Med lite skralt utbud av plattsläpp under december 2022 hittade jag och André ändå några att sätta i öronen. Vi har lyssnat igenom nya släpp från Tyskmetallarna Feuerschwanz, albumdebuterande proggressiva metallarna After Lapse, thrasharna Gomorra, samt amerikanska bluesgitarristen Kenny Wayne Shepherd.
Title1 | Data1 | |
---|---|---|
FEUERSCHWANTZ | ||
Album: | Todsünden | |
Skivbolag: | Napalm Records | |
Releasedatum: | 2022-12-30 | |
LÄNKAR: | | FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE | | |
SNITTBETYG: | 6 / 10 | |
Ninja Column 1 | Ninja Column 2 | |
---|---|---|
Tony Asplund | André Millom | |
Dödssynder är tydligen att göra coverlåtar enligt Feuerschwanz, men när det mesta de får ur sig är så pass Feuerschwanzifierat och skönt så får jag ändå säga att de är förlåtna. I Gimme Gimme Gimme, Hier Kommt Alex, I See Fire, Warriors of the World, Dragostea Din Tei, Blinding Lights och Engel kommer de mest till sin rätt. Kazooerna i The Final Countdown får ju en att le lite - men visst är den inte i närheten av Europes leverans - och att de vågar sig på Dragostea Din Tei får en att skratta högt. Att de dessutom tar över Sheerans I See Fire och The Weeknds Blinding Lights med sina tunga gitarrer gör att låtarna får ett helt nytt liv! Visst finns några spår som inte alls flyger lika bra också, men kul lyssning är det! | Detta, minst sagt, experimentella band fortsätter med sin medryckande galenskap när de sätter tänderna i allt från ”Gimme Gimme Gimme” av Abba till Ed Sheerans ”I see Fire”. Är det här bra? Alltså, bra på riktigt? Tveksamt. Är det underhållande? Tveklöst. Denna trimmade folkmusiksmetal slaktar förvisso låtar som Ghosts ”Square Hammer” och Europes ”The Final Countdown” men vi bjuds också på dans och skratt. Det låter som mest pricksäkert i klassikern ”Hier kommt Alex” och tolkningen av The Weeknd:s ”Blinding Lights”. | |
Title1 | Data1 | |
---|---|---|
AFTER LAPSE | ||
Album: | Face The Storm | |
Skivbolag: | Frontiers Music S.r.l. | |
Releasedatum: | 2022-12-09 | |
LÄNKAR: | | FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE | | |
SNITTBETYG: | 5.5 / 10 | |
Ninja Column 1 | Ninja Column 2 | |
---|---|---|
Tony Asplund | André Millom | |
Ett gäng som inför sitt debutsläpp har rotat kring ordentligt i Dream Theaters verktygslåda och snickrat ihop ett album som skulle kunna vara ett av just Dream Theaters tidiga osläppta album. Jag kan t o m höra samma ljud på gitarr och trummor som DT hade i början och sångaren Ruben Miranda låter till och med bitvis som en ung James LaBrie. Men är det bra då? Visst har de riktigt sköna progressiva låtar precis som - bevisligen - sina idoler och visst är det njutbart, riktigt gött, samt innehåller flera höjdpunkter, men varför nästan helt kopiera något som redan är gjort? Det saknas ett eget uttryck som det behöver filas lite på inför kommande släpp. Här finns en oslipad diamant som behöver hitta sin röst. Löser man det så kommer de hamna på topp nästa gång! | Ett debutalbum som det egentligen inte fanns någon efterfrågan av och likväl ett album som världen hade klarat sig utan. Det här melodiska och progressiva soundet har vi hört många gånger om, fast i bättre och mer autentiska varianter. Visst, det finns säkert en och annan nostalgisk progg-romantiker som ger tummen upp men själv kan jag inte se After Lapses sömniga skval tillföra något nytt i en subgenre som domineras av storheter som Dream Theater och Tool. | |
Title1 | Data1 | |
---|---|---|
KENNY WAYNE SHEPHERD | ||
Album: | Trouble Is... 25 | |
Skivbolag: | Provogue Records | |
Releasedatum: | 2022-12-02 | |
LÄNKAR: | | FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE | | |
SNITTBETYG: | 5,0 / 10 | |
Ninja Column 1 | Ninja Column 2 | |
---|---|---|
Tony Asplund | André Millom | |
Med skön blues där Kenny känns som en reinkarnation av Jimi Hendrix, Stevie Ray Vaugh, Billy Gibbons (trots att han i allra högsta grad lever) och Jeff Healey i en och samma person så tragglas det på med bluesräka efter bluesräka. Visst funkar det garanterat som eftermiddagsundehållning på vilken rockfestival och i vilken live-bar som helst, men trots att det aldrig blir dåligt är det för mycket av samma mest hela tiden. Dock får han till lite skönt gung i Everything is Broken, I Found Love (When I Found You) och Ballad of a Thin Man. Kanske är det just att reinkarneras av en blandning av så många som gör att det just blir lite mellanmjölkigt med gammal skåpmat trots att en så pass kompetent blues levereras. | Ett album med 13 låtar, där allt låter exakt likadant som för 25 år sen. Emellanåt får jag förvissa mig om att spelaren faktiskt gått över till nästa låt eller om den fastnat på repeat. Egentligen finns det en hel del spår som håller än, ”Blue On Black” är ett exempel på hur tidlös skön och tung blues faktiskt kan vara. Det funkar än idag som soundtrack ute på valfri bilresa längst landsvägarna. Men att lyssna på ett helt album som bokstavligen inte bjuder på något nytt sedan det begav sig 1997? Why bother? | |
Title1 | Data1 | |
---|---|---|
GOMORRA | ||
Album: | Dealer of Souls | |
Skivbolag: | Noble Demon | |
Releasedatum: | 2022-12-09 | |
LÄNKAR: | | FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE | | |
SNITTBETYG: | 5,5 / 10 | |
Ninja Column 1 | Ninja Column 2 | |
---|---|---|
Tony Asplund | André Millom | |
Schweizarna i Gomorra med bl a nytillskottsgitarristen i Destruction, Damir Eskić, bakom det starka rifferiet fortsätter på thrashspåret med blandat resultat. Trots att de bevisligen har alla beståndsdelar för både musik och leverans får de inte riktigt ordning på musiken utan det känns lite som om de fortfarande letar efter hur de ska få ihop det, men att det de fått ihop hittills får duga. Med det sagt så finns det några spår som är riktigt bra i War of Control, Dealer, Green Gold och All is Lost, medan allsångsförsöket utan struktur Stand United och plågsamma balladförsöket Lost in Darkness bara gör ont. Får de bara lite ordning på grejer så kan det bli nåt bra nästa gång. | Ett typiskt thrash-metalalbum som bjuder på precis alla de element som man förväntar och önskar sig. Här finns de element som gjort genren älskvärd. De snabba karaktäristiska riffen, hookar som får dig att haja till, ett brett sångregister värt att applådera och Gomorra får även till dynamiken så pass bra så att det inte uppstår någon tårta på tårta problematik. Du faller inte av stolen men konstaterar att det rakt igenom är ett ganska hyfsat låtmaterial. Gomorra har dessutom bara hållit på sedan 2019 och utvecklingspotentialen finns kvar och vittnar om en lovande framtid. | |
- Ett stabilt ACCEPT och ett energiskt SISTER SIN på VALHALL I SKÖVDE - 2024-12-07
- The Rising Four på SURR ARENA i Göteborg - 2024-11-29
- Tungt och ösigt med Black Stone Cherry - 2024-06-14