INTERVJU: Nigel Glocker från SAXON

Saxon är ute på vägarna igen för att supporta sitt senaste alster Carpe Diem. Tillsammans med Diamond Head landade de i både Malmö och Göteborg. Jag snackade lite med deras trummis Nigel tidigare i somras om hur det är att komma tillbaka på scenen efter pandemin, var just inspirationen grundar sig i med tanke på deras pandemi-album Inspirations, planer på nytt album och mycket annat.

Hej Nigel, hur är läget?

Skål (på svenska)!!!

Haha, ja skål!

Så, att kunna ge sig ut på turné på festivaler och en egen turné efter världspausen – en klassisk fråga – hur känns det?

Det är som med vad som helst, jag menar på festivaler spelar vi generellt greatest hits. Ibland är det trevligt också, du spelar bra men du kan slappna av lite eftersom låtarna du spelar är gamla vänner och vi har spelat dem ganska länge. Så, det är bra. När du är på turné åker du på turné för att spela det senaste albumet, det är vad du gör. Men det jag gillar med festivaler förutom musiken är att träffa vänner. Du känner till banden. Ibland är det enda chansen att se och träffa dem. Antingen är de på turné eller i studion, eller så är du på turné eller i studion, så det är enda gången du får chansen ibland ja! Det är toppen!

Så sett till början av musiklivet, vilket var det första albumet du fick? Inte den du köpte utan den som du fick när du var liten?

Jag började spela trummor när jag var sju år gammal. Jag ska erkänna att det inte var det första albumet, men jag hade ett med det svenska bandet The Spotnicks. The Spotnicks i London tror jag det hette. De stod bara i sina kostymer på Londons gator och med någon sorts målad raket eller något på omslaget och jag tänkte “Vad är det här?” Men det var jättebra! Så det var en av de första.

Coolt. Kommer du ihåg den första du köpte själv?

Troligen In Search of the Lost Chord av The Moody Blues som var deras andra av deras progressiva. Det var nog en av mina första seriösa skivköp. Innan dess var det bara det vanliga. För du vet, jag har ju en äldre bror och jag var riktigt intresserad av The Beatles, men han brukade köpa de plattorna så jag behövde inte. Jag väntade bara på att han skulle gå till jobbet så jag kunde lyssna på dem. Haha.

Så vilka var de mest inspirerande albumen i början för dig?

Förmodligen Disraeli Years av Cream och Axis: Bold as Love av Jimi Hendrix och sådana saker.

För en tid sedan fick jag reda på att det förmodligen var i samband med Cream som termen Heavy Metal nämndes första gången och inte med Black Sabbath av någon anledning.

Ja, jag tycker det är lite konstigt faktiskt. Jag tror att folk sa på den tiden att metalband var mer det som var den amerikanska versionen av Cream, vilket var Mountain. Så jag vet inte, men det roliga i sambandet med det var att Felix Pappalardi, basisten i Mountain, producerade Cream. Haha.

När jag tänker på ursprunget till heavy metal vill jag gå tillbaka till Beatles, för Helter Skelter är verkligen en heavy metal-låt.

Ja det är en tung låt faktiskt. Jag menar att det var ett annat album jag älskade, The White Album.

Så om vi ser in i framtiden för Saxon, var är ni med nästa album?

Vi har bokat in några skrivsessioner för att börja fundera på nästa. Sådana grejer gör vi ständigt hela tiden.

I och med pandemin och förändrades skrivprocessen för er någonting?

Nej. Jag menar, för den senaste skivan – Carpe Diem – gjorde jag faktiskt trumspåren i slutet av 2019. Tanken var att den skulle släppas året efter och att vi skulle turnera. Men så klart slog pandemin till så vi kunde inte turnera och skivbolaget ville inte släppa albumet om vi inte kunde turnera. Så då gjorde vi covers istället och inspirations albumet.

Fanns det några spår som utelämnades eftersom alla i bandet inte kunde komma överens om att ha det in?

