viktor drar det främsta lasset när det gäller låt skrivning och sånt. Men det finns det väl liksom input från er andra också i låtskriveriet? Jag vet att Tobbe och Victor och skriver texter och sådär också men just musikaliskt?

Dino: Ja, de senaste plattorna har ju i princip Victor och gjort allt kan man säga. Sen lägger man ju in sin egna touch på det så att det blir en själv som spelar. Och sen kommer man med lite idéer där man känner att det behövs nåt. Min känsla är att när Victor skriver låtar, då tänker han ju på hela bilden så då blir liksom mer att man kanske inte förändrar dem totalt utan det blir mer att man lägger in sin personlighet i musiken som får komma fram. Sätter sin personliga prägel och försöker höja ribban. 

Victor: Jag försöker ju alltid göra mina demos med ett helhetstänk att ”Ja, där ska det vara fokus på piano…”. Jag hanterar det på ett grundläggande sätt, men det blir en helt helt annan nivå när Dino kommer in och spelar piano eller orgel liksom. Det blir det levande på ett annat sätt.

Men när du skriver riff eller kommer på melodier, hur funkar det? Sitter du och jammar i soffan framför tvn eller kommer du på en melodi när du är på stan och måste springa till studion? Eller spelar du på telefonen? Hur går det till? 

Victor: Den första låten jag gjorde var Roses. Det var den första låten jag skrev till nya plattan. Den skrev jag på väg till studion i huvudet när jag satt på vagnen. Så att det det kan vara så ibland. Sen det roliga var att det jag skrev där som som drog igång hela låten och sedermera hela plattan, det ändrade jag på sen så det kom inte ens med. Så att det är lite roligt ibland hur man får ett startskott som sedan inte ens kommer med liksom. 

En snowball-effect?

Victor: Någon form av, ja.

Men inget är ju framför inget framför tvn, det är bara tv då. 

Victor: Nej då blir min nya sambo sur. Då jag får dra till studion, här får jag bara spela. Haha.

Okej, men säg att du fått några stommar till idéer och så kanske det dyker upp några idéer till texterna och så vidare. Sen drar drar du och Tobbe igång, och hur gick det till?

Victor: Den här gången blev det lite annorlunda.

Tobbe: Ja, men vi började ju i vanlig ordning med att Victor fick komma hem till mig och vi vi skrev ju åtminstone embryon där eller vad man skakalla det för till 5 låtar. Jag kände väl att det var läget med coronan att om det fortsätte eskalera så kändes det liksom inte bra. Jag blir eremit när man bor här ute på landet som jag gör. Jag hade inte tagit mig till storstan på evigheter, så det blev att vi skrev på distans på ett sätt som inte har gjort förut. När Victor skriver har han satt grunden och känslan för låten, texttema och snickrat ihop melodier och sen till det satt text på en vers och en refräng kan man säga. Sen har jag tagit över och tolkat det han har skrivit till en vers två och gjort min tolkning av Victors idé och och så. 

Victor: Även gjort stick och lite egna slut och lite sådana saker.

Tobbe: Ja, så att det har varit väldigt kul, ett kul sätt även om jag såklart föredrar att vi sitter tillsammans. Men men i dessa tider så tycker jag det var en bra kompromiss och en rolig grej. Det funkar förvånansvärt bra, säger Viktor… 

Alla: Hahaha.

Victor: Ja… nej, jag tycker det har funkat hur bra som helst för det. Jag gillar alltid att Tobbe gör en liten… vi brukar ju alltid försöka jobba medvetet med att ge andra versen en liten twist så att inte verserna blir exakt likadana i form och det blir alltid så per automatik när Tobbe tolkar min vers för att vi tänker ju inte på samma sätt av naturliga anledningar, så att det blir alltid att Tobbe adderar någonting i andra versen som alltid blir skitbra. Han är ju en sångare, han tänker ju mer att ta lite större och bredare penseldrag kan man säga med sin sång, medan jag är lite mer snäv vid min melodi tänker kanske. Vilket funkar kanske bra på refränger och sånt där, men jag tycker det blir ofta en bra helhetsbild när Tobbe får får lite frihet på andra versen. 

Tobbe din tolkning av Victors smalare penseldrag gör att det blir mer utsvävande och får en bredare pensel i refräng och så vidare. 

