Felin: Jag vill skriva musik som är kul att spela live

Elin Blom, eller Felin, är aktuell ny punkpop och gör torsdagen den 30 mars sitt första headlinegig. Rockbladet.se tog ett längre snack med Felin om detta och mycket mer därtill.

Du heter Elin, och ditt artistnamn är FELIN. Vad står F:et för?

– Jag har alltid inspirerats av artister som jobbar mycket med det visuella och min sambo, Fredrik Etoall, är fotograf och jobbar med musikvideos och flera olika artister. Vi tänkte då att vi skulle starta ”Felin” tillsammans, då kunde vi på ett bra sätt kombinera både det visuella uttrycket och det musikaliska. Fredrik var då som en slags hemlig bandmedlem kan vi säga, han är F:et i namnet Felin. Han är fortfarande delaktig i det här men han är dock inte med på scenen och efter ett tag kände vi att det blev lite förvirrande att vi skulle vara två personer så därmed blev Felin istället mitt artistnamn.

Är det självklart för dig att vara soloartist och inte vara en del av ett band?

– Både och. Jag började spela i band när jag var elva år gammal och har hållit på med det väldigt länge. Det finns både för och nackdelar med band. Dels finns det alltid en gemenskap där men å andra sidan kan det också bli mycket konflikter när alla vill åt olika håll. Därmed så kändes det roligare för mig att få göra något själv och jag trivs bra som solo just nu. Jag har dock alltid ett band med mig när jag spelar live och utesluter inte att starta något i framtiden.

Avril Lavigne, The Sounds och Pink har nämnts som influenser till dig. Håller du med om det eller skulle du vilja beskriva din musik på något annat sätt?

– Jag spelar punkpop. The Sounds har länge varit en inspiration och även artister som Blondie och The Hives. Min musik har poppiga melodier men det är distade gitarrer och röjigt, vilket det även var i mina tidigare band. Sen hade jag en lite poppigare period när jag försökte hitta mig själv men kände även då att jag ville ha lite mer rockig energi i den musik jag skapar.

I och med att energin är viktig för dig så antar jag att du har en tydlig bild över hur dina låtar ska framföras live?

– Ja, det är livemusiken jag brinner för allra mest. Det är kärleken till det som fick mig att inse att det är det här jag vill hålla på med. Något jag insåg redan när hade mitt första gig som elvaåring, såg scenröken och kände en förväntan i luften. Så jag vill skriva musik som är kul att spela live och nu efter pandemin har man dessutom fått återupptäcka kärleken till att spela just live, vilket jag tror kommer märkas på låtarna på min nya platta.

Nu nämnde du själv pandemin så därför tänker jag fråga dig något som förmodligen alla musiker fått svara på. Hur var pandemiåren för dig?

– Det var en konstig period på många sätt. Är  man i musikbranschen är man van vid att saker och ting går upp och ner men pandemin fick mig för första gången att tvivla. Du går runt och undrar hur länge något ska dröja och om vi ens kommer gå tillbaka till ett normaltillstånd eller om det förblir sittande begränsad publik. Jag släppte ett album mitt under pandemin eftersom det var det enda jag kunde göra men började även studera statsvetenskap. Jag har ju alltid hållit på med musik som i att spela live, producera och jobba som Dj och allt det försvann på en gång. Nu känns framtiden mer optimistisk igen och pandemin har i alla fall lärt oss att vi inte kan ta något för givet.

Var den där tiden bra för kreativiteten?

– Både och. Det fanns mycket tid för att skriva låtar och hade nog inte släppt ett nytt album som var så tätt inpå mitt förra om det inte hade varit för pandemin. Men jag tycker det är roligare att gå till studion nu för jag skriver musik just för att få spela den live och få möta publiken och den biten saknades ju under pandemin. Så jag känner mig mer inspirerad nu, även om det fanns mer tid förut.

Den där första spelningen du nämnde att du gjorde redan som elvaåring, kan du berätta lite om den?

– Jag är uppvuxen i en liten by i Finland där det bor 2000 personer. Antingen spelade man fotboll eller hockey, annars fick man göra annat. Jag vet inte riktigt var mitt musikintresse kom ifrån men jag hade alltid älskat musik och att sätta upp små shower för familjen. Vi var då ett gäng som startade band och vi hade då turen att vi kunde repa i föräldrarnas källare. Arbetsfördelningen var ju lite sådär för vi utsåg liksom trummis baserat på vems pappa som hade ett trumset etc. Sen fick vi åka till någon bandtävling och allting kändes bara så häftigt! Det sjuka är att jag tycker fortfarande att det är lika kul att stå på scen. När du möter publiken är det som att tiden står still och den känslan tröttnar du aldrig på.

För 13 år sedan var du med i Idol. Vad känner du idag, när du ser tillbaka på det?

– Jag var bara 16 år då och hade precis flyttat till Sverige från Finland. Det var kul att vara med, fast jag hade gjort andra val idag om jag hade fått chansen att göra om det. Men jag lärde mig väldigt mycket under Idol-tiden och kunde knyta kontakter som hjälpte mig vidare i mitt musikskapande och om hur musikbranschen kan vara. Man ska komma ihåg att Idol är ett underhållningsprogram också och att om något är dåligt så är det dåligt och är något bra så är det bra. Du behöver stanna upp och tänka till lite och jag tycker jag klarade av allt det där just för att jag gick in med inställningen att det ÄR ett underhållningsprogram.

Du har nytt album på gång och har precis släppt första singeln, ”STFU (Shut The F**k Up”. Vad kan du säga om den låten?

– Den låten går tillbaka lite till mina rötter, den har ös och rå energi samtidigt som den har lite mer elektroniska och poppiga inslag. Jag tycker den sammanfattar bra hur soundet på min nästa skiva kommer vara. Låten skrevs i september och blev faktiskt klar väldigt snabbt. Den kändes väldigt självklar och därmed kändes den rätt att släppa. ”Shut the fuck up, här är jag”.

Du spelar live på Biblioteket i Stockholm den 30 mars. Hur känns det?

– Det var ett tag sen vi spelade i Stockholm så det lite showcase för den nya musiken. Det kommer vara en del gamla låtar men också väldigt mycket nytt, det som ska komma framöver. Det blir lite av en releasefest för STFU och jag är väldigt taggad på att få spela det nya materialet och dessutom på hemmaplan. Det känns sjukt spännande att få göra ett eget headlinegig för första gången men också nervöst såklart. Det är mycket rep nu innan och sen är det bara att köra!

Felin beskriver sig själv live med de tre orden ”Ösigt, svettigt och oförglömligt”. Missa inte hennes spelning på Biblioteket Live den 30 mars.

TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
INTERVJU: Felin
FOTO: Fredrik Etoall