Skivpanelen lever! Listar nu albumen från NOVEMBER 2022

Jag och André tyckte att det var dags att tycka till lite om lite album som släpptes i November och vi återupplivar skivpanelen med att kolla lite på nytt från Devin Townsend, Nickelback, Sword och Candlemass!

Annons 

 

Annons 

 

Title1Data1

DEVIN TOWNSEND

Album: Lightwork
Skivbolag: InsideOut Music
Releasedatum: 2022-11-04
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 5,5 / 10
Ninja Column 1Ninja Column 2
Tony AsplundAndré Millom
ROCKBLADET.se 5 out of 10
Musikmästaren Devin Townsend som inte räds att mixa genres friskt och ändå på något sätt lyckas få ihop det är tillbaka. Visst är inte låtarna på något sätt dåliga, men med vetskapen att Devin kan få till en hysterisk dynamik i sitt material så är det förvånande att det finns knappt några tyngre spår förutom 3-4 spår på skiva två på extended edition. Förutom dessa spår så är det Lightworker, Equinox och Heartbreaker som fastnar ordentligt. I övrigt är det en något såsig och rätt förglömlig samling låtar även om produktionen är, som vanligt i Devin-sammanhang, helt felfri. Devin är ett unikum i världen som testar allt, det är ok fortfarande på Lightwork, men lite väl segt.

Den här mannen är ett geni. Så mycket karisma, så mycket fingertoppskänsla, så mycket musikalitet och så mycket kreativitet i en och samma artist. Det är nästan orättvist hur en och samma person kan sitta på så mycket begåvning. Med det sagt är inte det här det bästa vi hittar i hans diskografi. Det är högt och lågt, ibland smattrar det till lite extra men många låtar är förvånansvärt softa, svala och intetsägande. Hade de framförts av någon annan än Devin hade det hela behandlats med en axelryckning. Den nerv Devin dock lägger på sitt material får det ändå att kittla till och över lag var detta en trevlig lyssning. Men inför nästa album hoppas vi ändock på något ännu mer explosivt.

Title1Data1

NICKELBACK

Album: Get Rollin'
Skivbolag: BMG Rights Management (US) LLC
Releasedatum: 2022-11-18
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 5,0 / 10
Ninja Column 1Ninja Column 2
Tony AsplundAndré Millom
En till platta från Nickelback som låter som Nickelback brukar låta. Om bara Nickelback kunde komma ur sin komfortzon och inte stolpa på med sin sönderproducerade hårdrockspop som de alltid gjort skulle det här kanske att gå att avnjuta. De har ju till och med dammat av några metalrökar-covers live där de bevisade att det är inte bara sån där poprockssmör som de kan trycka ur sig. Visst är det lite trallvänligt och småmysigt här och där, men man blir ju förbannad av att allt låter lika förutom ett par rocklåtar i början. Att Spotify-radio bara tuffar på med från Nickelback-linkande band efter skivan tar slut och jag inte märkte att skivan var slut talar dessutom sitt klara språk.

Get rollin är ett mycket passande namn för ett Nickelback-album för rulla med är precis vad de lyckats göra i förvånansvärt många år. De balanserar precis på linjen mellan rock och pop och har lyckats med konststycket att reta gallfeber på ”true metalheads" men också fått en del hits på de mer kommersiella kanalerna. På detta album blir det mer av detsamma. Du vet precis hur Nickelback låter. Du kan skrika ut glåpord om förutsägbar vice versa men ingen kan göra radiovänlig poprock som pekar finger åt hatarna på samma effektiva sätt som dessa herrar. Det i sig är värt en liten applåd.

Title1Data1

CANDLEMASS

Album: Sweet Evil Sun
Skivbolag: AVALON
Releasedatum: 2022-11-18
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 9,0 / 10
Ninja Column 1Ninja Column 2
Tony AsplundAndré Millom
Att Candlemass har hittat en sweet spot känslomässigt och kreativitetsmässigt och med Johan Längqvist tillbaka bakom mikrofonen är tydligt. Det hörs verkligen att materialet på Sweet Evil Sun är mer anpassat efter Johans röst samt är ett Candlemass som kör på alla cylindrar där man fortfarande kan testa nya grepp och samtidigt behålla sin säregna identitet. Ska jag hitta på något att klaga på nåt så kan jag tycka att de borde anammat den lite mer sakta-till-snabb-till-sakta-doom-dynamik som de är världsmästare på i några låtar. Att beslutet att i 11:e timmen i låtlistan lägga till Scandinavian Gods var rätt beslut, en låt som sammanfattar det mesta med Candlemass både i titel och musik!

Doomens gudar kan fortfarande och förblir ohotade på sin tron. Det är smått surrealistiskt att tänka att bandet som slog igenom på bred front med Messiah Marcolin som sångare under 80-talet skulle fortsätta utvecklas med Marcolins företrädare Johan Längqvist tillbaka vid micken, men där är vi. Den energi bandet hittade vid förra plattan, fullträffen ”The door to doom” är intakt även på ”Sweet Evil Sun” och den bastanta ljudbilden, med hjärtskärande texter, tunga riff och kraftfull sång kan ta mig fan inte bli bättre än så här.

Title1Data1

SWORD

Album: III
Skivbolag: Massacre Records
Releasedatum: 2022-11-25
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 4,0 / 10
Ninja Column 1Ninja Column 2
Tony AsplundAndré Millom
ROCKBLADET.se 5 out of 10
Sedan jag hörde Outta Control med kanadensiska Sword på Rockbox på det glada 80-talet var jag såld och deras debutalbum Metalized från 1986 fick min barndoms metalhjärta att pumpa ordentligt. När nu Sword har fått tummen ur äntligen släppt ett tredje album är det med blandade känslor som jag beaktar resultatet. Visst finns det några bra riff här och där och sången funkar fortfarande hyfsat, men var finns tyngden, sångknåparkvaliteten och superproduktionen. Bad Blood och (I Am) In Kommand påminner lite om glansdagarna, men känns lite som att de försökt få till stämingen som det var förr fast utan gnista. Dirty Pig och Unleashing Hell visar dock lite på viss utveckling som är lite intressant och tillsammans med den Dio-doftande Took My Chances är de bästa spåren på skivan. Välkomna tillbaka Sword, men se till att hitta glöden igen, och gör det snart!

Ett band som släpper sitt tredje album, hela 34 (!) år efter det senaste. Hur ska det här lilla bortglömda bandet egentligen ta sitt sound in i 20-talet och bli relevanta? Det vore faktiskt en fråga för Jeopardy. Här finns i alla fall inget att hämta utan här har vi ett album som är lika fantasilöst som sin titel, ”III”. Det svänger på sina håll men låter egentligen som vilket garageband som helst. Ses om ytterligare 34 år.

Relaterade artiklar