Sator har äntligen släppt den sin Barbie-Q Killers volume 2 – The Return of the Barbie-Q Killers! Det är en grym samling coverlåtar som inspirerat och genomsyrat Sators uppkomst och liv! Det är precis som på Barbie-Q Killers Vol. 1 – fast mer denna gång då de smällt till med ett dubbelalbum! Jag ringde upp Chips Kiesbye för ett långt snack om just Barbie-Q, inspiration, hur han upptäcker musik och mycket annat!
Ja, men lite Barbie-Q Killers Igen!
Ja till slut.
Till slut, ja. Hur länge har ni hållit på och spelat in det här nu då?
Vi spelade in den i 25 år. Mellan första och sista låten är det 25 år.
Något nytt rekord då?
Något sorts rekord, ja.
Vilken var första låten ni spelade in?
Vi är inte riktigt säkra, men vi tror att det är Go Away Girl.
Och den senaste?
Det är lite diffust eftersom vi har gjort pålägg på några gamla låtar på slutet. Men en av de sista lead vocalen är nog Shimmy Shake som Heikki sjunger på, men låten är inspelad långt innan Heikki var med, så att det är lite diffust.
Första Barbie-Q killers skvallrar ju lite i och med att den heter vol. 1 redan där, så var det planer på att göra en tvåa när ni släppte den?
Ja, ja, det var det var allt för att jag hade ju redan då rätt många låtar över som vi kanske kände borde ha varit på volym ett. Så det var hela tiden meningen att det skulle bli en volym 2. Kanske inte att det skulle dröja så länge var det väl inte riktigt tänkt. Vi började ju ett år efter den förra släpptes att spela in volym 2.
Ja men det det låter ju som att det är bra sväng i alla fall. De hänger ju ihop låtarna och det är ju fortfarande samma stuk.
Ja, vi var ju lite oroliga där. Alltså, vi hade ju inte alla låtar utan vi spelade ju in de låtar vi hade och sen fortsatte jag bara när jag hade hittat en ny låt så att säga ”Men nu tar vi en till!”. Jag höll ju aldrig räkningen på dem och sen då för några år sedan, när jag skulle börja så liksom ”Hur många låtar ha vi egentligen?” Så då samlade jag ihop allihop och så ”Oj då!”. Då jag ringde till de andra och sa ”Vi har ett problem. Den där Barbie-Q Killers volym 2 det är inte ett album, det är 3 album! Det är över 30 låtar! Vad ska vi göra nu?” Det var då vi kom fram till att ”Ska ska vi göra volym 2 och volym 3? Nej, nu har folk frågat så många år om det där så nu ska de få få så de tiger!”, så då blev det ett dubbelalbum.
Men det det fanns ingen sån här masterplan angående vilka låtar som skulle vara med utan ni tog det som det kom då?
Vi bara tog det som det kom efterhand. När det dök upp en låt så spelade vi in den och jag kan säga att av alla de vi spelade in så är det väl 2 stycken som är helt färdiga som inte kom med. Det det blev för många låtar, så vi har början på volym 3.
Oj oj, hur ska ni hinna med den nu då, haha?
Det kan bli svårt, haha.
Kanske kan släppa en lite mindre volym den gången, då kanske.
Jag tror jag tror att det är nog snarare att de får slippra ut på någon b-sida. Volym 3 får vara en b sida på något med två låtar.
Låtarna som har valts efterhand här som ni har spelat in, hur har ni har kommit på vilka låtar som ska vara med, hur gick det till?
Ibland har man ju tänkt på vissa band så här ”Dom måste ju ha fler låtar!?” och så har man kontaktat bandet och frågat ”Har du någon tidigare outgiven låt som som var bra men som ni inte hann med själva?” och och ibland har vi tittat på bootlegs eller på kassett – jag har ju en jäkla massa livegrejer och kassetter som jag har fått av folk och där har man ju hittat massor av låtar. Sen kommer ju nästa steg, att man måste… många är ju helt outgivna – den här gången är inte alla outgivna, så att då måste man ju först få tag på låtskrivarna som man vet vilka som har skrivit den och så måste man få tag på texten. Där har ju många låtar trillat bort. Vi hade ju en låt med Clash till exempel som vi repade, en tidig låt från 1976, men innan vi fick texten så hann ju Joe Strummer dö. Och det är ingen annan… Mike Jones har lyssnat och han hör inte vad Strummer säger överhuvudtaget. Så den trillade bort. Man kan väl hitta på en rad om det fattas en, men fattas det halva texten… Så, så var det – många låtar trillade bort som jag hade velat gjort.