Tobbe: Jo kanske, men Victor är ju oerhört musikalisk och han har ju en teoretiskt tänk som inte jag har och jag tror att det kanske ger grövre penseldrag då när jag gör det. Men kanske även att känslan kommer från ett annat ställe i och med min kreativa framställning, så det är väl det som är kanske en en skillnad också kan jag tro. Jag vet inte, men vi har ju alltid jobbat så här, fast tillsammans då och det kan bli att vi sitter och funderar och funderar utan att det kommer fram någonting på en halvtimme, men till slut så kommer det något som är skitbra. Men här blir det att vi kommer snabbare fram till ett resultat på ett annat sätt. Det håller du nog med om Victor? 

Victor: Ja definitivt, det gör man. Man blir ju lite av varandras stoppklossar på sätt och vis på gott och ont när man jobbar tillsammans. Med det här har vi ju fått mycket större friheter och kan höra varandras helhetsidéer på ett annat sätt, vilket jag ändå tror har varit bra. 

Så Corona har egentligen hjälpt er då att hitta en process där ni kan gå vidare snabbare i kreativiteten när det gäller texter och i någon mån melodier då? 

Victor: Ja på sätt och vis kanske. Eller det var ett annat sätt att arbeta som ändå var kul tycker jag den här gången. Vi har nog jobbat olika nästan på alla skivor.

Tobbe: Ja mer eller mindre. 

Victor: Det har gjort att det ger detta en identitet också och sen får vi se hur vi gör i framtiden om vi gör samma sätt igen. 

Men precis, då vet ni ju nästa gång när ni hamnar i vinkelvolten eller vad vi ska kalla det att ni kanske behöver använda Corona-låtskrivar-receptet här.

Victor: Haha, vi gör en corona helt enkelt. 

Ja, eller så kör ni bara halva låtar på skivan. 

Dino:  Haha. Resten av texten är uppe tolkning. 

Tycker ni det finns ett genomgående tema eller någon riktning på plattan? 

Victor: Jag vet inte alltså. Jag upplever ändå, det var ju absolut inte medvetet, men du kanske håller med Tobbe att texterna känns ändå lite mer nutidsorienterade i vissa fall. Jag ska inte säga att de är mer politiska för det vill vi inte betrakta oss som men att de ändå lite nutidsbetraktande i omvärlden och allt det där.

Tobbe: Definitivt ja, det tycker. Det finns ju en hel del där som reflekterar på vår omvärld, så är det ju. Som du sa, vi kanske inte är ett politiskt band, men det har ju ändå hänt mycket i vår omvärld på senare tid där allt ifrån Trump till klimatkris och allt vad det kan vara som kan vara influerande för textflöden. Det, det har vi ju fått med lite grann tycker jag. 

Är det någonting som det skulle som ni skulle säga är direkt relaterat till pandemin eller är det bara världsläget generellt förutom det? 

Tobbe: Ja, det har nog inte vart något pandemirelaterat, det tror jag inte. 

Victor: Någon pandemitext har vi inte va? 

Efraim: Ja, det är väl några fladdermöss däri någonstans. 

Tobbe: Dom äter vi mest. 

Alla: Hahaha.

Musiken då vart är ni på väg där. Hade ni en medveten inriktning åt något håll? 

Victor: Nej, men däremot tänker jag alltid när jag skriver låtar och jag vet att det här ska vara ett album, så försöker jag alltid komplettera låtarna så jag vill inte ha 10 låtar med liksom samma tempo och har jag gjort till exempel 3 låtar i ganska högt tempo och inte försöka tänka ja, men då kanske det är gött att försöka få in en lite långsammare och tyngre låt, så att man försöker få en hel målarbild med med alla färger så att säga. 

Men kunde det vara så att du hade flera låtar som var på gång i samma tempo då och fick välja de bästa? 

Victor: Nej, jag brukar aldrig sätta igång med en låt om jag vet att jag behöver en viss annan typ av låt då riktar jag in mig på det 100 %. 

Okej, så då har du en en typ av låt i åtanke när du börjar liksom köra?

Victor: Ja, ofta – nästan alltid skulle jag säga. 

