En lång turné med turnépaketet In Flames, At The Gates, Imminence och Orbit Culture avslutades på svensk mark, med gigs både i Stockholm och Göteborg. Rockbladet var på plats under spelningen i Hovet.
Orbit Culture: 
Framtidsnamnet Orbit Culture har gång på gång visat att de är här för att stanna. Ett robust och helvetes tungt låtmaterial är aldrig fel men för att kunna bygga vidare på det hela är det också viktigt att behärska själva livebiten. Det visar Eksjö-grabbarna att de gör, med råge. Kvällens setlist är givetvis (och beklagligt nog) i kortaste laget men trots det hinner bandet göra ett mycket gott intryck. Den halvtimme publiken bjuds på innehåller både intensitet, galet headbang, en dynamisk ljusshow och tempo. I “Vultures of North” kommer till och med gåshuden fram. Mera mera!
Imminence: 
Ännu ett ungt band med framtiden för sig. En stor eloge till In Flames som inte tvekar över att lyfta fram band av denna kaliber, utan istället bidrar till att publikens vetskap om “framtidens metal” vidgas. Imminence kommer in och tar över scenen redan från första tonen. Musiken forsar ut över publiken där sången utkristalliserar sig klart och tydligt och bandet fyller upp rummet med sin glödheta närvaro. Det låter pampigt och starkt i “Ghost“, skitigt och hjärtskärande vackert i “Chasing Shadows” och i succélåten “Heaven In Hiding” uppför sig Imminence som huvudakt snarare än förband, så som de trollbinder publiken, inte minst via sångaren Eddie Bergs vackra fiolspel.
At The Gates: 
Det har gått nästan exakt ett år sedan jag såg At The Gates live senast. Denna kväll är de alltså support till In Flames på en stor scen som Hovet, för ett år sen var At The Gates själva huvudnummer på det betydligt mer minimalistiska Slaktkyrkan. I grund och botten kan jag säga samma sak nu som då. Det som At The Gates bjuder på är ett skolboksexempel på hur en prestigelös rockklubbsspelning ska vara. Skillnaden nu är dock att Hovet är för stort för att kunna kallas för klubb. At The Gates som band gör verkligen inga fel alls och publiken (som vid det här laget börjat växa till sig rejält i antalet åskådare) är för det mesta med på tåget. Ändock saknar jag den där intimiteten från klubben och det stärkta band som det hade medfört mellan artist och åskådare. Musiken är fortfarande stenhård och mäktig, men det finns andra sammanhang där låtmaterialet helt enkelt hade kommit mer till sin rätt.
In Flames:
En arenaspelning med In Flames, där det bjuds på flertalet godbitar både från förr och nu. Sämre förutsättningar kan man ju ha, så att säga. När man har en karriär som sträcker sig över 30 år finns det mycket gott och blandat att välja på, och även om det säger sig självt att man inte kan förvänta sig att höra alla sina favoritlåtar så får In Flames till låtlistan mycket bra, där dynamiken och pendlandet mellan gammat och nytt sitter som handen i handsken. Klassiker som “Take This Life” och “Only For The Weak” får hela publikhavet att hoppa och gorma. Mer moderna bitar som mäktiga “Wallflower” går heller aldrig fel i livesammanhang, utan känns som vanligt som en knytnäve i magen. Även låtar från nästkommande album, som “State of Slow Decay” låter förträffligt. Trots att 9 av 10 stjärnor står rätt på himlen denna afton så infinner sig dock en viss känsla av tomhet. Visst, man saknar lite pyro, häftig ljusrigg till trots. Det är dock inte pyrot som drar ner betyget, utan snarare känslan av att vi har sett allt detta förut. Överraskningsmomentet finns inte kvar, vilket i sig är lite sorgligt. Bandet gör detta på rutin vilken dag som helst, man trillar därför inte längre av stolen. Samtidigt kan det säkert ses som ett lyxproblem. Spelningens mest speciella ögonblick är i alla fall när Anders Fridén pratar om den gångna pandemin och att den lärde bandet att “vi aldrig kommer ta er för givet igen”. Berörande.
TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTO: Basse Hellgren (basse.hellgren@rockbladet.se)
KONSERT: In Flames, At The Gates, Imminence, Orbit Culture
DATUM: 2022-12-16
ARENA: Hovet, Stockholm
BÄST: “Only For The Weak” med In Flames.
SÄMST: Både Orbit Culture och Imminence hade för kort speltid.