Det är mycket detektivarbete ni har gjort där då.
Ja, ja det finns ju en anledning till att det har tagit tid. Haha. Och en del har trillat bort för att ”Ja, det är en kanonlåt, men vi kan inte göra något med den.”, det måste ju funka för oss också. Så det har varit en process där som gjorde att vi inte hade någon riktig koll på hur många låtar som verkligen blir inspelade för en del är man bara så här – Ja, vi har bara satt gitarr och trummor och sen bara – ”Nej, det där var fel den var den var inte för oss!” . Så nu har vi bara lämnat det så det var ju en överraskning för mig också när jag samlade ihop allting. Det som är lite lustigt var ju också att jag var lite orolig för att det skulle låta splittrat. Men egentligen så spelar det ingen roll om den är inspelad ’96 eller 15 år senare för det har ju varit samma mål. Det är ju det här åren – 1976 till 1981 ungefär med sound och stil. Det har ju varit målet hela tiden. Så det spelar inte så stor roll att de är inspelade senare för målet har alltid varit detsamma. Så därför sitter de ihop på något vis ändå.
Ja, men det låter ju fortfarande som det är samma sång. Sångrösterna håller ju fortfarande. Det är ju samma kvalitet på allting och det är ju samma jamm.
Det var det, men jag var också orolig och tänkte att det kommer låta yngre på vissa låtar. Eller så kommer man tycka att allt gammalt är skit och göra om det, men vi gjorde inte om någon gammal lead-sång och … ja, nu kommer jag inte ens ihåg knappt…i vissa låtar jag inte en aning om om jag sjungit dom de senare åren eller om vi gjorde det då. Det har försvunnit. Det är så många låtar så det blir som en dimma alltihop.
Det finns inga liner notes från när de är inspelade?
Nej, det gör det ju inte i och med att alla fördes över från tejper. Man kan gå tillbaka och leta på 24-kanals-tejper och se vilka låtar som de ligger tillsammans med, men det står ju aldrig några datum i. Det är en enda röra. Ganska ofta så blev de inspelade när jag höll på att spela in och producera något annat band. När de hade spelat in sina trumgrunder, så frågade vi ”Kan vi få låna era trummor en timme?”. Då ringde jag till Micke och sa ”Kom ner Micke! Jag har trummor uppställda här. Ställ in dom så de funkar för dig och så sätter vi den här!”. Så många är ju bara han och jag som har satt först om de funkade på trummor och gitarr. Så vi har liksom repat den 3 gånger och sen satt den. Så Micke har frågat mig om flera låtar ”Men den här spelar väl inte jag på?” och jag ”Jo Micke, det är du som spelar på den hära!”. Så att det är dimmigt.
Ja, men precis jag försökte ju en researcha lite låtar som var på plattan, nu förstår jag lite varför det var lite svårt att hitta info om dem.
Ja, ja. Den här gången är det ju faktiskt lite större artister än på volym ett. Det är liksom en Devo-låt till exempel. Den kom ju till därför att en bekant till oss från USA som vi har känt ända sedan åttiotalet började plötsligt jobba med Devo. Givetvis så frågade jag honom då ”Fråga dom om de har en låt, någon tidig låt som de aldrig har spelat in?”. Sen så tänkte jag inte så mycket mer på det förrän jag gick till postboxen en dag och så bara ligger det ett tjockt brev från Devo Corporation i postboxen. Jag bara ”Oj, jag har inte beställt något från Devo!”. Jag hade nästan glömt bort att jag hade frågat så jag öppnade brevet och då ligger en kassett i som det står Shimmy Shake på. ”Whoa! Dom har skickat oss en låt!”. Det är ju liksom hur stort som helst, de var ju ett av de viktigaste banden när vi växte upp och liksom att de har tagit sig tid och gjort en kassett… Den här är ju inspelad på nittiotalet, så det var fortfarande… men de skickade en kassett fortfarande, det kom ingen MP3:a. Så den spelade vi in då. Det det lustiga med den var att den är ju från 1974 så de har ju inte hittat sitt sound riktigt än utan det låter det låter nästan som en Stones-låt. Så vi tänkte så här ”Hur skulle den har låtit om de Devo spelat in den 1977?”. Så det första jag gjorde det var att göra en fejk-Devo där vi försöker låta så mycket Devo som möjligt och tänka ”Alltså så här borde den ha låtit 1977!” och sen ”Ja, jo, men det låter ganska sannolikt!” och nu ”Hur skulle Sator göra en cover på den här?”. Alltså så det blev liksom ett steg till där. Så har jag aldrig någonsin jobbat.
