Slipknot intog Malmö Arena tillsammans med Jinjer och Soilwork

Maskar, blastbeats och påfåglar – Malmö Arena intogs av en salig blandning modern metal.

Slipknot i Pildammsparken skulle gått va stapeln för något år sedan. P.g.a. det nya datumet (en måndag) och mitt i Malmöfestivalen, var det inte längre läge för Rock Slap att bli av. Istället flyttades Slipknot till Malmö Arena och plockade upp Soilwork och Jinjer på vägen.

SOILWORK
Först ut var det melodiska light dödsmetallbandet från Helsingborg som fick äran att klippa det röda bandet till måndagskvällens finbesök på Malmö Arena. Mitt i en konsertfull vecka då Malmöfestivalen pågår för fullt. Likt en påfågel med röda fransar på axlarna stod Björn Frid stadigt på scenen inför en generellt ung publik. Björn som snabbt sadlat om efter att precis varit ute på vägarna med sitt andra band – Night Flight Orchestra, visade hur skicklig sångare han är. Björn uppmanade till en circlepit under Bastard Chain vilket fick igång ett par unga män i publiken att gå bananas. Skönt gitarrspel signerat gitarristerna Sylvain och David. Avslutande Stålfågel är en majestätisk pjäs till låt som fick med sig större delen av publiken som troligtvis aldrig tidigare hört Soilwork. Björn Avslutade med ett fantastiskt och ljust vrål. Gåshud.

JINJER
Pang på! Som om någon startade tvn mitt i en actionscen, upplevdes det som att Jinjer började mitt i en låt. Bam boom och gnissel. En käftsmäll utan förvarning.. Jinjer vet sannerligen hur man gör entré i totalt mörker och till en ovetandes publik. Stroboskopen bländade en och de röda strålkastarna punktmarkerade musikerna på scenen. Snyggt som tusan.Den ukrainska flaggan prydde snyggt i bakgrunden i form av ett peacetecken i en sågklinga. Trots den aggressiva framtoningen är budskapet kristallklart. Budskapet nämns flera gånger och en viss härskare får långfingret av hela publiken. Stödet är gigantiskt.

Fingerfärdiga basisten Eugene Abdukhanov är en fröjd att titta på hur han misshandlar sin bas med bara fingrarna. Sångerskan Tatiana Shmailyuk utnyttjade hela scenen medans gitarristen Roman Ibramkhalilov försvann i bakgrunden då han stod stilla på sin plats gömd i sin fiskehatt. Batteristen Vladislav Ulasevich bemästrade sitt låga trumsetet med fräcka blastbeats och tekniska spel.

Men främst av allt är det lilla krutpaket Tatiana i sitt självlysande smink som fullständigt ägde scenen. Den lilla vakumpaketerade kroppen besitter en sådan styrka och ilska att man nästan inte vågar tro att hon är på riktigt. Vilken kraft i sången! Vilken energi hon har på scenen. Vilken utstrålning! Med sitt osannolika variabla vokalförråd utan dess like så smiskar hon de felsta av banan. Hennes närmaste konkurrent eller kanske kollega skulle vara Alissa från Arch Enemy. Metalcore kan inte bli mer intressant än så här. Ukrainska motståndsrörelsen varvade nog hela arenan och vann  utan tvekan väldigt många nya fans.

 

SLIPKNOT
Ett nästan slutsålt Malmö Arena och en hungrig ung vild publik satte förutsättningarna för att Slipknot skulle göra sin svettigaste spelning någonsin i södra Sverige. Redan i introt till Disasterpiece när ridån som på ett iögonfallande snabbt sätt sögs in i ett svart hål i taket (sjukt läckert), höll publiken på att forsera räcket. Enormt tryck. Enorm glädje. Öronbedövande tonårsskrik. Niomannabandet från Iowa såg mäkta imponerade ut av publikens respons.

Det hände saker överallt på scenen hela tiden. Slagverksclownerna stoltserade högt upp på var sin kant och balanserade farligt på små balkar som stack ut. ”De kommer för fasiken ramla ner framför scenen!” tänkte nog de flesta men icke! Full kontroll. Fullständig anarki på scenen. Clownerna kan först tyckas vara en konstig utfyllnad som bara ger effekt live och inte tillför något på skiva. Faktum är att slå med brinnande baseballträn är tydligen riktigt häftigt, inte bara för showen utan även för det iskalla klingande ljudet som faktiskt tillför effekt i den feta ljudbilden. Det var mycket eld från alla håll och kanter och ett par låtar in gick tankarna på om de skulle bräcka Rammsteins spelning på arenan.

Nya materialet låter lovande. The Dying Song från kommande plattan visar att Slipknot fortfarande är att räkna med. Publiken gillade det så mycket att en crowdsurfare inte kunde behärska sig och hittade sig fram över publikhavet. Ytterligare fyra crowdsurfare till chansade efter att inte kunna hålla igen sitt glädjerus. Ett fenomen som inte anses tillåtet på svenska evenemang men som är måttligt populärt utomlands. Det var tydligt att vakterna i orangea västar inte hade en aning om vad de skulle bevittna denna afton och hade lite svårt för hur de skulle agera.
Till Dead Memories blev det skön allsång som hade fått Lasse Berghagen mäkta imponerad. Underbart. En högst välkommen tillfällig ”paus” och lite trycklättnad för de längst fram. Mycket vatten delades ut konserten igenom. Corey Tylor själv kastade ständigt vattenflaskor över publiken och vakterna hade skytteltrafik framför scenen med vattenleverans till publiken närmast räcket. Ett par tjejer som köat hela dagen och fått nr inskrivna på sina händer, blev överlyfta då de inte klarade trycket vilket var enormt. Det är flertalet år sedan undertecknad bevittnat sådant tryck på större spelningar i Sverige.

Corey är en fenomenal frontman som trollbinder sina fans. Han driver inte bara på dem utan han kollar också läget så publiken mår bra efter allt röj. Halva arenan visade sig vara first-timers som inte sett Slipknot live tidigare. Det märktes för snittåldern var ganska låg vilket Corey påpekade om att de flesta inte ens var födda när de släppte första plattan.

Gnisslande gitarrer. Ölkaggar som slås sönder. Eldbollar som studsar mot taket. Ett talande avhugget huvud och snubblande akrobatik. Att gå och se Slipknot utan att ens varken gilla Slipknot eller den extremt tunga genren är ingen dum idé. Ren underhållning med passande soundtrack. Eller var det tvärt om? Slipknot levererade stenhårt och det märktes att detta inte bara var en Måndag på jobbet.

 

 

 


Skribent
: Stefan Vohnsen
Fotograf: Karolina Vohnsen
Event: Slipknot – USA
Datum: 2021-08-15
Plats: Malmö Arena
Bäst: Måste ge publiken cred för att ställa upp med ett sådant ös. Evigheter sådan vild publik syntes på svensk mark.
Sämst: Att de inte utnyttjade speltiden och drog av fler låtar. Samma festivalset som de turnerar med just nu (då de har begränsad speltid)
Speltid: 85 min

 

Setlist:
Intro 1. For Those About to Rock We Salute You – AC/DC
Intro 2. Get Behind Me Satan and Push
– Billie Jo Spears
Disasterpiece
Wait and Bleed
All Out Life
Sulfur
Before I Forget
The Dying Song (Time to Sing)
Dead Memories
Unsainted
The Heretic Anthem
Psychosocial
Duality
Custer
Spit It Out
“Extranummer”
(515)
People = Shit
Surfacing

Relaterade artiklar