Dino: Men jag skulle säga att det är fortsättning på förra plattan på något sätt, i både sound och låtskriveri. Man kan väl säga att från och med första plattan gick vi lite mer mot det progressiva hållet och sen gick vi in mer i klassisk hårdrock in på tvåan så och trean blev det ännu mer. Men trean och denna har väl mest gemensamt och ett ännu mer etablerat sound och ett annat låtskriveri. Så liknande stuk.

Jag gillar ditt distade Hammond-sound som även går igen på denna plattan. 

Dino: Ja, sen försöker vi alltid förfina och förbättra. Det tycker jag väl att vi har gjort nu också. Till exempel så försökte vi i alla fall ge oss på att spela in nya med Leslie-högtalare denna gång. 

Victor: Leslie – det är alltså en sån här stor högtalare som roterar så man får det här stora feta orgelljudet. Vi försökte spela in på riktig Leslie, men det ligger någon förbannelse över det. Vi har försökt med det på varje skiva och det är alltid någonting som skiter sig så att vi fick förlita oss på andra verktyg. Men det blev bra ändå.

Efraim då, vad tycker du?

Efraim: Ja, men jag tycker det de säger sammanfattar det ganska bra. Det är klart, sen kan jag väl inte säga att jag har järnkoll på de tidigare plattorna. Det är klar att jag har lyssnat på dem och vi har spelat en del och så där. Det jag tycker är kul är att det är lite småelakt med vissa inslag här och var som gör att det kommer fram lite horn här…

Victor: Du menar lite attityd här och där då?

Efraim: Ja exakt och så där, det finns en liten mean attitude här och var som jag tycker. 

Victor: Men jag skulle nog säga att första och andra plattan är lite mer besläktade än vad tredje, fjärde. De är ju mer rock n roll, liksom de är råare, oslickad om man säger så. Fjärde plattan så är ju Efraim en sådan typ av trummis med också så att det är ju ytterligare lite lite mer vildsint i trumspelet. Det tror jag passar oss i det stadiet vi är nu och det är jättebra. 

Dino: Det som jag tänkte på liksom när när du spelar in det var ju liksom att det var sällan lät exakt likadant. Alltså, vilket jag tyckte var gött. Allting lät ju alltid bra, men det var tagning 2 eller 3 eller 4 och det hände alltid någonting där man liksom kunde aldrig förvänta sig samma sak. 

Victor: Man visste aldrig riktigt vad man vad man skulle få, men det var bara roligt, det var bara kul. 

Efraim: Jag vet, jag tror jag själv hade den feelingen kvar sen när jag skulle spela in, att liksom när man spelar in första vers och nästa vers blev den något lite annorlunda i tid. Vi fick ju sitta och liksom verkligen lyssna på varenda grej, för jag hade inte gjort samma sak genom hela låten. Så var det hela tiden. 

Victor: Och vi tänkte väl kanske att ja, men vi plockar en av de refrängerna och så lägger vi dem på alla refrängerna. Men det blev att vi körde alla de varianterna nästan på allt just för att få lekkänslan att det att det ska kännas som att ”Ja men nu fick jag feeling och lira det!” och då körde jag det liksom att inte man inte bara kopierar och copy paste. 

Men jag tänker på trummor och Efraim öser på där, gick det några trumskinn där då, eller? 

Victor: Ja det var ett virvelskinn tror jag.

Bra betyg där!

Efraim: Men en cymbal gick också. 

Victor: Det då är det fullt godkänt och rock and roll.

Efraim: Det var ju faktiskt positivt för den cymbalen jag tog fram istället, reserv cymbalen, fan den lät ju ännu bättre just på de låtarna vi skulle spela.

Victor: Ja just det.

Efraim: Det blev en liksom win-grej av det. Vi hade ju antagligen inte spelat med den om inte cymbalen gått. Kul, att sen är det ingen som kommer märka det, men. 

Alla: Hahaha.

Vi får väl se. Men Tobbe då inspelningen av sången, hur kändes det? 

