Den experimentella folkmusikgruppen Heliung gjorde i och med nedstampet på Annexet sin första Sverige-konsert någonsin, och det råder ingen som helst tvekan om att Heliung inte bara är något man lyssnar på. De ska upplevas.
Lili Refrain: 
Kvällen började med den italienska begåvningen Lili Refrain, som på helt egen hand använder sig av instrument som elgitarr, synt och slagverk utan att ta hjälp av datorer eller förinspelade spår. Allt vi hör sker i realtid och trots att Lili är helt ensam på den i stort sett helt nedsläckta scenen så fyller hon upp hela tillvaron med sin blotta närvaro. Det vi bjuds på är en suggestiv blandning av psykedeliska symfonier samt folkmusik och Lili för sig som en liten älva på scenen och griper tag med sin sammetslena röst. Som allra mest stämningsfullt blir det i “Mami Wata“, ett dramatiskt och vackert stycke som inte hade gjort bort sig som soundtrack till Sagan Om Ringen. Lili Refrain vill jag se mer av i framtiden.
Eivor:
Mycket av det som skrevs ovanför om Lili Refrain kan egentligen också sägas om den något mer etablerade Eivor, singer-songwritern från Färöarna som genom åren rört sig över genres som jazz, rock, klassisk och givetvis också folkmusik som vi ju får säga är kvällens tema. Eivor sjunger mycket vackert och trollbinder, särskilt under den mycket uppskattade och atmosfäriska “Trollabundin“. Väljer man att blunda och bara lyssna så vaggas så känns det som att man befinner sig långt ute i naturen och njuter av vindarnas sus och vågornas brus. Eivor får applåder från publiken för sitt superba svenska uttal, som imponerar lika mycket som hennes gedigna trumspel. Ljuvligt, vackert och avkopplande.
Heilung: 
Oavsett hur många recensioner man skriver i sitt liv så kommer det dyka upp tillfällen då man har svårt att hitta orden till att beskriva det man upplevt. Heilungs Sverige-debut är ett sådant tillfälle. Hela det här projektet är i grunden abstrakt och säreget, svårt att förklara. Den vanligaste beskrivningen för Heilung tycks vara “experimentell folkmusik” och experimentell är minst sagt ingen underdrift. Vad är det egentligen vi bevittnar? Bandets utstyrslar med allt från horn, ansiktsmålningar och krigsredskap samt deras scendekor (träd som ramar in scenen och rök som ligger tät som dimma) fångar åskådarens öga på mils avstånd. Varje låt mynnar ut i en visuell berättelse som du bara vill se mer och mer av, trots att du egentligen inte förstår innebörden av det skådespel du har framför dig. Texterna är baserade på gamla runskrifter, så att sjunga med är givetvis uteslutet, men involverad blir man oavsett vad. Stundom känner du dig skrämd, stundom känner du dig nyfiken….framförallt står du och bara fascineras. Visuellt är detta kanske det snyggaste jag någonsin sett på en scen. Låtarna är både nedtonade och dramatiska i sitt sound och toppas av både mörk strupsång och ljus sopran. Som sagt, detta spektakel är svårt att beskriva, ännu svårare att genrebestämma. Men magiskt är det!
TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTO: Mattias “Madcap” Nilsson (mattias.nilsson@rockbladet.se)
KONSERT: Heilung, Eivor, Lili Refrain
ARENA: Annexet, Stockholm
DATUM: 2022-10-28
- LIVERECENSION: Bambie Thug, Slaktkyrkan – Stockholm - 2024-10-02
- Snyggt och storslaget med Evergrey på Nalen - 2024-09-16
- Michael Monroe firade 40-åringen “Two Steps from the Move” på Debaser - 2024-09-15
