INTERVJU: Ted Lundström, Amon Amarth – “Vi siktade på en mer brutal platta!”

Amon Amarth har nyss släppt sitt 12:e studioalbum – The Great Heathen Army. En samling härliga låtar på klassiskt Amon Amarth-manér. Jag ringde upp deras basist Ted Lundström för ett härligt prat om nya plattan, wrestling, sceneld och hur tung Johans röst är egentligen!

Det är ju nytt album på gång här nu och vad jag förstod så det tog väl stopp för er på Berserker-turnén någonstans där i Sydamerika innan ni kom hem, var det i Mars 2020?

Ja precis.

Hur gick tankarna där och hur kom ni hem till slut?

Ja det var ju en spännande story. Vi hade ju planerat en Sydamerikaturné och sen skulle vi vidare till Asien efter det direkt till Japan och Indien och lite grejer. Men sen kommer ju den här skiten och hoppade in mitt i och så blev vi väl mer eller mindre jagade runt i Sydamerika. Varje land vi var inne i stängde ju ner precis efter vi hade landat och i flera av länderna kom vi ju ut i sista sekunden i princip. Så vi var ju tvungna att skippa någon eller ett par spelningar där. Vi körde sista grejen som var en festival i Mexiko och sen så lyckades vi boka om flyg och allting att ta oss hem till Sverige igen.

Ja det det låter ju lite mer bekvämt än vissa som hade liksom precis börjat sin turné. Ni hann väl köra typ 90 datum i alla fall eller något sånt där?

Jo precis, vi hann ju med de alla stora turnéerna för förra skivan, så vi får väl vara glada för det vi hann med. Det är ju värre om man släpper precis och sen bara tar det tvärstopp. Först tänkte vi att “Det här är över på kanske ett halvår någonting.” så vi började planera sommarfestivaler som skulle komma, så vi tänkte “Ja kanske i slutet på sommaren är det back to business igen?“, men så blev det ju inte.

När blev det uppenbart för er att det skulle bli en lång paus och det började bli dags att ta tag i ett nytt album? Eller kom det bara organiskt?

Vi skulle ju spela på Wacken och lite festivaler och så där, så att vi hoppades ju på det, men sen framåt hösten när vi insåg att det här kan ju ta ganska lång tid, så det var väl lite då vi började gå i tanken att det är lika bra att köra all in på nya plattan. Vi hade ju redan börjat samla lite idéer och sådär, men det var väl någon gång där som vi tog beslut att nu kör vi all in – nu får det vara med resten av Berserker-turnén… det är redan försent, så vi får köra nytt.

Men kunde ni jobba som vanligt då med The Great Heathen Army?

Vi har ju inte haft replokal på ganska länge nu. Vi blev utslängda därifrån när de stängde ner för ett gäng år sedan och sen har vi liksom kört med den här nya tekniken där man kör via datorn och grejer, så vi kör mycket var och en för sig. När vi skriver så har vi ju samma program och alla har sin egen lilla hemmastudio. Och så skickar man ju låtidéer – hela filer där man kan lägga till sin egen grej och sen möts vi upp lite då och då. Då får man ju liksom hitta någon lokal eller hyra nåt hus eller vad som helst för att kunna samlas och gå igenom allt. Sen går alla tillbaks hem igen och fortsätter. Så det var väl egentligen ingen större skillnad mot förra plattan för vår del.

Det är precis samma saker med att se gig på på stream, det tappar ju lite av magin tycker jag. Det är lite samma sak när ni spelar tillsammans istället för att spela tillsammans bara på fil.

Ja, det blir en helt annan kemi. Man kan ju skriva låtarna så där som vi gör och skicka. Men sen är det ju först när man samlas egentligen med hela bandet… det är då man kan brainstorma och komma upp med coola grejer nu inte finner sig järnband egentligen, men många utav vara lite coola grejerna kommer man ju på när man är när man sitter samlade och jammar lite och testar grejer – nu är ju vi inte något jamm-band egentligen, men då kommer ju de här häftigare idéerna.

Gruppdynamiken kan jag tänka mig ger mer lite eld till idéerna så man får lite bättre drag i själva riffen och så vidare. Men fanns det någon idé om hur tonen på plattan skulle bli, fanns det någon riktning?

Lite hade vi. Inför Berserker tänkte vi lite mer heavy metal-produktion ljudmässigt och så där och ett annat sound. Men sen tänkte vi att vi kanske ska gå tillbaka till en lite mer råare, hårdare eller dödsmetall platta och det kan ju också ha att med Corona också att göra man var ju lite mer så där arg på något sätt och hade lite mer känslor. Det kan ju också ha smält in i själva grejen att vi siktade på en mer brutal platta den här gången.