Tobbe: Det kändes väldigt bra. Det var så märklig inspelning dock, fast den är slut och så känner jag att jag inte att har jag har börjat än. Jättemärkligt, jag spelar in under stunder när det passar med familj och så vidare. Då har jag varit ute och snickrat lite grann här i studion och så har jag inte tänkt på att jag har arbetat på 14 låtar så att det har gått väldigt, väldigt smidigt. Jag har inte kört fast någon gång. Det var väl varit en låt som jag hade lite svårt att hitta rätt feeling på. Men när det väl släppte andra gången jag var ute och körde så är det som att det funkar svinbra, så att det har varit en angenäm inspelning. Det var fantastiskt bra.  Jag och Viktor har liksom haft en väldigt smidig process och vi har boostat varandra på ett väldigt bra sätt. Det har vi väl alltid gjort, men jag tycker nog ändå att det liksom varit ännu mer den här gången. Jag kan tänka mig att vi kanske tycker att det har varit viktigare för oss någonstans och ta oss vidare ur den svacka vi ju faktiskt hamna i och med att vi gick skilda vägar. Att jag kom ju starkare än än någonsin till slut, så känner jag. 

Victor: Ja, men så tycker jag också att det känns. Inga namn eller någonting sånt, ingen pekar ut någon men men rent generellt så har vi en en lättare mer kärleksfull stämning i bandet just nu. Och det tror jag har smittat av sig på själva skrivprocessen som du och jag haft också. 

Tobbe: Ja, men så tror jag det var och som Victor säger är det inte att peka ut någon, utan det handlar mer om att vi kanske inte tar saker för givet på samma sätt som kanske gjorde förut. Man vänar om det den har i sin Saffire-familj då. Det är viktigt. 

Jag tänker lite Efraim har som har kommit in i bandet.  Ni har ju berättat lite om hans påverkan. Att han passar bra med dynamiken i bandet och så vidare, men det känns ju som att på er att han har höjt det på alla plan då både i låtskrivning och med additionen av sitt hårda trumslag och musikvariation.

Victor: Jag kan hålla med om det, för han han slår hårt, men han är mjuk i inombords, så att säga. Men det som Tobbe också sa att vi vi var liksom lite nere är när vi splittrades där med med vår förra trummis av olika anledningar och så kom Efraim in och på något vis… men han är en väldigt enkel och fin kille, liksom så som som är lättare att ha at göra med på alla sätt. Det har verkligen smittat av sig på när vi repar och allting. Ja, vi har roligt. Vi ser fram emot att repa och träffas. Det är mycket värme och kärlek just nu och det är härligt. 

Härligt! Men vi snackar gitarrpålägg och vi kör vidare på på det spåret. 

Victor: Jag gör ju som man brukar. Jag försöker inte lägga på för mycket, för jag vill inte att det ska vara… att när man lyssnar live, att det ska låta jättefuttigt liksom, men samtidigt är jag inte rädd för att lägga på lite extra heller. Jag tycker att ett album finns ju kvar i all evighet, ett live gig är ju någonting annat tycker jag så att låter det bättre om jag lägger på någon liten grej och det är väl lite så vi jobbar med sång också. Nu har vi börjat med med back tracks också, live alltså. Så nu kan vi även få med lite sånt live också om vi känner att det behövs då.

Hur känns att spela att spela på klick då typ? 

Victor: Ja, det är vi så vana vid nu.

Dino: Ja, vi har ju gjort så mycket med klick både under inspelning och i andra sammanhang. 

Victor: Och Efraim har ju spelat med mycket med Rydell & Quick och i andra sammanhang, så han är ju väldigt van vid att hantera den typen av backing tracks och han är väldigt trygg med det. Det gör ju att vi andra blir trygga också. Jag har nojjat lite över att spela med klick utan att ha en trummis som kanske inte är en van vid att hantera backing tracks och sånt. Då kan man stå där på scenen och plötsligt bara titta på varandra och det är liksom nej…. det kan bli så mycket mardrömsscenarion kring sånt när inte teknik funkar.

Så när klicket dör då, vad händer då? 

Efraim: Det har jag alltid varit väldigt noga med när jag spelar att ska man ha backingtracks så måste vi kunna genomföra giget om något händer liksom. Vi ska inte stå och förlita oss på det. Men händer något så att man märker att det är något dom inte stämmer – då är det ju bara att fimpa. 

Victor: Ja, och då kör vi ändå liksom. 

Det där med evil på plattan man vill ju ha lite mer sånt.

Victor: Efraim är en hårt slående trummis

Så du kompar han då när han slår hårt?

