Lördag och festivalen börjar närma sig sitt slut. Bussarna har tro det eller ej faktiskt börjat rulla i större omfattning. Dock fortfarande på en nivå som är under all kritik.
Väderprognosen innan festivalen visade på att det skulle bli ca. 27 grader och sol, istället blev det mulet och ruggigt. Temperaturen var nere på 18c och svängde på förkvällen. Det kom lite oregelbundna regnskurar under eftermiddagen. Marken fuktades äntligen så sakteligen att gruset inte yrde likt lokala tornados. Det var enormt efterlängtat. Att regn på en festival varit så uppskattat har undertecknad aldrig tidigare varit med om.
Brett register
Dagens program bjöd på stora nummer som Ghost, Guns n´ Roses, Billy Gibbons (ZZ Top) samt flera mindre okända band och ett flertal black metal band.
Barnsligt roligt
Enhörningsavkomman Angus McSix, evolutionen av Angus McFife (Glorymahmmer) nya projektet för Schweiziska sångaren Thomas Winkler. Efter att sparkats från fantasy power metal konstellationen Gloryhammer via mejl så valde Thomas att bilda ett nytt band som är precis samma band fast andra medlemmar och nya låtar. Precis samma mall. Fullständig ripoff om man så vill. Ett fuck you till sina tidigare medlemmar. Låtarna är givetvis svagare skrivna och är inte lika snabba samtidigt som de är något mer popigare. Hur som helst. Angus McSix gör blott sin andra festivalspelning och det är fruktansvärt underhållande och medryckande. Höjdpunkten var när Angus valde ut en i publiken att hoppa på en gigantisk upplåst unicorn-pool-sak för att hämta en öl tvärs över området och rida tillbaka till scenen för att överlämna ölen till gitarristen Thalestris så att hon inte skulle torka ut och dö. Sagt och gjort. Crowdsurfandes på den uppblåsta unicornen red killen, ute på sitt livs viktigaste quest, över publiken och låg kvar på den uppblåsta figuren när han beställde en öl medans publik fortfarande höll uppe honom. Sen tillbaka hela vägen över stormigt folkhav. Väl framme till scenen var det inte mycket öl kvar men ölen kom fram till både bandet och publikens jubel. Detta är en sådan detalj man kommer ha i bakhuvudet när det pratas Copenhell under vinterhalvåret. Vilken kul händelse.
Ghost VS Guns N Roses
En av festivalens höjdpunkter var svenska Ghost som entrade scenen redan klockan 18:00 till en mild gråmulen kvällshimmel. Hela tre och en halv timme före Guns (tänkta) speltid. Copenhells spelschema visar enbart starttider, vilket är fullständig idiotiskt, så publiken förväntade sig en 90min lång spelning. När ett par festivalbesökare hade trängts sig bort till baren och tillbaka med en pappkorg sexpack halvlitersöl för att avnjuta andra halvan utav konserten, då var det plötsligt ridå. Ghost slutade spela och gick av scenen utan ett hejdå. Alla trodde att det var dags för nytt kostymbyte. Vilket antiklimax då scenarbetare bara sekunder senare kom ut på scenen och började riva scenen. Efter 62 minuters speltid! Publiken var mäkta förvånad.
Troligtvis har en viss Axl haft ett finger med i spelet. Ghost trumset som är placerat på ett gigantiskt podium, likt ett altare, var placerat längst fram vid scenkanten. Faktiskt riktigt snyggt och uppskattande för man fick en chans att se trummisen och hur stort trumsetet faktiskt är. Det var en gedigen spelning som kändes något framstressad och det folk går och tänker på i efterhand är att GnR berövat Ghost på vad som kunnat bli en fantastisk spelning.
Efter lite närmare koll i spelschemat visar det sig att inget annat band spelar i samband med GnR. Vilket man kan tycka är riktigt kasst. Speciellt när två black metal konserter spelades samtidigt timmen före! BlackBraid och Gaerea – årets mes oförklarliga bandkrock – på alla festivaler! Kan inte släppa det. Som att Gamma Ray och Primal Fear skulle spelat samtidigt.