Det låter som om det var mycket jobb för att få till just den låten?
Ja det var en av dem vi har jobbat mest med just för att man ville att det skulle höras att det är en Devo-låt. Och och nu är det en Devo, fast de har aldrig spelat den på det här sättet så att vi får se, de kanske tar upp den och spelar den.
Ja men precis. Den kanske drar iväg här när Sator har lirat in den?
Ja, precis. Haha.
Var det fler låtar som du fick vänta väldigt länge på på texten som du bara ville ha med?
Ja, ja, några några tog säkert 10 år som jag hade gett upp, särskilt eftersom… jag menar när vi började med det här fanns ju nästan inte ens internet, så att du skrev brev och ringde fortfarande. Sen gick ju utvecklingen framåt och plötsligt så finns det Facebook. Och då gick det jusom lättare, som ”Den här borde känna den här…” och då gick det plötsligt mycket snabbare. Så det nystade upp flera låtar som jag hade gett upp när man plötsligt hittade låtskrivarna. Det är väl bara en enda låt som jag inte har fått tag på låtskrivarna till, men det vet I alla fall låtskrivarna och man hör texten, så att det det behövdes inte.
OK, men vilken låt var det?
Det är You Don’t Seem Real och det är en dansk låt, vilket man kunde tro skulle bli lättast. Men vi frågade runt där och ingen visste vad det här bandet tog vägen. Så att vi får väl se om de hör av sig.
Med inspelning där, fanns det några såna här stora problem att få till någonting eller där du hade pålägg och så där? Eller var det något som var var tungt?
Nej egentligen inte. Om man tänker att det 25 år som vi hållit på med skivan så är det ju inte så att vi har petat och petat och petat och krånglat och gjort om. Det är inte därför har tagit tid utan det har varit långt emellan. Egentligen har varje låt gått ganska snabbt att spela in. När vi har känt att ”Ja, den här funkar för Sator!” – då kör vi ju bara. Vi är inte så flexibla – så att har man bestämt sig, så finns det bara några sätt att göra det på.
Åter till början lite grann då, du har ju nämnt tidigare att Ramones, Clash och The Damnded startade ditt musikintrese, men jag läste någonstans att det var de band du gillade innan du upptäckte dem som hade slutat, vilka band var det?
Alltså, jag tyckte inte det fanns någon bra musik när jag växte upp, men det var ju för att jag jag inte hade hört Stooges, Velvet Underground och… jag hade knappt hört Doors. Det var ju punken som öppnade upp. Jag gillade någon enstaka låt – Sweet gillade jag, det kunde man höra i Sverige och så gillade jag Nazareth, lite Black Sabbath. Ja, det var inte mycket. MC5 hde jag aldrig hört talas om utan det var ju genom punken man började så här ”Jaha, No Fun – Pistols – vem har skrivit den? Stooges – OK! Då får vi kolla Stooges. Jaha, har Iggy Pop varit med i Stooges! Det hade jag ingen aning om..” och så vidare så där. Och Lou Reed kände jag till, men att han hade varit med någonting som heter Velvet Underground, det visste jag inte. Men det kom ju också om man letade sig bakåt. Doors började jag lyssna på för att det stod i alla recensioner om Joy Ddivision att de är nya tidens The Doors, så ”Jaha, okej! Då får jag väl kolla upp The Doors då!“. De lät lite som Joy Division, men det var jäkligt bra. Ja jag antar att de som har stora syskon som har lyssnat på musik har liksom fått mer serverat vi hade inga och syrran hon lyssnade på Elvis och det var inte riktigt… det var jag inte mogen för då. Ja, jag har hållit på med detektivarbetet sedan jag började lyssna på musik egentligen.