Victor: Ja men det blir ju så, det blir ju lite mer evil och hårt när man har en hårt slående trummis. Sen hade vi ganska lågt stämda trummor tror jag, vi stämde ner virveln ganska pösigt. Det är inte på hela plattan, utan mera små inslag här och var. Det finns sådana små toucher av det. Det är lite osynk.

Det är ju det som är den sköna mixen.

Angående Roses, kan du berätta lite om den, för det var väl första låten som du började arbeta med?

Tobbe: Ja det nog var en av de första. Den och Fortune Favors the Bold var det framför allt som vi började med.

Victor: Ja det var de få låtar som vi faktiskt skrev tillsammans hemma hos Tobbe.

Tobbe: Den handlar väl om att man ska se sig om i sitt liv vad man har i sitt liv och börja uppskatta det. Det är så många människor som inte gör det, fattar hur bra man har det och inställning till allt. Det har man väl själv varit skyldig till också några gånger. Bra påminnelse till sig själv att uppskatta det man har.

Vi pratade även om att Victor hade fått med lite mer evil inslag med hjälp av Efraims hårda trumslag här. Är det något som du också känner Tobbe?

Tobbe: Ja definitivt. Det finns några partier som är evil, men framför allt blir det evil disco. Det är asbra – det är fantastiskt! Flera gånger under inspelningen har jag glömt bort hur jävla mycket sväng det är. Åter igen när vi pratar om Victors låtskrivande, det kändes redan på demostadiet när Victor skickade de förinspelade trummorna att han hade Efraim i sig på något sätt. Det lät nästan redan som Efraim på något sätt.

Tobbe: Ja jäkligt häftigt. Men precis…men som ni sa förut när vi väl satt i studion och Efraim fick gå lös på det…det han gjorde det var magi. Det var häftigt att se någon gå in i det och göra så spontant för varje tagning. Det var jäkligt häftigt. Så vi var alla väldigt imponerade.

Mr. Justified satt ju nästan som en smäck. Det känns som den drar lite temat på albumet på något vis.

Victor: Jag fattar vad du menar. Det är lite mer ösig rock´n´roll på många låtar. Eller vad tycker du Tobbe?

Tobbe: Ja definitivt. Och den låten har väl essensen av allt det vi har pratat om också. Konceptuellt textmässigt, även om det inte är konceptalbum på något sätt. Men den har ju essensen av hela albumet i sig tror jag. Den förkroppsligar nog skivan ganska mycket skulle jag tro.

Victor: Ja lite så kanske.

Tobbe: Ja nu säger jag vad jag tycker men den är jävligt häftig.

Vad tycker du var roligast med att göra med skivan och vilken är den bästa låten på skivan tycker du?

Tobbe: Oj…det har ändrat sig under inspelningens gång. Jag trodde nog vi hade toppat redan med Fortune Favors the Bold som var en av de första vi spelade in och en av de första vi skrev. Men sen har den bara växt med fler och fler bra låtar. Vad ska man säga, men den är en favorit för den har ett tungt vemod i sig som jag tycker att vi gör jävligt bra. Samma med Perfectly Worthless från förra skivan och How Cold is Your Blood som har en bra refräng. Det har den låten.

Victor: Den har, med handen på hjärtat, en av de starkaste refrängerna vi har gjort tycker jag.

Tobbe: Precis. Och från den tyngden till Mr.Justified eller till Taming the Hurricane som är en annan favorit. Skivan har många nyanser vilket gör att jag kommer att ha olika personliga favoriter beroende på vilken dag du frågar mig tror jag.

Victor: Men det tycker jag är ett bra betyg för en skiva också. För om alla i bandet skulle ha haft samma favorit, då hade det varit mera “Har vi bara en bra låt?”

Men om ni har samma favorit så kan det ju också vara en episk låt.

Victor: Ja så kan det ju vara. Men i min värld så är det ett svaghetstecken om alla tycker att samma låt är bra.

Och när man hör olika saker i olika låtar så är det ett tecken på att det finns mångfacettering i bandet och om ni hade vart enkelriktade då hade ju alla låtar låtit exakt likadant hela tiden, det är ju också ett bra tänk.

