INTERVJU: Niclas Engelin och Daniel Svensson från The Halo Effect

The Halo Effect släppte äntligen sitt debutalbum Days of the Lost förra veckan. Det hörs verkligen att det är en spelglädje som genomsyrar hela plattan och samma glädje syntes tydligt på officiella premiärgigget på Swedenrock Festival i början på sommaren. Jag intervjuade Niclas och Daniel från bandet tidigare i sommar där vi dryftade just premiärgigget, glädjen i bandet, albumdesign, skivor och lite annat!

Ni körde ert premiärgig på Swedenrock. Det såg ut som att det var både känslosamt och ett stort lyckorus på en gång?
Niclas (N): Ja det var det, det var kosläpp! Jag får nog ta in allting fortfarande för det var så jäkla mycket glädje, så jäkla fint. Ja herregud, vi får leva länge på det här ruset.

Det syntes, speciellt när Micke gick in där. Han var nästan stum, han som brukar prata så mycket.
N: Ja precis haha.

Jag har snackat med honom tidigare innan intervjun. Då sa han så här ”Fråga Daniel hur det kommer sig att han drar in så mycket känsla i bandet och hur det kommer det sig att Niclas drar åt sig så mycket av den?” Daniel tar med en massa känslor till bandet och på något vis menar han på att Niclas suger åt sig av att han är med i bandet.
N: Jamän så är det ju, definitivt. Absolut. Men jag tror så här, att vi alla kommer med vårat bagage och vi ger energi åt varandra liksom, i en symbios snarare än att det är nån som ger de andra. Och det är det som limmar ihop det här bandet så jävla bra. Vi fäster. Vi klickar liksom. Dels musikaliskt och personligt. Sen vem som ger vad vet jag inte, men det är en sån jävla energi som bara är guld skulle jag vilja säga.

Det märks också, ni har en connection allihopa, tydligt sedan tidigare också, men det är precis som du säger, det är som en stor enhet som står och levererar. Det blir ju liksom som en vägg istället för att det kan vara en med star quality. Nu är det alla som står där och bara trycker ut. Det är bra jobbat! Dessutom måste jag ju säga att nya materialet som ni premiärkörde sitter!
Är det jobbigt att folk inte kan sjunga med?
N: Nej vad fan…alltså vi har ju bara fyra låtar ute, det är ju helt galet. Wow vad ska vi göra nu som Micke sa på scen, jamän vi kör hela plattan då haha. Jag menar, vissa låtar är ju lite knaggliga liksom. Jag tycker det är bra att hoppa in i det med en gång.

Vilka låtar tyckte du var knaggliga själv?
N: Ja inte knaggliga, lite utmanande att spela. Men om vi kommer ett halvår framåt så kommer det att ha satt sig på ett annat sätt.

Jag fattar, lite mer muskelminne och så där och sådana grejer så ni kan freebasa lite. Är det samma sak på trummor?
Daniel (D): Det är inga problem så, spelmässigt. Jag tycker det sitter hyfsat. Sen är vi ju bortskämda från In Flames-tiden då vi drar av några örhängen och alla hoppar i takt liksom, så blir det ju inte idag och det måste man ju fatta. Folk har ju aldrig hört låtarna. Vi hade ju bara fyra låtar ute och sex låtar var ju helt ohörda. Det var ju inga som gick, det kom ju fler och fler folk, alla stod och diggade. Man fattar ju att folk inte kan hoppa och sjunga med om de inte vet hur de går. Och det är ett bra betyg att folk stod och diggade med.

Ja men verkligen! Och jag tyckte att låtarna satt också. Det var inget svaj som vi tyckte. Mäktig leverans var orden som jag hörde! Men när ni gjorde låtar nu då under pandemin. Hur kom hela grejen till?
N: Jag tror att det där kom till i olika steg. Jag var t ex ute och hälsade på Danne och Peter och vi satt och tjötade ”Fan vad kul att jamma, ha kul och bara spela lite!” – så satte det igång. Så satt jag på tåget med Mikael och vi snackade festivaler och olika band och skivor och allting som man brukar göra. Sen efter fem bärs tyckte jag ”Ska vi inte bara slänga ihop några riff och komma igång med nåt?” och alla hade nåt var för sig på något sätt..sen kom den här idén starkare.
D: Ja Niclas var lite spindel i nätet tror jag och pratade lite med alla…. Det är några år sen nu så det är lite oklart nu…haha.  Niclas visste att vi drog åt olika håll kan man säga. Jag och Peter hade Bryggeriet och tjötade ju och Niclas pratade med Mikael, och sen pratade vi tillsammans. Då sa vi att ”Fan vi behöver en till så ska vi inte kolla med Jeppe då?” – då var cirkeln sluten liksom.

