Skivpanelen listar nu albumen från MARS 2023

Oj oj oj. Att en debut kan få dig att känna dig helt mörbultad kan knappast leda till något annat än goda betyg. Deathcore av detta slag har blivit tämligen hett senaste åren tack vare framgången hos inte minst Lorna Shore. Ov Sulfur är inte långt därifrån och spänner musklerna ordentligt här på sitt debutalbum och presenterar både dramatiska tongångar och skräckinjagande avgrundsvrål på ett förträffligt sätt. Som allra bäst låter det i ”Death Ov Circumstance”.

Annons 

 

Det här japanska fenomenet, som kombinerar j-pop med metal, är en vattendelare. Sättet att artikulera sången på och det visuella uttrycket snor lätt fokus från själva musiken och försöker man hålla flera tankar i huvudet samtidigt kan man både förstå de som älskar och hatar detta unika sound. Själv ställer jag mig någonstans i mitten och konstaterar att när man bara lyssnar och inte förblindas av bandets färgstarka framträdanden, så finns här ändå en känsla för hits och förmågan att fånga lyssnaren. Ett album som både behöver och också är värt flera lyssningar.

Kamelot & August Burns Red har lite samma problem i månadens panel. Nämligen att bristen på dynamik leder till att albumet som helhet blir ganska blekt, även om det fortfarande finns bra låtar. Flera av dessa symfoniska powerhantverk är ljuvliga att lyssna på, som exempelvis pampiga ”Opus of the night” och mer melodiösa ”One More Flag In The Ground”, men när man matas med flera olika varianter av samma låt om och om igen blir man i slutändan oerhört mätt på förutsägbarheten.

Metalcore enligt alla mallar. August Burns Red är aggressiva och förmedlar sitt material med inlevelse och passion. Redan från inledande ”The Cleansing” så börjar det rycka i headbangar-musklerna så huvudet vajar i takt till musiken. Sedan pågår det så, egentligen ganska oavbrutet rakt igenom. Jag saknar variation och dynamik och kommer på mig själv med att kontrollera att spelaren faktiskt bytt låt. Som helhet blir detta album ganska långtråkigt, även om det på ett mer separat plan finns några guldkorn och trots att vi har att göra med kompetenta musiker.

Månadens humorinslag. Ni vet, sån där medryckande rock fylld av klyschor som får en att dra på mungiporna, men som kanske inte är överdrivet starkt rent musikaliskt. Om ett gravt berusat Alestorm skulle få barn med Smurfarna så får vi detta resultat. ”Disco Metal” och ”Sober” är bara några få exempel där en charmerande galenskap når nya höjder och där käck humor dansar tango i dina öron. Albumet har även snygga gästspel av både Eleine och Jocke från Sabaton. Det är roligt för stunden och det räcker en bit.