Victor: Ja om alla i bandet hade lyssnat på Iron Maiden bara – då hade vi bara låtit som dem. Vi lyssnar ju på extremt mycket olika musik alla i bandet och alla små influenser kommer ju med. Jag tror att allting man lyssnar på och tycker om, filtrerar man genom det man uttrycker sig sen. Så allting man lyssnat på kommer ut i sitt egna uttryck.

Om Iron Maiden ringt då och bett er spela förband – hade ni blivit glada då?

Victor: Jaa gud ja, vi älskar ju Maiden.

Hur kom det sig att det blev Taming the Hurricane som albumtitel?

Victor: Just för att det funkade så bra med plattans artwork.

Vem är det som har gjort artwork?

Victor: Det är en polsk herre som heter Michal Mazak som jobbar mest med concept-art till tv-spel. Så den här grandiosa, episka nästan lite fantasyaktiga artworket som jag älskar. Och som tur var tyckte de andra i bandet att det var jättefint också. Så det var ett färdigt artwork som han hade, inget som han hade sålt utan bara lagt ut som en skiss. Och det tyckte vi alla funkade bra, sen gjorde han lite ändringar så vi fick det ännu mer som vi ville.

Men har han även snickrat dit er logga också?

Victor: Nej, det har Efraim jobbat med att lägga in. Det blev riktigt nice.

Vilken låt på skivan skulle du säga betyder mest?

Victor: Jag har en låt som är lite mer personlig som handlar om min morfar som gick bort nyligen – Flight of a Thousand Wings.

Oh, my condolences.

Victor: Ja tack. Han betydde mycket för mig och jag ville göra en låt om honom. Det är den lugnare låten på skivan.

Men trycker du in sånt så blir det ju oftast mera personligt, men det blir ändå mer ärligt också och ofta blir musiken bättre. Du har ju så bra intention med din musik. Och när jag lyssnade på solona där inne och du körde de här låtarna så hörde jag att det är inget krystat direkt utan du har arbetat in det. Jag hör bara timmarna för varje solo du har lagt där.

Victor: Fast det har jag inte inte även om det låter som det, det är roligt. Och pratar vi om solona så försöker jag absolut göra dem intressanta, som jag själv vill höra solon. Jag vill inte höra nån bara sitta och visa “Kolla vad snabbt och tufft jag kan spela”, utan jag vill att det ska kännas också, man vill ändå bli lite hänförd också.

Du har ju dynamiken, det är inte snabbt hela tiden.

Victor: Jag försöker bygga upp det med en naturlig känsla. 

Det är kul att snacka med er och det är en grym platta och ni har definitivt utvecklats sen jag hörde er förra gången.

Victor: Du menar att vi var dåliga förra gången? Vi kan spela nu? Haha.

Ja nu var det lite bättre… hahaha.

Victor: Vi har mixat lite annorlunda denna gången. Dino och jag åkte upp till Thomas Plec Johansson  med mixen och satte lite grundsound. Sen åkte vi ner med mixen till min studio där vi gjorde det mesta själva. Så på det sättet har vi varit mycket mera hands-on inblandade själva i mixprocessen. Skitkul men det gäller att inte överarbeta det . Jag tänker ju mycket sånt redan i demostadiet vilka effekter man kan ha var. Det är inte alltid man kommer ihåg eller har tid med sånt och sista mixdagen sitter man alltid med en mixlista och ska bocka av grejer snabbt. Men av tidspress hoppar man över vissa saker. Men på det här sättet har vi kunnat experimentera mer och prova idéer på ett helt annat sätt.

Vad gött – det är verkligen en härlig platta! Vi ses live snart! Tack för en kul pratstund!

Saffire: Det gör vi. Tack!

 

SKRIBENT: Tony Asplund (tony.asplund@rockbladet.se)
BAND: Saffire
ALBUM: Taming the Hurricane
RELEASEDATUM: 2022-04-29
SKIVBOLAG: Rock of Angels Records

BANDFAKTA – SAFFIRE

MEDLEMMAR

Victor Olsson – gitarr
Tobias Jansson – sång
Dino Zuzic – keyboards
Magnus Carlsson – basgitarr
Efraim Larsson – trummor

DISCOGRAPHY

From Ashes to Fire (2013)
For the Greater Good (2015)
Where the Monsters Dwell (2018)
Taming the Hurricane (2022)

 

 

Relaterade artiklar