Årets tredje Rock På Skansen bestod av 40-årsjubilerande (pandemiförsenat med 2 år) The Hooters, 45-årsjubilerande (pandemiförsenat med 3 år) George Thorogood & The Destroyers samt betydligt yngre Örebro-bandet Blues Pills (bildade 2011). En på förhand brokig mix av artister som fick konkurrera med den pågående Pridefestivalen.
Blues Pills
Tyvärr har det förekommit fel information om starttiden varför många missar huvuddelen av kvartettens 45 minuters gig som startar redan 17.30, endast 30 minuter efter att entrén till konsertområdet öppnar. Riktigt synd för både bandet och publiken. De glesa skarorna framför scenen hindrar dock inte Elin Larsson och co. från att ge järnet. Jag har sett bandet 12 gånger på så vitt skilda sammanhang som de största festivalscenerna, knökfulla klubbar, Covid-anpassade 50 personers spelningar och intima privatgig – aldrig har de haft en dålig dag på jobbet! Inte heller ikväll; det är högintensiv och groovig psychrock av yppersta klass. Relativt nye basisten Kristoffer Schander har onekligen funnit sin plats efter sommarens intensiva turnerande. Tidigare basisten Zack Anderson hanterar nu sexsträngaren med den äran och denne introverte amerikan bjuder till och med på ett leende när övriga bandet ångar på som mest. Den crowd surfing som Elin stått för på de europeiska festivalerna uteblir logiskt nog ikväll.
Det blir en jämn fördelning låtar från första och senaste albumet, fem vardera där bluestunga Dust och rivjärnet Bye Bye Birdie är allra bäst. Andra plattan Lady In Gold ignoreras helt ännu en gång och bandet har i intervjuer sagt att det är svårt att spela de låtarna live. Inte mig emot då jag håller debuten och senaste Holy Moly! betydligt högre. En finfin start på kvällen och Blues Pills lär säkert ha vunnit några nya fans ikväll.
George Thorogood & The Destroyers
George Thorogood är en gammal gitarrhjälte som varit sparsam med Sverigebesöken genom åren. Detta är blott fjärde och förmodligen sista gången han besöker våra breddgrader sedan starten 1974. Tillsammans med kompbandet The Delaware Destroyers har han hamrat ut konservativ Chucken-rock ‘n’ roll i snart 50 år. Musik som på något sätt åldrats väl då det handlat om gubbrock och förvaltat arv redan från början. Samma sak gäller för Thorogoods raspiga bourbon-stämma som är intakt. Men tungfladdrandet och jucken mot publiken à la David Coverdale borde ha pensionerats för länge sedan.
“- How sweet it is!”. De vita 50-talspjucken sitter som de ska, solglasögonen ryker redan i inledande Rock Party och ormskinns-bandanan efter I Drink Alone. Minspelet är sig likt och visst finns några av de patenterade rycken kvar också men har självklart reducerats med årens gång. Det svänger stundtals rejält om sättningen med Jeff Simon (trummor), Billy Blough (bas), Buddy Leach (saxofon) och Jim Suhler (gitarr). Det slår mig att det är alldeles för lite rock ‘n’ roll sax i dagens musik.
Vi får flera av klassikerna som Bad To The Bone, One Bourbon, One Scotch, One Bear, Gear Jammer och Move It On Over men blir tyvärr blåsta på Get A Haircut i detta nedbantade festivalset. Få, om ens någon, lirar så ilsken och grisig slide som mr. Thorogood. Gitarrliret är den stora behållningen och det är fortfarande en fröjd att se hans speciella spelstil. Därför känns det lite konstigt att se honom avsluta utan gitarr i extranumret Born To Be Bad. Kul att äntligen få uppleva denne legend live men visst hade det här gjort sig ännu bättre på en liten klubbscen.
The Hooters
Vad har följande saker gemensamt?
- Idas Sommarvisa på blockflöjt
- Bach’s Sonata no. 1 på mandolin
- trumsolo med inslag av Rocky-fanfaren
- roddare som är inne på scen och klappar igång publiken
- New Wave-hits i baktakt med melodica och rastafärgat dragspel
Absolut ingenting mer än att de alla förekommer på en The Hooters-konsert.
Jag minns The Hooters hits på Tracks-listan under början av 90-talet och albumen One Way Home och Zig Zag i några kompisars skivhyllor. I övrigt har Philadelphia-ensemblen gått utanför min radar men så var bandet också vilande mellan 1995 och 2001 och har endast släppt ett album med nya låtar sedan återföreningen. I Sverige har man turnerat flitigt genom åren, senaste besöket var 2016.
Sex glada skitar äntrar scenen och inleder entusiastiskt med I’m Alive. Ett humör som skulle visa sig hålla hela vägen in i mål då gänget är spexigt, klämkäckt och fullkomligt sprudlar av spelglädje. Tyvärr är ljudet tunt och lågt under början av spelningen men blir bättre efterhand.
Sångaren Eric Bazilian har bott länge i Stockholm med sin svenska fru och merparten av de många mellansnacken blir således på svengelska. Ett sant charmtroll som även bjuder på en snutt av Lill-Babs Är Du Kär I Mig Ännu, Klas-Göran? Med The Hooters på scen kan det mesta hända. Kan inte riktigt bestämma mig om det här är härligt lössläppt eller bara förvirrat och helt utan röd tråd. Klart och tydligt är att bandet gör precis vad de vill och publiken verkar gilla det.
And We Danced, All You Zombies, Johnny B. och ett koppel ytterligare brottarhits fyras av till dans och allsång. Som om det inte räckte för att påvisa sin framgångsrika låtskrivarförmåga så avslutar man konserten med att spela några låtar man skrivit till andra artister; Cyndi Lauper’s Time After Time och Joan Osborne’s One Of Us. Efter att ha gått passgång in och ut på scenen efter publiktacket och kastat ut säkert 15 trumpinnar (det är ändå turnéavslutning ikväll) är det tack och hej. Tänk om alla artister kunde ha så kul på scen som det här bandet.
Detta var tredje och sista Rock På Skansen för i år, det har arrangerats en minifestival per sommarmånad. Åskådarna har inte direkt vallfärdat till de här kvällarna men konkurrensen har varit mördande och det kan ta ett tag för ett nytt koncept att hitta sin publik. Jag hoppas dock att man fortsätter nästa år igen för spelplatsen är fantastisk och det har varit en bra mix av gammal, nytt, sällsynt och vanligt.
Bildgalleri – Blues Pills
Bildgalleri – George Thorogood & The Destroyers
Bildgalleri – The Hooters
SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Kristin Blid (kristin.blid@rockbladet.se)
KONSERT: Rock På Skansen
ARENA: Skansen / Stockholm
DATUM: 2022-08-06
BÄSTA LÅTEN: Bye Bye Birdie (Blues Pills), Rock Party (George Thorogood), 500 Miles (The Hooters)
BÄSTA MINNET: Att ha fått se George Thorogoods förmodligen sista Sverigespelning.
SÄMST: Golden Circle skapar ett stort hål bland publiken då det är långt ifrån slutsålt.
- BILDGALLERIER: Majestic Mountain Label Nights - 2024-10-04
- FUZZPROFILEN: Robert Lamu från Skraeckoedlan - 2024-06-12
- The Black Crowes rock ‘n’ roll-hyllning i Köpenhamn - 2024-06-06