Det var skönt att se honom (Jeppe) på scen igen också, det var länge sen.
D: Ja det var riktigt kul!

Ja det var jädrigt gött! Det är mycket saker runtomkring Halo Effect, designgrejer, logga, bilder – det ser ut som ni har jobbat mycket med det också?
N: Ja Mikael är ju väldigt konstnärlig på sitt sätt, så han höll i den fanan tillsammans med designern Adrian Baxter och kom fram till de här grejerna. Givetvis med bollplank från oss allihopa. Hela uppsättningen, omslag och känsla hur det ska se ut är Mikael.

Men det känns som det är nån episk värld ni har! Vad skulle ni säga är ert band mission?
N: Ha jävligt sköj och tycka att det är roligt!

Jag såg när ni står lutade mot varann på giget och gosade i solen, det där var ju en perfekt festivalsstämnings-öls-gigs-känsla som man fick där, som ni trycker ut. Jag känner att jag fick en vägg av glädje.
N: Vad helvete, då har vi ju verkligen lyckats. Det är det vi har sagt i alla intervjuer, essensen med bandet är att vi ska ha kul och vara lyckliga. Och det känner man ju, man blir ju inte yngre. Vi fyller snart femtio allihopa, jag är typ yngst och har några år kvar haha. Men livet är för kort för att gå runt och ha tråkigt, så är det. Så jag menar, det här en kanal för oss att ha superkul, så vårt mission är ju bara att ha roligt. Då hade vi så jävla roligt! Hoppas vi kan fortsätta så!

Ja det hoppas jag också. Hoppas också det är lite nya låtar på gång. Ni har ju hållit på ett tag så det måste ju börja klia i fingrarna igen?
N: Det är jobbigt att skapa haha.

 Men ni har ju Stanne som sångare, hur går det ihop med turnégrejer med Dark Tranquility? Är det mycket anpassning för att få ihop spelningar?
D: Det är ju sånt som vi diskuterar oss fram till och pratar igenom. Det är inte så att nån slutar och nån ger sig så… det funkar inte så. Som du sa tidigare, vi börjar närma oss femtio och vi har ju familj och barn.

Jag tänkte ni kanske kan köra på både DT och ni kör på samma festival?
N: Det hade ju funkat. Absolut. Turné kanske man inte ska dubblera. Haha…

D: Det är ju en utmaning för Mikael. DT givetvis. Sen är ju inte vi sugna på att spela samma stad sju gånger på varje platta och mjölka ut. Utan vill man se The Halo Effect så får man se oss när vi passerar den staden på den tiden kanske.  Man kanske inte måste köra tre förbandsturnéer i USA som vi gjort tidigare för att bygga. Nu har vi ändå fått en bra start, vi har fått spela på stora scenen på Sweden Rock och har släppt lite låtar, så vi har redan en bra grund att stå på. Så vi behöver inte köra arton förbandsturnéer.

Men var det så att Sweden Rock kontaktade The Halo Effect bara för att få upp er på stora scenen pga er storhet sedan tidigare?
Det hade kommit ut två singlar och det var nog ren glädje…jävlar vad kul. När festivalen ringer och säger ”Vill ni spela?”. Det var verkligen så och det är vi tacksamma för. Och de litade på att vi kan leverera.

Det gjorde ni. Det var en stor premiär och gött precis som han sa Micke på gigget ”Nu kan ni skryta om att ni var på premiärgiget!”
D: Haha…jag var där!