Ja ni har ju arbetat med Andy Sneap också. Fungerar han lite er 6:e medlem?

Ja lite grann. Han är ju jävligt duktig på det han gör i och med att han är låtskrivare själv och och gitarrist. Han är ju jävligt kul att jobba med alltså. Han hjälper oss mycket i inspelningsgrejen. Det är små detaljer, hur man spelar in gitarrer och hur man får ut bäst ljud och även texter. När man har engelska som modersmål så kan han ju komma med detaljer. Johan kan kanske fastna lite i sina gamla invanda fraser och vilka melodier han har då. Då kan han kanske bryta upp det och ge lite andra idéer. Han är ganska viktig för för helhetstänket.

Ni har ju öppningsspåret där då Get in the Ring (komponerad till wrestlern Erick Rowans som hans entrélåt). Ni har ju jobbat med Rowan förut. Hur hur kom den relationen till liv från början egentligen?

Vi har ju stött på varandra några gånger. Han är ju ett stort metal-fan så han har ju kommit ut och kollat på lite shower och hälsat på oss. Det var där vi började med att vi har träffats och snackat och sen har det gått vidare. Han brukar använda hårdrocksbandströjor när han är ute och wrestlar så det har bara vuxit ihop till en grej och sen så ville ju han ha någon låt som han kunde ha som en egen låt. Och då sa vi att “Om vi hittar någonting i framtiden som passar, så visst kan vi göra någon collaboration ihop!”. Sen hittade vi den här In the Ring som vi tyckte var en cool idé.

Men har du kollat på wrestling tidigare när det kom i mitten på åttiotalet och sådär?

Det har jag. Vi var ju hela bandet då… eller Jocke, han är ju lite yngre. Men när vi andra växte upp, då var ju wrestling det häftigaste som fanns. Riktigt old-school. Sen har man ju kanske tappat lite av de där när man blivit äldre, men jag har alltid haft lite koll på wrestling-världen för att det är fortfarande ganska underhållande.

Ja det var ju SKY Channel där i mitten på åttiotalet och med Hulk Hogan, Matcho Man och Jake Snake och man var ju bänkad på lördagskvällarna. Jag hade kompisar som kom över bara för att kolla på det där.

Det var de där polarna man fick hänga hos.

Ja, haha. Hade du några favorit-wrestlare på den tiden?

Nej, jag gillade allihop. Hulk Hogan var ju störst. Jag hade nog ingen speciell som var min absoluta favorit. Det gick ju lite fram och tillbaka också beroende på vilka som var hippast för tillfället. Det som var mest populärt det hakade man ju på också.

Ja, ja, väldigt bra underhållning och var aldrig alltid lika roligt med “Nej vad gör han, slår han han med stolen!”

Jag vet att det var diskussioner om det var om det var äkta eller inte… man “Nej, de spelar inte – jag såg att det var blod där!“. Haha.

Ja, det var den eviga diskussionen då, det var vansinnigt roligt, haha.

Apropos låtarna på nya plattan. Jag hör lite inslag av Judas Priest och Maiden i The Great Heathen Army och Oden Owns You All och sen lite Accept och kanske lite Michael Schenker i Find a Way Or Make One. Ni har ju snackat lite om sådana nära riffinslag och influencer tidigare, är det någonting som ni tänkte på nu också att ni ville ha in lite sådant?

Jag tror att de här kommer nog bara helt naturligt. Det är ju Olavi och Johan som skriver mesta riffen som gitarrister och det där är ju vad de växte upp med. Det är ju deras barndoms riffmästare, så att det det kommer ju tillbaka i vår musik i dödsmetallformat så att säga. Det är nog ingen tanke bakom utan det det kommer för att man man gillar den typen av riff och den stilen de spelar.

Ja ett bra riff är ett bra riff och en bra låt är en bra låt. Men hur kom det sig att just Heathen blev titelspåret? Var det något som var förutbestämt eller var det en debatt bakom?

Nej, det var ju lite av en olycka. När man när man bestämmer ett titeltrack och så där finns det ju flera parametrar som ska passa in. Det ska ju vara en en bra jävla låt för det representerar plattan och sen måste det också vara en cool titel som passar för hela plattan och det måste vara någonting som ska funka som omslag. Det är mycket som spelar in där. Vi hade ju bland annat Oden Owns You All också som var uppe på tapeten som titel för det är en jävligt cool titel också. Men sen var det ju lite att den har vi använt förut som titel på skivor och låtar och så där, så det låg nog lite i fatet för den för den låten kanske. Men när vi väl Johan presenterade den här Great Heathen Army så tänkte vi att den passar ju rätt bra för för tiden och för plätten och allting som en helhet.