Åh ja, det fanns många grejer. Men det finns två spår på albumet som är ute. Vi gjorde Shoot Shoot av UFO. Och vi gjorde Flowers of Evil av Mountain. De hamnade på B-sidorn på singlar och sånt. Du kan förmodligen fortfarande hitta dem på Spotify eller nåt sånt, men de fanns inte på albumet.’

Men jag gillar versionerna av de spåren faktiskt, det var riktigt trevligt att höra. Och även när Biff var tillbaka och hade återhämtat sig – vi var verkligen oroliga där ett tag. Det verkar som att hans återkomst gav extra energi till hela bandet.

Åh ja det gjorde det, jag menar att vi var väldigt oroliga när nåt sånt här hände. Det slår alltid hårt när någon medlem i bandet blir sjuk. Vi är gamla vänner och vi oroar dig för hans hälsa. Men nu tycker jag faktiskt att han sjunger bättre än någonsin nu. Jag tror att hans röst har fått den här typen av raspighet nu när han har blivit äldre. Nu sjunger han jättebra.

Ja, jag tycker han verkligen överträffar sig själv på ett par av låtarna på Carpe Diem-plattan där.

Ja, absolut.

Jag har två trummisfrågor från en vän. Är du häl mot fot eller fot mot häl?

Jag är väldigt sällan häl, jag är alltid fot. Hälla av för det mesta. Generellt sett antar jag att jag kommer att vara på foten om något. Inte häl-fot.

Hur tänker du när du stämmer dina trummor?

Jag vet hur jag vill att mina trummor ska låta. Jag menar du vet ibland tror jag att alla stämde sina trummor riktigt lågt och djupt på 80-talet. Jag gillar inte det. Det var något jag lärde mig av Simon Phillips, eftersom han stämde sina trummor högt och det finns ingen dämpning på dem, de ringer. Du vet att det inte finns något som stoppar ljudet. Det är som… “Bong!!!”

Exakt.

Poängen är att alla andra instrument klipper bort det ändå. Men han stämmer sina trummor högt, då kan du höra vilken trumma han slår på. Om de alla är lågt inställda är det som att < gör dämpade lågstämda trumljud >. Det är därför jag gillar dem högt.

Kommer du på låtar på trummor eller idéer till låtar eller något liknande?

Alla möjliga grejer. Jag skriver på keyboards också.

Spelar du gitarr också?

Det jag gör är att jag spelar gitarrljud på keyboarden.

Aha, intressant!

Men jag bor väldigt nära Doug (Scaratt), så då jobbar vi tillsammans. Jag kanske har en idé eller något som han kommer sätter på gitarr, så vi jobbar tillsammans.

När du får de idéerna så är det något som håller gnistan uppe!

Ja, jag tycker om kreativiteten att skriva och allt så… Jag menar den andra saken är, när jag inte håller på med Saxon så gör jag sessioner för andra band och lite vad som helst. Jag skriver också musik för live recensioner, för tv och sånt, bakgrundsmusik för dokumentärer och sånt.

Spännande! Jag gillar det där. Jag tror att det också är en slags vibe-grej. Det är något man behöver … som ett soundtrack till en film.

Ja typ. Det är The Princess – företaged som jag gör det för säger “Kan du skriva något sånt här?” Jag försöker få till något och kollar om de gillar det…du vet vad som helst och de säger “Ja det är bra!” Okej! Och då får vi se vad som händer med det.

Då ses vi på turné snart också, kommer ni att lägga till några spännande spår på setlistan?

Spännande spår … du får vänta och se. Haha.

Då får vi se då. Tack för pratstunden – det var väldigt trevligt att prata med dig!

Tack! Och med dig!

SKRIBENT: Tony Asplund (tony.asplund@rockbladet.se)
INTERVJU: Nigel Glocker (Saxon)
AKTUELL MED: På turné med Saxon med Diamond head som förband. Ses KB Malmö 16 Oktober och Pustervik, Göteborg 17 Oktober.