Det är inte alltför ofta den svenska publiken föräras med Meshuggahs närvaro på livescenen, men när de väl gör det så är det med jävlar anamma och extra allt.
Undertecknad missar Scar Symmetry men hinner se såväl Orbit Culture som The Halo Effect, som värmer upp publiken innan Meshuggahs drabbning. Orbit ser jag för tredje gången på mindre än ett år och det märks att killarna blivit mer och mer bekväma på scenen, efter ett år av ganska intensivt turnerande. De bränner nästintill på allt krut de har redan vid setets första låt och rensar åskådarnas hörselgångar med en, rent ut sagt, jävligt bastant och mäktig version av “Vultures of North“, en av fjolårets bästa låtar. Publiken är med på noterna resten av kvällen och med en solklar pondus och scenglädje visar Orbit Culture ännu en gång att de är svensk metals framtid.
The Halo Effect, supergruppen som i och med sina välbekanta medlemmar ständigt jämförs med In Flames, går inte heller av för hackor. Sällan har väl en debut fått så mycket uppmärksamhet som “Days Of The Lost” fick, och det här bandets erfarenhet och musikalitet går helt enkelt inte att värja sig mot. Den nya låten “Become Surrender” visar med all önskvärd tydlighet att bandet har ännu fler ess i rockärmen och att detta tidlösa dödssound kommer fungera även framöver. Möjligtvis kom bandet ännu mer till sin rätt på ett mindre spelställe, som på deras egna spelning på Debaser tidigare i vintras. Det är dock en petitess i sammanhanget.
När det slutligen är dags för Meshuggah är det som att topplocket går, omedelbart. De är kända för att vara komplicerade, innovativa och beryktade för sina påkostade ljusshower. Konserten inleds med de otroligt snabba och tunga tonerna till “Broken Cog” och de epilepsiframkallande lamporna som omringar scenbygget blinkar i takt och bandmedlemmarnas siluetter uppenbarar sig, likt spökliknande varelser. Redan där och då känns det som om luften tätnar i lokalen. Det brukar påpekas att Meshuggah är ett band som är “svåra att beskriva” och det stämmer inte minst vad gäller deras liveframträdande.
Deras, rent ut sagt, svincoola scenbygge och ljus förstärker de i grunden redan starka låtarna och tar upp det hela till ytterligare en nivå. Det går inte riktigt att ta in vidden av denna storslagna show genom text, detta måste ses med egna ögon för att verkligen förstås. Det tål att sägas att det inte direkt är publikfrieri du får bevittna här. Tvärtom. Inramningen av scenen är kompakt och soundet är precis lika tajt som på skiva (väldigt imponerande) men mellansnacket lyser med sin frånvaro och i och med den intensiva scenbelysningen så får du vara nöjd om du skymtar något annat än siluetter i mer än fem sekunder. Publikkontakt? Not so much.
Det är ett reserverat Meshuggah vi ser, men de fullständigt glöder av teknikalitet. Med precision och perfektion skapar bandet ett eget universum, som endast existerar så länge som konserten pågår och mot alla mallar för vad som krävs för att fånga en publik, så blir du ändå helt uppslukad av denna uppvisning. Jag är hedrad över att ha fått vara en del av det universum som Meshuggah skapat och trots att jag inte får höra låtarnas låt, “Bleed“, så går jag ut i natten med ett leende på läpparna.
Meshuggah i Lund:
The Halo Effect i Lund:
Meshuggah i Umeå:
The Halo Effect i Umeå:
Orbit Culture i Umeå:
Scar Symmetry i Umeå:
TEXT: André Millom, recension från Stockholm (andre.millom@rockbladet.se)
FOTO, LUND: Håkan Lindell
FOTO, UMEÅ: Fritte Öhman
KONSERT: Meshuggah, The Halo Effect, Orbit Culture, Scar Symmetry
ARENA: Annexet, Stockholm, Sparbanken Skåne Arena, Lund & Nolia Hallen, Umeå
BÄST: Ljusshowen knockar en totalt.
