Zeal & Ardor ordnade gåshud och glädjetårar på Pustervik!

När Zeal & Ardor släppte sitt tredje fullängdsalbum tidigare i år hamnade den som ett av albumen på vår recensions-albumlista och jag blev helt golvad då och håller det fortfarande som ett av årets starkaste släpp. När jag så såg att de var planerade för en spelning på Pustervik så var saken klar – Jag måste vara där! Med sin mix av black metal och gospel intog de så Pustervik och fullkomligt trollband publiken med sitt framträdande under knappt en timme och en kvart i vintermörkret. Bandet hade lockat många göteborgare då det var gott om folk i publiken. Av de som var där kan omöjligt någon gått därifrån besviken!

Annons 

 

Manuel Gagneux kärleksbarn Zeal & Ardor sprunget ur fadern Black Metal och modern Gospel har uppmärksammats mycket i metalpressen sedan dag ett. Att få möjligheten att se detta unikum på en liten scen känner jag är på väg att glida oss ur händerna inom kort då det här bandet kommer, eller i alla fall borde, inta de större scenerna inom kort. Kanske hamnar de till och med som förband till större akter såsom Rammstein eller kanske t o m Metallica? Framtiden får utvisa, men sicken spelning de bjöd på denna kväll!

Under introt kom bandet iförda svarta kåpförsedda rockar in på scenen och startade grooviga Church Burns. Dock var bandstyrkan likt på Stockholmsspelningen dagen innan på Debaser något decimerad på grund av sjukdom hos de två körsångarna vilket var lite synd, men istället för att ställa in helt hade bandet bestämt sig att köra ändå trots det saknade sångunderstödet. Tur var väl det – hur skulle vi ha klarat oss utan detta energipåslag som Zeal & Ardor gav oss i publiken denna kväll. Det var med en stark stämma, känsla och energi som Manuel med band förmedlade låt efter låt. Just sångaren Manuel påminde lite om en energisk ung Danko Jones när han tog i ordentligt, dessutom hade han ett underbart minspel som ackompanjerade framförandet perfekt. Just under inledande Church Burns bjöd han redan på lite av posen med händerna som är ett av Zeal & Ardors signum. Härligt. Att dessutom basisten Lukas Kurmann och Manuel har en skojfrisk lek att skojförstöra lite för varandra i mellanspelen är ju också det skönt och kul att se. Band som har kul och en lekfullhet på scenen smittar nästan alltid av sig till publiken som ger mer energi tillbaka, så även denna gång! När de drog av Golden Liar och Death to the Holy mitt i setet så fick jag dessutom gåshud över hela kroppen och till och med fällde ett par glädjetårar. I början på konserten när Manuel påtalade avsaknaden av körarna sa han även att “Feel free to sing along, if you so feel inclined!” och när de kom till klassikern Devil is Fine berättadde han att det var den låten han tänkte på med det uttalandet och visst blev det så! Pustervikspubliken var ordentligt med på noterna i refrängen. Till och med en lite moshpit bröt ut! I slutet på setet var det dags för klassiska pausen mellan extranumren, men Manuel frågade snällt om de kunde skippa den lilla “dansen” ikväll och bara köra på istället för han hade så kul och var ordentligt igång, varpå publiken började skandera “One more time!!!” unisont, vilket fick bandet på än mer gott humör drog genast igång igen. Efter avslutande Baphomet var jag helt uppfylld av energin och samtidigt något urlakad av den omgång Zeal & Ardor bjudit på och bandet, med idel leenden på sina läppar, tackade att så många hade tagit sig till Pustervik trots att det bara var en sketen tisdag. Så här ska det vara på konsert, exakt så här!

Användandet av backingtracks blev mer tydligt i och med att körarna saknades på scenen, det störde inte framförandet nämnvärt, men det kändes lite konstigt till att börja med att höra den förinspelade bakgrundssången ljuda i PA:t när ingen sjöng på scenen. Måtte vi få se dem i full styrka nästa gång! Dessutom påtalade bandet att man kunde köpa inspelningen av spelningen från merchbåset där man fick en länk som bara var tillgänglig i 24h och skulle sedan vara borta för alltid. Tyvärr hade jag lite brått och hade inte tid att inhandla denna, så är det någon som var där och har den – let me know! Bortsett från en upplyst konstruktion av bandets logotyp som backdrop var scenproduktionen sparsmakad och det visade verkligen att har man en bra låtkatalog och bra med energi på scenen så räcker det så, för götterdämmerung vad det här var bra från start till slut. Men, jag vill ändå spekulera lite hur mycket mer stämning de skulle kunna förmedla med åtminstone ett litet uns av mer produktion – det här bandet måste upp på större scener, för då kan det otroligt nog bli ännu bättre och … ja kanske oslagbart och en kraft som inte många kan värja sig emot. Mer Zeal & Ardor till folket!

SKRIBENT: Tony Asplund (tony.asplund@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Tony Asplund, Mobilbilder (tony.asplund@rockbladet.se)
KONSERT: Zeal & Ardor
ARENA: Pustervik / Göteborg
DATUM: 2022-11-29
BÄSTA LÅTEN: Svårt, men i alla fall Church Burns, Golden Liar, Death to the Holy, Devil is Fine
BÄSTA MINNET: Manuels energi när han tar i i sången ordentligt!

Relaterade artiklar