Ja, man vet ju själv hur man har gått igenom alla tacklistor och gått vidare där och upptäckt ny musik.
Tacklistorna och T-shirts. “Har han nåt klistermärke på gitarren?” Alla de där. Det som var ganska roligt förr i tiden på sätt och vis var att man fick kämpa för att hitta saker. Nu kan man bara… vilket jag också gillar i och för sig, bara ”Ja, vilka är de där då?” så går man ut på Youtube så hittar du en konsert eller så har du hela skivan även om den kom i 25 ex 1967 så kan du höra det. Det är också helt fantastiskt, men den där kampen när man väl fick tag på någonting.. Dead Kennedys upptäckte jag därför att Clash sa i en intervju ”Dead Kennedys är bra!” – ”Jaha, OK! Då är det bara att börja leta!”. Så då hittade jag en singel och ”Ja ok, Clash hade rätt!”.
Du hade ju köpt ditt första instrument som var en bas. Hur gick det till?
Jag tror att båda de 2 första baserna köptes privat från någon. Den första kostade trehundra spänn och var en Duke och var helt värdelös. Ett uselt instrument att börja med liksom. Efter bara några månader så var det en som sa ”Men jag har en ännu bättre bas!” – och det var också en Duke som kostade sexhundra kronor som jag tyckte var fantastiskt bra. Den har jag fortfarande kvar och den är också helt värdelös. Alltså de billiga gitarrerna och basarna nuförtiden är så mycket bättre än vad de billiga var då. Jag vet inte om de var gjorda för att avskräcka folk från att spela.
Ja, men det är ju lite punkigt också på sätt och vis. Haha.
Ja, men det var på något vis nåt som ingick i kampen liksom. Men hade ju veckopeng fortfarande och jag ville väl ha en Rickenbacker, men det fanns ju inte på kartan.
Jag är från Borlänge ursprungligen också förresten. Vi hade ju Carl Larssons, sen var det Vero Moda och sen fanns ju inte Folk å Rock än… men det fanns ju typ Domus och Tempo också… som man kunde handla skivor på.
Ja Tempo hade ganska mycket skivor och de hade sådana här cut-outs.
Ja exakt ja.
Där så dök det upp första Pere Ubu-skivan, Suicide commandos – alltså helt otroligt konstiga skivor dök upp i de där cut-out-backarna. Så att det gick ändå att hitta ganska mycket i Borlänge. Även hos radio-handlarna och ute på Obs! fanns det skivor.
Just det ja.
Det fanns skivavdelningar och sen tog man en vända till Falun. Så att väldigt mycket köptes. Sen på Carl Larssons så kom det in Anarchy in the UK-singel och sånt och allt möjligt. Jag har alltid funderat vem det var som tog in skivorna där för det dök upp otroligt smala grejer också.
Ja, de var ju tidiga med hårdrocken där också.
De hade inte mycket, men det det kom in intressanta grejer. Sen började man ju redan – det måste ha varit 1978-79 då jag lyssnade på radio Luxemburg varje fredag och sedan kunde vi beställa från NME eller Melody Maker på postorder. Så att det det kom ju paket hela tiden. Så man fick ju skicka med cash och så fick man skriva några alternativ, ifall inte singeln fanns. Så det dök upp allt möjligt som man bara ”Jaha ja, ojdå, men det var ju bra!”
Var det mycket som du var tvungen till att lägga åt sidan eller var det bara bra grejer? Eller hade du tur hela tiden?
Nej man lärde sig ganska snabbt vilka… de skrev ju alltid liksom inom parentes någonting typ powerpop, punk, osv – så att man lärde sig vilka affärer som hade ungefär samma smak som en själv som man kunde lita på att, ja. skriver de punk så är det åtminstone punk. De första åren var ju nästan allting bra, sen sen blev det sämre tider… haha. Eller så gick de i graven.
Ja, ja, det späds ut och blir svårare att hitta liksom.
Men jag kommer ihåg också, speciellt att det fanns ett skyltfönster bredvid före detta Bolanche i Borlänge där det var någon som hade ställt upp en stator kodex platta när ni släppte den första gången och så satt det en plansch där – vet du vem var, eller var det ni som hade gjort det?