Ja hans röst låter ju tyngre än någonsin också. Jag vet inte hur mycket tyngre kan den bli på nästa platta?

Ja.. haha. Vi vet att de lagt ner ofantligt mycket jobb på att spela in sången för att verkligen få ut hela hans register. Han har ju en fantastisk röst när det gäller growling och med rätt mikrofon och grejer så kan man ju verkligen få fram rösten. Jag tycker vi verkligen lyckades få det låta riktigt brutalt på den här skivan, så vi blev verkligen nöjda med just Andy Sneaps jobb på sången.

Ja, det är ofta man hör om man går på konsert med er och hör folk i publiken säga “Jag älskar hans röst alltså!”.

När vi släppte Great Heathen Army-videon så vill man ju läsa kommentarerna om vad folk tycker om dom nya låtarna och så där. Det var ju många som kommenterat flera gånger att “Är det några effekter på, eller har han så här brutal röst?“. Folk tror ju inte att det går att få den där rösten, så att det är lite kul.

Kul! Vi måste ju snacka om Saxons and Vikings också. Var det något som som också bara dök upp? Det kommer ju liten överraskning där i vers 2 när Biff kommer in kan man säga.

Det är ju en sån här grej, en tanke som har funnits med länge för man funderar alltid på sådana här roliga grejer man kan göra på en platta. Så det är en sån grej som som har funnits i tanken länge. Men nu kom det ett bra läge att göra den eftersom vi spelade in i England och Biff han bor ju ganska nära Andys studio och de är kompisar och Johan har ju varit med och sjungit på en Saxon-platta tidigare. Allting föll på plats rätt bra och så hade vi den här idén till låten som vi tyckte var perfekt. Allting bara föll på plats.

Ja, men den titeln gör ju allting också att det är Saxons and Vikings, det är ju klockrent.

Det hänger ihop med The Great Heathen, allting hänger ihop lite grann.

The Serpent’s Trail tycker jag är lite tyngre med sköna stämmor och så där. Den är lite krypande, nästan förtrollande! Du måste berätta lite hur den låten kom till.

Ja nu vågar inte ge mig in på textgrejerna. Det är ju Johan som som skriver det, lite djupare, lite mer filosofiska grejer. Men själva låten i sig är ju den här klassiska, vi brukar alltid avsluta plattorna med lite mer episka alster och det här var väl en sån här låt som kan bli hur lång som helst, egentligen. Man behöver inte tänka på refränger och grejer på samma sätt, utan där kan där bygger man melodier och känslor och så där. Det är ju lite utav ett trademark för för oss ändå att åtminstone ha med en sån låt på varje platta som är mer episk och och mer känslor än hitfabriken då.

Det stod någonstans där att ni hade ju problem att välja vilka det skulle välja 3 stycken att göra video och singel på typ och det kan inte riktigt bestämma er och jag tror att det var samma förra plattan också. Tycker ni har så pass bra material så att det är inte helt uppenbart vilken vilken ni ska välja varje gång verkar det som? Men hur gick det med dina mål för vi fick du? Var det någon som du ville haft med som inte kom med?

Man har ju favorit-video-låtar till singlar. En av mina favoriter på plattan är ju just Saxons and Vikings, men den kanske inte är det man släpper först för det kanske inte representerar plattan på rätt sätt. Man måste ju tänka på hur man bygger upp sånt där. Men jag tror att i slutändan så var vi ändå hyfsat överens om vilka låtar vi skulle ha, men det är inte bara vilka utan det är i vilken ordning också. Vilken ska bli första släppet då den ska ju visa första blicken på skivan? Sen har vi ju har jobbat med plattan i 1,5 år kanske och då är man så jävla insnöad på det här och man man kanske inte ser på låtarna på samma sätt som någon utifrån gör. Oftast när vi är klar med en platta så börjar vi själva snacka om vilka videolåtar vi vill ha och sen så brukar vi spela upp dem för vänner och folk in the business för att se vad de tycker för de lyssnar på det med ett färskt öra, för vi kan ju vara helt insnöade, haha.

Ni har ju släppt en låt innan här också – Put Your Back Into the Oar – som verkligen uppmuntrar till Epic Viking Rowing. Har du varit med en sån här row-session själv i publiken någon gång?

