Det blev en afton med klassisk hårdrock på schemat. Både Saxon och uppvärmande Diamond Head uppvisade god form och tände publiken ordentligt. Det är precis sådana här upplevelser som ger en energi att orka ta sig igenom den svenska bistra hösten och vintern.
Diamond Head
Diamond Head gick på och drog igång med klassikern The Prince. Men vad var det med ljudet, det var hur lågt som helst i början. Lyckligtvis hittade mannen bakom mixerbordet rattarna och ljudet höjdes tillsammans med publikens stämning under öppningslåtens gång. När sångaren frågade publiken “You ready for metal tonight?” och fick ett stort “Yeeeeah!!!” som svar konstaterade han till publikens jubel att “That was a lot more convincing than Malmö last night!“, vilket helt klart satte tonen för kvällen. Setlistan bestod mestadels av låtar från Lightning to the Nations-plattan vilket är förståeligt då de just släppt en remastrad version (2022) och en nyinspelning (2020) av densamma. Att vi fick åtminstone ett spår från i mitt tycke deras bästa platta sedan senaste återföreningen – Coffin Train (2019) – i och med The Messenger får väl anses som ok även om jag gärna hade velat fått höra några spår till. På Garage Inc. gjorde Metallica en version av It’s Electric som är bättre än originalet och i och med Diamond Heads uppfräschning av Lightning to the Nations 2020 kändes låten tyngre och fräschare an någonsin – men live denna kväll så var den ännu bättre och hårdare och slår Metallicas version ordentligt på fingrarna! Samspelet mellan publik och band var skönt och se även om det var mest Rasmus som stod för det mesta av publikkontakten. Det hade varit lite skönt om resten av bandet rört på sig och visat lite mer energi trots den lilla scenen. Trots det var stämningen ändock något, precis som i låten, elektrisk under de 3 sista låtarna och det var härligt att bara få njuta när de drog av klassikerna Helpless och Am I Evil? till Pustervikspublikens förtjusning.
Saxon
Saxon äntrade scenen och inledde med titelspåret Carpe Diem från senaste plattan med samma namn. Trots att just det spåret inte är det bästa på plattan så funkade det mycket bra live och jag kommer höra den på ett helt annat sätt när jag lyssnar på plattan nästa gång. Återigen var publiken med på noterna från första början och det ropades Saxon unisont mellan flera av låtarna. Saxon hade förklarligt en större scenproduktion med rök och scenljus som ackompanjerade musiken mycket bra, speciellt i Sacrifice där scenen dränktes i rött ljus med mäktiga röda rökpelare under refrängen. Det var riktigt stämningsfullt och hur mysigt som helst under The Thin Red Line och man kunde nästan ta på den magiska atmosfären som infann sig i lokalen. Biff påtalade att det verkligen var en mycket bra publik som tagit sig till Pustervik trots att det var måndag och uppmanade publiken att ge sitt allt, skippa jobbet dagen efter och säga till chefen att “Biff said it was OK!” – härligt! Att publiken fick vara med och bestämma om de skulle köra Broken Heroes eller The Eagle Has Landed var ett skönt grepp. Efter två omröstningar meddelade Biff att Broken Heroes vann med en hårsmån och det kändes skönt att “rätt låt vann” (enligt mig), för den passade så mycket bättre än Eagle då den kan vara lite trevande live ibland och inte alls ger samma sköna känsla live. Till och med huvudsetets avslutande med klassikern Wheels of Steel överraskade och funkade bättre än någonsin där allt klaffade mellan band och publik.
När de började första rundan extranummer med The Pilgrimage – helt klart bästa låten från Carpe Diem plattan – var lyckan total och Saxon fick återigen myset och magin att sätta sig ordentligt i publiken för att sedan rada upp sina urklassiker ända in i mål. 747(Strangers in the Night), Strong Arm of the Law, Solid Ball of Rock, Denim and Leather och avslutande Princess of the Night pushade publiken till nya nivåer och det kändes verkligen att det är så här en konsert ska vara med det samspelet mellan band ock publik. Under Denim and Leather fick Biff dessutom upp en läderjacka och en jeansjacka på scenen som han hade bitvis på huvudet under låten. Under solot tog sig Biff tid att till och med signera dessa innan de levererades tillbaka till dess rättmätiga ägare. När tonerna till Princess of the Night ekade ut fanns bara idel leenden i lokalen och det syntes på bandet att det här är det som gör allt slit värt det!
De hälsoproblem Biff hade brottats med för nåt år sedan verkade vara helt bortblåsta då han sjöng närapå helt felfritt med en underbar glädje och stabil energi under hela konserten. Om det här skulle vara den sista konserten med Saxon jag fått sett så kan jag bära med mig minnet med stor glädje för det här var riktig klassisk hårdrocksglädje!
SKRIBENT: Tony Asplund (tony.asplund@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Tony Asplund (tony.asplund@rockbladet.se) – Mobilbilder
KONSERT: Saxon / Diamond Head
ARENA: Pustervik / Göteborg
DATUM: 2022-10-17
BÄSTA LÅTEN: Saxon – Denim and Leather, Diamond Head – It’s Electric
BÄSTA MINNET: Glädjen hos publiken och banden!
LÅTLISTA – DIAMOND HEAD – PUSTERVIK
The Prince
Bones
The Messenger
In the Heat of the Night
Lightning to the Nations
It’s Electric
Helpless
Am I Evil?
LÅTLISTA – SAXON – PUSTERVIK
Carpe Diem (Seize the Day)
Sacrifice
Age of Steam
I’ve Got to Rock (To Stay Alive)
Dambusters
The Thin Red Line
Living on the Limit
Dallas 1 PM
Heavy Metal Thunder
Broken Heroes
Black Is the Night
Metalhead
And the Bands Played On
Wheels of Steel
Extranummer 1:
The Pilgrimage
747 (Strangers in the Night)
Strong Arm of the Law / Solid Ball of Rock
Extranummer 2:
Denim and Leather
Princess of the Night
- Tungt och ösigt med Black Stone Cherry - 2024-06-14
- Publiken var ett med Parkway Drive - 2024-06-13
- Skitkul med Steel Panther och “Ozzy” - 2024-06-13