Blue Öyster Cult är mysiga men trötta

Ett något trött inkarnation av Blue Öyster Cult intog Festival Stage och kämpade på i solen. Det var smärtsamt i början men tog sig lite i mitten och i slutet.

Blue Öyster Cult startade upp konserten med första låten på första skivan Transmaniacion MC. Det lät väl som den låten i stort men inget kändes helt rätt alls. Denna “variant” följdes upp med ett relativt nytt spår – That Was Me – vilket kändes som något taffligt försök till att tuffa till sig och vara något som de inte är. Dessutom slarvades det här och där på gitarrpartierna så jag funderade på om dessa äldre herrar hade tappat det helt. Sångaren Eric Bloom är ändå 78 år och gitarristen Buck Dharma 75 år så bandet måste tyvärr vara inne på sin svansång nu. Trots den något skakiga inledningen kändes det som att maskineriet hade börjat startats upp och kulten arbetade sig sakta men säkert upp. När de nådde Hot Rails to Hell så var det ändå helt ok och till slut fick de med sig en större del av publiken i de avslutande klassikerna Godzilla, (Don’t Fear) The Reaper och superklassikern Cities on Flame with Rock and Roll.

Visst var det ett gäng mysgubbar som svängde lite på scenen och visst fixade de lite lagom trivsam eftermiddagsunderhållning till ölen, men det fattades en nerv och energi… men kanske till och med “mooooore cowbell” hade fixat till just det, vem vet?

ROCKBLADET.se 5 out of 10

TEXT: Tony Asplund (tony.asplund@rockbladet.se)
FOTO: Fredrik Olofsson (fredrik.olofsson@rockbladet.se)
KONSERT: Blue Öyster Cult
ARENA: Festival Stage/Sweden Rock Festival
DATUM: 2023-06-09

Relaterade artiklar