Det var ju säkert vi. Vi gjorde ju sådana där räder ibland. Jag vet att innan vi ens hade gjort en skiva så gjorde vi en massa Sator Codex-affischer och så åkte vi till Uppsala mitt i natten och sen ner till Stockholm och så bara affischerade vi städerna fulla med Sator Codex-affischer. Det var inga spelningar och ingenting på gång utan det var bara en kommandoräd och sen drog vi hem. En av de där affischerna i Stockholm – jag vet precis var den satt för att den satt så att den var skyddad mot väder och vind och det åker bilar där så det är ingen annan som affischerar där – den satt kvar i 10 år ska jag säga. Så du kunde fortfarande se Sator Codex lite svagt och ett par, 5 år till, kunde du se lite pappersrester. Det är inte omöjligt att om man går och känner på väggen fortfarande så kanske det känns lite knöligt. Det är så mycket trafik där alltså så jag har inte vågat kliva ur. Men jag har varit lite nyfiken. Haha. Det är väl kanske inte okej att åka och affischera så där, men vi tyckte det var en bra promotiongrej.
Och återigen – väldigt punk och det kanske var bättre klister på den tiden.
Ja, ja, det var det var ett ordentligt klister det där.
Men vi måste ju snacka lite om Barbie-q titeln. Förresten är det anspelade på barbecue som har med grilla att göra, eller är det den här historien om Barbie Q?
Det är ju inspirerat av de är B-skräckfilmerna som ju var otroligt stort i vårat gäng i början på åttiotalet hela den här video-explosionen och vi letade upp mycket sådana här obskyra sextiotals-skräckfilmer och Herschell Gordon Lewis och 10,000 Maniacs och då tänkte vi att Barbie-Q Killers det låter som om det skulle ha varit en sån sextiotalsfilm. Men, ja, det finns ju ingen sådan film. Man kan väl säga att det var en påhittad filmtitel och då ska ju givetvis tvåan heta The Return of the Barbie-Q killers. Det låter ju också som uppföljaren till B-filmen.
Man ser ju att det inspirerat av tv och video där också.
Ja precis. Egentligen så var vi kanske mer inne på de här 70-80-tals-skräck än de här sextiotals, men de är otroligt charmiga de här sextiotalsaffischerna. Så att det är någon sorts hyllning till hela den där skräckfilmsgenren också.
Ja men grymt. Jag tycker att plattan är bra, den spretar inte så mycket. Jag gillar den svenska låten i mitten också. Häll.
Ja, det är ett intressant historia. Det är ju ett band som heter Långvård från Malung, som vi spelade med innan Sator med Brülbåjz. Vi spelade med dem på IOGT-NTO tror jag det hette uppe på Hagalund någonstans där och vi kände varandra redan då så det var givet att vi skulle kolla hela deras set då. De gjorde aldrig någon skiva, men den där låten tyckte vi var så jäkla bra så Kent hade memorerat hela texten och det var innan han var med i Sator. Så vi brukar ju liksom skojspela den ibland eller bara sjunga och citera hela texten och har alltid sagt att ”Fan, varför gjorde de ingen skiva då? De borde ju återföras och göra den här skivan!”. Sen till slut kom vi på ”Men varför gör inte vi den? Vi har ju ett projekt där den precis passar in.”. Så jag ringde ju originaltrummisen då som spelade i Båjz, Martin Åkesson, han spelade i Båjz tillsammans med mig och Kent så han var inte svår att få tag på och sa ”Vill du komma ner och trumma på Häll? Nu tänker vi spela in den för att ni aldrig gör det!”. Så han kom ner till Göteborg då och så fick han lyssna, vi hade ju inspelat från den där konserten, det är också därför vi kunde komma ihåg låten efter 40 år nu. Ja så han fick lyssna och vi sa ”Spela precis som du gjorde här, för det är det vi har lyssnat på och älskat!” så han fick ju sitta och lyssna och liksom ”Ja just det ja. Så ja.”. Så han har kopierat arret från den är livespelningen, tempot och allting så att det skulle vara lika så som vi har hört den. Så den känner man sig ganska nöjd med så vi kan säga ”OK, check! Nu har vi slutfört det uppdraget!”
Hur många bucketlist-låtar har du kvar? Det låter som det finns ju rum för flera Barbie-Q Killers nästan?
