Fredagen var på pappret den lugnaste dagen.
Tämligen okända dansk-polsk-franska bandet Steel Inferno jämnade copenhell med marken som festivalens tuffaste öppningsakt på Pandaemoniumscenen.
Steel Inferno drog igång 12:30 på Pandaemoniumscenen. 80-tals old-school speed metal som borde sänkt hamnen men då publiken uteblev så stod hamnen kvar. Fruktansvärt ösig show på scenen dock. Utan tvekan en utmanare till kvällens troliga överladdning med Slipknot.
Det var som att se Agent Steel i sin prime. Tidlös old-school Speed Metal. Rått. Snabbt. Smutsigt. Bästa spelningen till den glesaste publiken på hela festivalen så långt – Om man är en thrasher vill säga. De drog visserligen igång redan 12:30 och med fortsatt busskrångel så är det förståeligt att inte alla som verkligen ville se Steel Inferno kunde det. Att spela som det vore inför en fullsatt arena när det i själva verket bara är ett par hundra, skall bandet ha en stor eloge för. Energiskt till bristningsgränsen. Hysteriskt snabbt gitarrlir. Snurrande trumslag och tuggande bas styrdes av en ung sångare vid namn Chris Rostoff som verkligen inte kunde stå stilla för en sekund. Sprang över hela scenen, upp på trumpodiet och hoppade nästan omkull ett par gånger. Skulle vilja gå så långt som att Chris kan mycket väl få priset som festivalens bästa frontman när det kommer till att ge allt. Synd bara att inte så många fått upp ögonen för bandet eller hant se dem för den delen. Tidlös old-school Speed Metal när den är som bäst.
Istället borta till Hadesscenen efter lunch var det stor folksamling. Där uppträdde nämligen festivalen mest udda akt – Jakob Stegelmann & Aarhus Symphony Orchestra. Symfoniorkestern som återkommer vart annat/tredje år, är äntligen tillbaka i strålande stekande solsken. Med en sagolik presentation av Jakob och ett paket bestående utav världsarvslåtar från hundratals år tillbaka i tiden, blandat med filmmonstert och römockare. Inget kan slå denna udda mix. Mer om denna spelning kan ni läsa här.
Vädret.
Plötsligt under fenomenala Korpiklaani vid halv fem tiden, som för övrigt bara hade en tredjedel av publikantalet mot vad de hade på SRF, kom det upp meddelande på storbildsskärmarna att backen stängs av p.g.a. inkommande oväder. En timme senare kom det så länge väntade regnet (inget Copenhell utan regn). Även hård blåst och blixtnedslag ute till havs. Inte till mångas förvåning jublades högljutt det när blixtarna slog ner i havet. Vilken effekt. Det är Metal. Många var också nöjda med att det faktiskt började regna lite för en gångs skull. Dammet har ju stått en rätt ner i halsen dessa dagarna. Napalm Deaths spelning fick kortas ner och ena storbildsskärmen till Pandaemoniumscenen blåste ner så den scenen stängdes ner ett tag. Architects spelning ställdes helt in. Kort därefter lugnade det ner sig igen och var riktigt behagligt. Lugnet efter stormen.
Sen kom Slipknot! Och som de gjorde det. Clown var tillbaka efter att återvänt till turnén efter att fått åka hem akut p.g.a. familjära skäl. Dock led Slipknot av något sämre ljud under ett par låtar och mellan de flesta låtarna då ljudeffekterna kom och gick. Corey lät inte alls lika övertygande denna gången. Kan utan eftertanke påstå att detta är undertecknads sämsta upplevelse av Slipknot. Tafatt. Energiskt var det men energin i Sipknot mått mätt, nej.
Stölder på området
Tyvärr lider Köpenhamn, precis som alla andra världsmetropoler, utav organiserade stöldligor. Copenhell är inte förskonat för detta. Undertecknad fick sin mobiltelefon (med alla festivalanteckningar och bilder i) stulen i samband med att det skulle bäras över ett par crowdsurande tjejer som kom samtidigt. Sekunderna före stoppades mobilen stadigt ner i fickan efter att precis fotograferat, för att assistera i bärandet, för att så fort händerna kommit fritt igen, upptäcka att telefonen tagits ur fickan. Efter kontakt med polisen visade det sig att festivalen lidit av oroväckande många fickstölder. Sextiotalet mobiltelefoner och plånböker försvann publiken under spelningarna på huvudscenen, enbart under fredagen! Betydligt fler än tidigare år över alla dagar. Tragiskt.
Avsaknaden av freakshows är stor. Tidigare år har det varit ett eget område på festivalen med en scen där amerikanska freaks uppträtt och utfört svindlande akter. I år lös all den typ av aktivitet med sin frånvaro. Trist. Var verkligen en chockupplevelse som gjorde sig utmärkt på skandinaviens hårdaste festival.
Något som är unikt, i svenska ögon sett, är att Copenhell har ett pantsystem för att hålla festivalen ren från skräp. Sverige som försöker vara så miljösmarta och miljövänliga ligger långt efter. Inte för att miljön blir bättre bara för att någon tar med sig sin ölmugg när nästa skall införskaffas, istället för att den sopas upp när festivalen stänger för dagen. Tanken borde väckts i Sverige för många år sedan. 5Dkr per plastölglas (engångs) betalar du i pant. Samlar du då på dig drygt 15st tomma ölglas så kan du byta in dem mot en ny kall öl, eller vad du nu vill dricka. Suveränt. För den som vill tjäna pengar istället för att gå på bra konserter, kan du samla på dig en påse med ölglas och panta mot riktiga pengar. Fast då får du dock bara 2Dkr per mugg insatt på ditt konto. Skitsmart system. Du slipper stå i en massa skräp.
Fredagen va på pappret i förhand, en lite lugnare dag. Det visade sig var precis tvärtom. Händelserik på alla sätt.
SKRIBENT: Stefan Vohnsen
FOTOGRAF: Karolina Vohnsen
EVENT: COPENHELL 2023 – DAG3
DATUM: 2023-06-16