Okej…lite tillbaka nu då. Vilken var den första skivan som du fick, inte som du har gjort?
D: Som jag fick? Jag fick en kassett med Herreysc, haha. Men den köpte jag inte själv.
N: Jag fick No Sleep ’til Hammersmith med Motörhead

Oj jävlar, det var stort! Var det den första du köpte med egna pengar?
N: Nej det var Mike Oldfield´s singel Moonlight shadow
D: Jag är lite osäker..men tror det var en vinylskiva med Possessed.
N: Oo…det är fan hårt!
D: Hur gammal var du då?
N: Jag kan ha varit tretton

Det är stort! Om vi går tillbaka till lite inspirationsskivor istället då. De bästa skivorna som du har köpt?
D: Den bästa skivan snodde jag av en kompis faktiskt, Mercyful Faith’s Don’t Break the Oath. Skitläbbigt!

N: Jättesvår fråga, jag har så många. Okej, men nån topp 10 då, Sepultura’s Arise.

Inte Roots alltså?
Nej…hahaha.

Haha…du dissar de plattorna alltså?
N: Alltså det är bra, men hade inte samma impact som Beneath the Remains och Arise.

Jag är ju lite skivsamlare och sådär, men är det nån av er som samlar skivor?
N: Ja jag samlar, Mikael samlar också.

Angående The Halo Effect för att återkoppla till det och vinyl. Sitter ni och designar och har allt med vinylomslagen och allting som vilka färger går ut?

N: Yes, som jag sa tidigare, Mikael är ju han som har idéerna och är kreativ i just den världen.
Daniel: Det är coolt från första singeln Shadowminds till Backdropen.

Ja det måste vara fräckt när det materialiserar sig också. Det där med skivsamlingar, det är ju många företag som känns som att de trycker ut bara skit. Så man vill ju höra från band att de lägger ner sin själ.
D: Ja det gör vi verkligen. Det får vi verkligen säga. Jag skrev texterna för hand till varje singel och remixarna är gjorda utav folk som vi tycker om.

Vem är det som skriver texterna, är det bara Micke eller allihopa?
D: Nej det är Mikael. Han är påhittig där.

Och sen låtsnickeriet då, är det allihop?
Niclas: Allihop, men jag kanske startar något skelett på några låtar som jag presenterar så kommer Danne med något annat arrangemang, ”Jag tänkte vi skulle göra så här…” och så blir det bra – ”Ja det är klart vi ska göra så!”

Jag hörde du var på Pirate Rock och att du snackade om att du hade låtidéer på telefonen, har du många idéer som ligger och väntar i telefonen?
N: Ja just det, memot. Ja just när man är ute och går så får man hålla det vid liv.
D: Men det är så skönt för Niclas är ju den som skriver mest riff, det är det att det blir så prestigelöst. Att alla får vara med och prata om det och lägga sin touch på det. Det gör ju att allt limmar lite mer också. Även privat sen. Alla får vara med. Även om kanske alla idéer inte alltid är bra. Den här gången hade vi tid eftersom det var pandemi, det var ingen brådska. Så den här gången hade vi tid att lyssna på alla idéer. Det har vi liksom aldrig haft innan när vi har spelat in skivor. Då har vi bara bestämt, nu har vi haft tid för att vi visste att det är en pandemi och det är så många band som har skivor som ska släppas som är före oss i kön. Så även om vår skiva varit klar så hade den ändå inte släppts förrän i år, så det var ingen brådska. Så vi kunde verkligen låta oss ta tiden och testa arrangemangen och ändringar. Istället för att bara för att. Så det har varit lite skillnad från tidigare inspelningar.

Det visar på en sorts ödmjukhet och prestigelöshet precis som du berättar som också skiner igenom att ni är glewade genom det. Det finns inga krav liksom, Niclas fixa det här nu..jag måste?
N: Ingen hierki och sånt. Alla ska tycka att det känns bra och spela in och att alla kan stå bakom det.

Tack så mycket för ett skönt snack!

D: Tack.

N: Tack själv, kul.

SKRIBENT: Tony Asplund (tony.asplund@rockbladet.se)
FOTO: Fredrik Olofsson (fredrik.olofsson@rockbladet.se)
INTERVJU: Niclas Engelin (The Halo Effect), Daniel Svensson (The Halo Effect)
AKTUELL MED: Nya plattan Days of the Lost
SKIVBOLAG: Nuclear Blast
RELEASEDATUM: 2022-08-12

| HEMSIDA | FACEBOOK | INSTAGRAM | SPOTIFY |