Första turnén utan den käre bandmedlemmen Andrew Fletcher. Hans frånvaro har dock fört Gahan och Gore närmare varandra och de äkta känslor som duon förmedlar denna afton går direkt in i hjärtat.
Depeche Mode är ett sånt där band som alltid finns där. Du behöver egentligen inte ha hört något av dem på länge, men ändock finns de där, om inte i ditt medvetande så åtminstone i ditt undermedvetna. Att som band ha en sådan grundläggande självklar plats i din publiks hjärta är en styrka som vilket band som helst i världen hade önskat. Lägg förutom detta då också till det faktum att senaste albumet “Memento Mori” med sin äkthet och skärpa knappast gjort förutsättningarna för en magisk spelning sämre. Och magiskt är också precis vad det blir.
Konserten börjar som en puppa och växer sakta men säkert under dryga två timmars tid, då puppan öppnats och den vackra fjärilen breder ut sina ståtliga vingar och flyger mot den himmel som alla drömmer om att nå. Den nedtonade och suggestiva inledningen “My Cosmos is Mine” sätter direkt tonen för döden som konsertens genomgående tema och väcker publikens kollektiva reflekterande, om vår tid på jorden, till liv. Den sentimentala och nakna äktheten gör sig påmind flera gånger om under kvällen, som i “Speak To Me“, i “World In My Eyes” där bilder av bortgångna Fletcher visas på storbildskärmen, och den EXTREMT vackra “A Question Of Lust” som med Martin Gore bakom micken får publiken att både lysa upp arenan med sina mobiler samt dra en kollektiv suck av välbehag. Det blir närmast deja vu av samma ögonblick när Gore och Dave Gahan, förenas i en varm kram efter att tillsammans framfört “Waiting For The Night” i en akustisk version, ståendes längst fram på catwalken. Sällan känns artist och publik så tätt sammankopplade till varann, som de gör där och då.
Om det är de mer lugna och vemodiga låtarna som står för den lilla puppans utveckling så är det klassiker som “Enjoy the Silence“, “Personal Jesus” och “I just cant get Enough” som representerar den vackra flygande fjärilen. I den sistnämnda låten så fullständigt kokar Friends Arena över och ordet “allsång” blir rentav ett alldeles för fjuttigt ord i sammanhanget. När musiken tillfälligt tystnar och den fulla arenan fortsätter skråla upp till taket så står Dave Gahan still och bara skakar belåtet på huvudet. Det var inte bara han som hade gåshud den stunden. Det är just såna här ögonblick som en konsertentusiast lever för.
Depeche Mode frälser Friends Arena. Det finns inget annat sätt att beskriva det hela på.
SKRIBENT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Basse Hellgren (basse.hellgren@rockbladet.se)
EVENEMANG: Depeche Mode
ARENA: Friends Arena, Solna
DATUM: 23/5-2023
BÄST: “Enjoy The Silence” och publikens sång i “I just cant get Enough”.
- LIVERECENSION: Bambie Thug, Slaktkyrkan – Stockholm - 2024-10-02
- Snyggt och storslaget med Evergrey på Nalen - 2024-09-16
- Michael Monroe firade 40-åringen “Two Steps from the Move” på Debaser - 2024-09-15
