Bob Dylan på Avicii Arena – En sorglig historia

Nobelpristagaren som nästan alla tycks ha en åsikt om. Tidlös är han, självklar plats i skivsamlingen har han, en fantastisk kompositör är han, en stark liveartist…är han INTE. 

Annons 

 

Annons 

 

En släkting till mig sa en gång att de enda konserterna man ångrar är dem man inte gick på. Det ligger mycket i det. I grund och botten är jag nöjd över att kunna bocka av ännu en ikon på min lista över artister jag önskar se innan det är försent. Det är dock en av få personliga ljusglimtar denna kväll. 

Ibland är konserter som att gå på bio. Ibland går du på en komedi och skrattar, ibland går du på en skräckfilm och förfasas, ibland går du spontant på något slumpartat och blir positivt överraskad och ibland går du in med höga förväntningar och kommer ut besviken. Vilken filmgenre landar Bob Dylans Globen-konsert i? En tragedi, som hämtad från Shakespeare skulle jag vilja säga. Här finns nämligen vare sig harmoni eller lyckligt slut. 

Egentligen har jag respekt för integriteten som Dylan värnar. Förutom att mobiltelefoner har förbjudits under konserten så är också kvällens låtlista allt annat än lättsmält och består nästan uteslutande av låtar från senaste albumet “Rough And Rowdy Ways“. Publikfrieri har aldrig varit Dylans grej. Ibland funkar det att vara okonventionell men i min värld blir dessa fasoner slutligen för mycket. Du behöver inte göra en greatest hits föreställning, men NÅGOT mer än såhär kan vi väl ändå bjudas på?

Det här med att arrangera en mobilfri konsert har motiverats med att stärka publikens sinnen och befinna sig i nuet. Ett koncept jag hade kunnat köpa om artisten faktiskt hade presterat. Det “nu” som vi har att göra med här vill man inte befinna sig i efter ett tag. Jag förstår varför man inte vill att detta ska dokumenteras. Ett ständigt mumlande och allt annat än en imponerande sånginsats gör de i grunden otroliga låttexterna svåra att ta till sig och många gånger känns både Dylan och bandet som självspelande pianon, utan både känsla och inlevelse.

Piano ja. Trots att ha eliminerat risken för att bli fotograferad genom sitt mobilförbud så tar Dylan det säkra före det osäkra och håller sig mest gömd bakom sitt piano. Ibland så skymtar man hans huvud och vid något enstaka tillfälle ställer han sig upp och går ett par steg. Att något sånt får publiken i en arena som gapar tom på flera läktare att jubla säger kanske en hel del om detta pekoral. 

Är jag nöjd över att ha sett Bob Dylan live? Ja, hans storhet väger ändå tungt. Kommer jag göra om det? Tack, men nej tack. 

SKRIBENT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Fotoförbud
KONSERT: Bob Dylan
ARENA: Avicii Arena / Stockholm
DATUM: 2022-09-27
BÄST: På väg in till konserten så hör jag en av restaurangerna intill arenan spela “It aint me babe”. Den var jättebra.
SÄMST: Ja, var ska man börja?
 

 

Relaterade artiklar