Hhha. Nej det har jag faktiskt inte varit, men det är ju verkligen kul att se när man står på scen och ser folk göra det. Så det var väl lite tanken där. Under Coronan funderade vi på om vi skulle göra något sådant där Internet-gig, det fanns olika tankar om vad man skulle hitta på för att visa att man fortfarande finns kvar. Det där med internet-gigen tyckte vi aldrig var någonting som riktigt verkade helt intressant, så vi tänkte att vi släpper en låt istället. Då har vi haft den här tanken att den här Epic Viking Row den har ju blivit lite våran grej nästan, så vi tänkte att varför inte göra en en låt för just den grejen i princip. Så vi tänkte att det här får bli en Epic Viking Row-låt. Och så ville vi testa Jens Bogrens nya studio så eftersom vi ändå satt fast i Sverige under Coronan så då tänkte vi att Örebro kan man ju åka till och spela in så då passade vi på att göra det.

Ja det det kanske blir så att halva publiken går ner när den kommer upp, den är riktigt uppmuntrande kan man verkligen säga.

Ja ja, haha.

Jag tänkte lite på konstiga gig som ni kört. Ni körde ju på Partille där och brandlarmet gick ju rätt mycket. Det var rätt kallt ute, hur kändes det för er?

Ja, det var ju var en jävligt lustig situation generellt och vi stod på scen vi har ju sådana här hörlurar, in-ear lurar, så att ni vårat ljud försvann ju aldrig men ljudet ut i själva lokalen försvann ju och alla lampor tändes – “Vad fan är det?” – vi spelade vidare några sekunder innan vi insåg att det är någonting inte stämmer och så var vi tvungna att gå av. Sådana larm kan man ju inte stänga av förrän brandkåren är där och har kontrollerat allting. Det finns ju regler att ingen får vara kvar. Vi fick ju i och för sig vara kvar i omklädningsrummet där bak, men alla andra skulle ju ut i regnet och fick stå och vänta där. Så det var en spännande upplevelse kan jag tänka mig.

Alltså, vi var ju vi var gott peppade när vi kom in i alla fall kan säga så, men jag missade tåget hem så jag bara kvar i 17 timmar extra i Göteborg, haha. Har ni haft några andra sådana här skumma gig?

Ja nej det har ju hänt en del en del grejer men det där var väl en av de mer spektakulära grejerna när man har giggat. Men nån gång så gick strömmen 5 gånger under ett gig så där så vi fick starta om och sen efter femte gången “Blir det såhär en gång till, så kan vi lika gärna skippa det här!“. Ska man spela färdigt den låten man kör när strömmen går mitt i , ska man börja om den från början eller är den låten redan färdig? Då ska man ha bandmöte mitt på scenen…igen.

Ja apropå eld och och brandlarm. Det är ju jävligt hett när man står i publiken. Hur mycket eld kan man ha på scen egentligen? Och hur varmt är det egentligen?

Jag vet inte, man kan köra hur mycket som helst eller så mycket som man står ut med. Men ibland så beroende på scenstorleken… ibland har vi ju eldkastare precis framför oss och precis bakom oss, så vi har ju upptejpat på scen var man kan stå. Och ibland när dom kör på fullt då är det nästintill outhärdligt. Man klarar ju 30 sekunder kanske, skulle det fortsätta längre då springer man därifrån, för det är en fruktansvärd hetta när de kör på alla de här stora samtidigt. Framförallt om de kör både framifrån och bakifrån när man har ingenstans att ta vägen heller. Det bara brinner.

Precis, man känner ju även när det strålar i publiken även från långt håll. Man slipper ju frysa i alla fall.

Haha, ja det har ju sina fördelar.

Har ni någon sådan här effekt som ni vill ha men som inte riktigt gåt att förverkliga?

Allting går. Kolla bara på Rammstein!

Låter dyrt. Haha. 

Haha.

Tack för ett mycket trevligt snack och lycka till med nya plattan.

Och tack ska du ha!

SKRIBENT: Tony Asplund (tony.asplund@rockbladet.se)
FOTO: Mattias “Madcap” Nilsson (mattias.nilsson@rockbladet.se)
INTERVJU: Ted Lundström (Amon Amarth)
AKTUELL MED: Nya plattan The Great Heathen Army
SKIVBOLAG: Metal Blade
RELEASEDATUM: 2022-08-05

HEMSIDA | FACEBOOK | INSTAGRAM | SPOTIFY |

Relaterade artiklar