Ja, det är vi alltid har pratat om, det är ju… vi gjorde ju 2 The Dils-låtar på volym ett. Det fanns ju typ 15 låtar till som vi hade velat spela in. Vi har pratat om ”Varför flyger vi inte över dem hit och så gör vi en hel The Dils-skiva där vi kompar dem.”. Jag tror att det det är en sån grej som vi har pratat om länge. Nu kom det ingen Dils låt på den här för att det fick inte plats, men vem vet det är en av sakerna på listan, så.
Hur upptäcker du ny musik idag? Letar du fortfarande i gamla skivbackar och försöker få tag på något obskyrt?
Det är fortfarande väldigt kul att bläddra, men det dyker inte upp så mycket lika mycket längre så klart plus att man har ju väldigt mycket. Men det är ju eBay och discogs. Sen så sätter man sig på Youtube en kväll och så dyker det upp nån singel man aldrig hört talas om. Man blir ju aldrig klar. Och så länkar det till någon annan sjuttiotals-singel som är svinbra. Ja, man kommer nog aldrig att bli färdig. Varje gång när jag sätter mig på Youtube och kollar något så får jag lov att skriva upp någonting mer som jag måste kolla upp så att, nej, det blir aldrig tråkigt.
Nej, vad var det senaste bandet som du upptäckte?
Circle Seven. En amerikansk amerikansk postpunk från 1983. Den dök upp på Youtube och den hade jag aldrig hört talas om. Jag brukar ändå hört talas om i princip allt. Så det här var bara så här ”Oj? Aldrig hört talas om!”, så då kollade jag på Discogs också och då fanns det ju en i Holland, så det var bara att beställa. Det kommer paket hela tiden.
Men om du hittar en sånt där band som du verkligen gillar, dyker du in i diskografin då djupt och måste bara sluka allt som finns?
Då måste man ju höra allt. Det är väldigt sällan det inte finns någonting att lyssna på på nätet. Då kan man liksom ”Ok, den där behöver inte ha.” – man behöver inte köpa allt. Det räcker med att du upptäcker nåt 60-70-talsband plötsligt som liksom ”Oj! Va? De har gjort 14 skivor!”. Det är inte jätteofta det händer, men ibland gör det det och då är det kul att gå på djupet.
Hur sorterar du skivsamlingen?
Exakt bokstavsordning i 3 olika avdelningar. Svenskt, före punken och punken och framåt. Den är lite diffus, jag har funderat på att sortera om och ha exakt allt i bokstavsordning.
Det är ju poppis med samlingsboxar och sånt där det finns det något hopp för någon extended version av någonting med Sator?
Vi pratar om det hela tiden, eftersom vi har ju till exempel 30 eller 40 outgivna låtar som är inspelade. Vi hade ingen ny skiva så vi la dem åt sidan så länge och sen när det kommer en ny skiva så ”Nej den är gammal, så då skriver vi nya.”. Vi har ju dels så att vi skulle kunna göra bonuslåtar, eller vi skulle kunna göra en hel box. Men varenda gång… det är väl mitt fel… för när jag börjar rota i det så ”Herregud vad tråkigt med gamla grejer…”. Jag sitter nere i studion nu och om jag tittar åt vänster så ser jag en hög med Sator Codex tejper. Där finns inte så mycket outgivet, men den finns ju inte ens på CD till exempel, så där har jag ju kommit så långt att jag har letat fram tejperna och sen har jag tröttnat och börjat göra något annat. Haha.
Du vill framåt bara eller är det lite segt med ett sånt här?
Nej man har gjort de här grejerna, men som som skivälskare så förstår jag precis hur kul det är när det kommer ett sånt med lite outgivet och sånt. Jag plockar ju allt sånt, jag älskar det! Men som artist så är det inte lika roligt. Men någon gång ska jag ta tag i det.
OK – vi väntar med spänning på det i alla fall.
Det finns ju en sån drömgrej jag skulle vilja göra. Det är ju Stereo-skivan. Vi spelade ju in en massa låtar som inte kom med på skivan och sen är det ju fel omslag på den. Vi hade ett annat omslag från början där skivbolaget sa ”Det här är för konstigt!” och då då blev det panik och få fram ett nytt omslag när de sa nej. Jag har alltid ångrat vi gav med oss, men vi var trötta då. Så då blev det bara: Hasses nacke, grönt hår och loggan. Det riktiga omslaget det var så mycket finare, så jag skulle vilja släppa den på vinyl med det riktiga omslaget någon gång och bonuslåtar. Det kanske ligger högst på önskelistan.
Jag såg ju på sociala medier att ni har ju lagt ut mycket sånt här arkivmaterial med konsertposters och bilder. Är det någon som börjat gräva lite i arkivet också?
Det började med att vi flyttade ut ur lagret som vi hade i Göteborg. Vi hade egentligen 2 lager, ett i Stockholm och sen studion i Göteborgs lager och vi bara har ju egentligen bara stoppat ner saker i lådor sedan åttiotalet. Så när vi flyttade ut dom så tog jag allting hit hem hit till mig och började öppna de där lådorna. Det ligger ju liksom tejper, presenter från fans, backstagepass, affischer, kassetter… Jag har ju bara öppnat ett par av lådorna och ibland så scannar jag in någonting och ”Nu gör jag ett inlägg!” och bara rotar en låda. Det är ju nog till ett museum kan säga om de där lådorna. Vi har alltid varit lite samlare, men vi har aldrig haft någon ordning på det. ”Klart vi ska spara det här! Ner med det i en låda!”.
Ja, men apropå bara sådana här Barbie-Q och så där skulle det kanske behöva finnas någon sån här Sator barbequesås kanske? Eller blir det kanske problem med Barbie då?
Ja, nu har vi ju varit så smarta att det är ju inte barbiedockor på omslaget. Det är bara väldigt likt barbiedockor. Vi tänkte det från början i och med att vi gjorde Headquake så hade vi ju alla de där samplingarna mellan låtarna. Så när vi gjorde Headquake så hade ju världen kommit ikapp det här med sampling och plötsligt så var det inte tillåtet att ta filmcitat och sånt. Vi blev ju hotade av de 4 största filmbolagen i världen som sa till oss att ta bort dem där, annars kommer vi att stämma er så därför finns det ju 2 versioner av Headquake. Det sipprade ju ut först med de med som inte var godkända av så fick vi så fick vi göra om den och lägga in sådana samplingar som var godkända. Vi tänkte så här ”Sator mot de största 4 största filmbolagen i världen. Kan det vara något? Njaaa… jag vet inte… jag tror vi backar!”, haha. Så när vi gjorde Barbie-Q var vi fortfarande lite paranoida och vi bara ”Åh, vi måste blockera nu så inte Barbie kommer och drar in den här skivan!” – så därför är det inte barbiedockor.
Men någon Sator barbecue-sås hade ju varit kul i alla fall.
Egentligen skäms jag ju nästan lite att vi inte redan har gjort det. Det vi har gjort det är ju en helt galen grill. Vi vi sa till en kompis till oss ”Kan du göra en Sator-grill som är på Barbie-Q-temat?”. Han svarade ”Får jag fria händer?” – ”Ja, absolut! Kör!” – och det gjorde han. Den är lika stor som en släpvagn typ. Haha! Så att den ska vi väl ha med någonstans vet inte riktigt vad vi ska göra med den för den går inte in i vårat släp ens. Haha.
Det låter svårt att ha som en stage-prop också.
Ja, den är lite för stor. Han fick ju fria händer så att den den är jävligt rolig så den får ju vara med i någon video eller någonting. Men vi borde ju givetvis ha gjort barbequesås också. Jag fattar inte att det inte ens har nämnts.
Ja, jag måste ju fråga också. Har inte OLW eller Estrella kontaktat dig för någon för någon reklam?
Nej, däremot träffade jag en…. nu kommer jag inte ihåg vilken av de här 2 det var… om det var nån från OLW eller Estrella som var på en av våra spelningar som var ett stort fan. Och han var produktutvecklare på en av de där. Så jag sa till ”OK. Varför har ni inte vinägerchips? Det är ju katastrof – vi måste ju ha vinäger chips!”. Så att när det sen kom vinägerchips vill jag tro lite grann att jag hade med det att göra. Haha.
Ja du har en viss koppling i alla fall. Haha.
Jag jag har varit konsult åt dem, kan man säga.
Nu är det ju dags för lite spelningar här igen med med D-A-D och The Nomads. Blir det en del Barbie-Q-låtar eller mest klassiker?
Det blir nog inte så jättemånga Barbie-låtar genom att egentligen så skulle ju den här turnén ha varit Headquake-jubileum-turnén. Barbie-Q skulle ju kommit för 2 år sedan. Så vi har lovat ganska många att vi ska spela rätt mycket Headquake-låtar. Så det blir väl någon sorts greatest-hits-set av något slag. Det vi tycker är greatest hits alla fall. Vi måste ju spela några Barbie-Q-låtar iallafall. De är ju så korta också – 3 stycken så är det bara 6 minuter.
Ni kan köra så har 7 stycken extranummer så är det klart.
Det finns ju fler låtar som är en minut och någonting, det tycker jag är så underbart. Då är det välskrivet!
Vad har du mer att säga om Barbie-Q Killers som vi behöver täcka tycker du?
Man kan ju säga att det är en enorm lättnad för oss och och bara släppa iväg den och bara ”Nu ska det inte göras något mer, alltså!”. Folk har ju frågat efter den hela tiden och jag har ju sett gamla intervjuer… Dennis som har våran hemsida brukar skicka intervjuer till mig ibland, eller utdrag som är 15 år gamla där jag säger att ”Den är nästan klar.” och han skickar lite spydigt så här ”Hur går det?”. Och så det kommer en som är 10 år gammal där jag säger ”Den är i princip klar.”, Så att han säger fortfarande att han tror det först när han ser den.
Har du någon gång köpt en Sator-platta själv?
Ja, ja, flera gånger. Den första jag köpte det var Slammer och det var en Fransk pressning med ett helt annat omslag som inte vi visste om riktigt att de hade gjort ett eget omslag. Så att det försöker vi sätta stopp för när vi hör att de gör egna omslag. Den köpte jag på en affär i Sverige och han i affären visste ju vem jag var, så han var lite såhär ”Har inte du den här redan?” lite pinsamt så här ”Nej, den här fick vi aldrig…” och sen har jag köpt några samlingsskivor faktiskt när man väl har hittat dom. Ja då får man alla fall lite mer låtar än när man köper sin egen skiva.
Inför sådana här gig brukar ni lyssna igenom gamla plattor för att hitta någon låt som ni vill spela bara för att lägga till någonting som utöver greatest-hits-listan?
Ja, i princip varje år har vi gjort en sån här lista över vad vi vill spela det här året och så går vi igenom de gamla skivorna en efter en och så skriver alla en önskelista. Sedan tittar vi och så är det några som får lägga in veto som säger ”Nej, nej, för fan, inte den…” eller ”Ja!!!”. Så vi är ganska demokratiska ändå. Man har alltid vetorätt om man liksom känner att bara ”Jag orkar inte den här låten, den är tråkig…”. Ofta låtar som kan vara tråkiga och spela, jag har ju lagt in mitt veto mot World i många år därför att jag tycker att den är ganska tråkig att repa. Men när man spelar den live så blir ju folk glada så då är det kul att spela den, så nu har jag tagit bort mitt veto så den kommer nog att dyka upp i höst.
Ja men då ser vi fram emot den speciellt då vet vi att den är genomsläppt med på en hårsmån.
På en hårsmån, ja. Haha.
Men tack så jättemycket för att jag fick ta ett snack med dig och lycka till på spelningarna och med vinylen och hoppas att samlingen växer i rask takt så du hittar fler godingar.
Absolut. Jag beställer något omedelbart här. Haha.
Tack så jättemycket, ha det så gott.
Tack. Hej hej.
SKRIBENT: Tony Asplund (tony.asplund@rockbladet.se)
FOTO: Roger Johansson (roger.johansson@rockbladet.se)
INTERVJU: Chips Kiesbye (Sator)
AKTUELL MED: Nya dubbel-albumet Return of the Barbie-Q Killers
SKIVBOLAG: Wild Kingdom
RELEASEDATUM: 2022-07-29
| HEMSIDA | FACEBOOK | INSTAGRAM | SPOTIFY |
- The Rising Four på SURR ARENA i Göteborg - 2024-11-29
- Tungt och ösigt med Black Stone Cherry - 2024-06-14
- Publiken var ett med Parkway Drive - 2024-06-13