Guns N Roses skulle sedan gå på 21:30. Hur länge skulle vi få vänta denna gången? Tre kvart, en timme? Förvånande nog drog introt igång redan sexton minuter efter utsatt starttid. Dock med ett sju månader långt intro som var fullständigt värdelöst, såklart. GnR öppnade med It´s So Easy. Är det verkligen det? Är det inte rätt svårt så svårt att hålla tiden? Något annat som inte är So Easy är Axls röst. Det är tydligt att han hårdtränat och visar sig vara i mycket bra form. Rösten är flera gånger bättre än de senaste sejourerna i Sverige. Men en sak är säker. Rösten håller inte länge. Även om det förfarande stundvis låter bättre än vad den svenska publike tidigare fått uppleva så får vi plåga oss igenom Coma. Oj oj oj vad det skär sig. Låt efter låt betas sakteligen av. Sången blir sämre och sämre (men fortfarande bättre än det vi sett på senare år). Det spelas utdragna solon från samtliga musiker, förutom från Duff vars insats är kvällens enda behållning. Den fullsmockade publiken tunnas ut mellan varje låt. Många står och gäspar men försöker hålla ut. Alla vill höra den där jäkla Paradise City! När Paradise City drar igång tänker undertecknad ”Men denna har de ju redan spelat! va falls!” Nä det hade de inte. Tröttheten gjorde sig påtaglig. När sista ackordet till Paradise City ekade över havet så visade klockan på 185 minuter spelade minuter! Det är över tre timmar. Vilket innebär att de flesta stått på samma ställe i närmare fyra timmar och stampat fötter bara för att få höra en låt! Är bergsäker på att om denna monsterlåten hade spelats första kvarten, hade publiken gått hem redan då! Det enda som var riktigt bra var Civil War som hade en tydlig gliring åt Rysslands krig i Ukraina. Totalt spelades 29 låtar.
Men hur var festivalen nu då efter fyra dagars partajande?
Sedan förra årets utökning av festivalområdet har de valt att köra på samma mönster. Fantastiskt trevligt område att ströva runder på. Det finns ett par flaskhalsar som uppstår efter storbanden slutat men det är inget märkvärdigt egentligen. Det finns gott om barer över hela området. Det finns en Negronibar mitt i publikhavet. Specialbarer
R.I.P. området (VIP) är för den som vill ha lite möjligheter till relaxing. Det finns en liten skog som det hängts upp hängmattor i och som har en egen liten specialbar med unika lyxiga drinkar som bara finns där. Vad sägs om Vulgar Dispaly Of Pine – en bred grogg med tallsirap, inlagd tall, vakumdestillerad talldroppar och agave. Det finns läktare att stå på för att se Pandaemoniumscenen och flera härliga oaser att hänga på. Lite lyxigare mat och vin finns det också. Så är du ute efter en glamping festival skall du välja R.I.P.
För den vanlige festivalbesökaren finns det gott om möjligheter att sitta ner och äta. Området består av många olika zoner. Varje zon med sitt eget tema. Udgaard är favoriten där det serveras mjöd, mjöddrinkar, andra ölsorter och lantligare mat. Tygtält där man kan söka skugga och bara slappna av. Vägen till Udgaard är en barlkagd stig som går igenom en liten skog. Det är lätt att komma ifrån musiken när öronen behöver vila.
Att se banden på de två största scenerna är fruktansvärt enkelt. Det är förvånansvärt enkelt att hitta en plats där man ser bra. Backen är en favorit för många. Där ser man och hör bra.
Det finns gott om olika typiska marknadsstånd men det finns fler mat och dryckesstånd. Gå gärna och titta vad varje stånd har att erbjuda. Det krävs lite tid att gå igenom vad som erbjuds då det inte alltid är tydligt vad som serveras på avstånd. Finns helt ok utbud på vegetarisk mat och den är mycket god. Bredden på veganskt finns det mer att önska till nästa år. Kött finns det däremot i överflöd. Danskarna snålar heller inte med köttet i sina portioner.
Eftersom det är en varm och torr sommar hade festivalen fixat så att fler vattenstationer placerats på området. Dock såg man kanske inte dem förens man stod bredvid. Dock är de utmärkta i appen. Fanns även gott om vattentoaletter utspridda på hela området. Var aldrig någon längre väntan för att komma fram.
Ta sig till och från festivalen
Att festivalen ligger i Köpenhamn innebär inte att den är centralt så som festivalledningen själva vill få det att låta. Närmaste busshållplats för festivalbussen är Christianshavns Torv. Det är en stadig promenad på 45minuter vid nyktert tillstånd och utan packning om man väljer att gå. I år tvingades folk att faktiskt gå. Tanken med ständig skytteltrafik gick om stöpet en timme innan portarna öppnade på Onsdagen. Efter dess har de satt in extra bussar efterhand som de fått tag på fler. Lördagen gick det att åka buss men man fick räkna med att vänta länge för att komma med. Detta var en stor nyhet i dansk media av förklarliga själ. Det finns olika historier om varför detta haveri uppstod men inget som undertecknad fått bekräftad och lämnar därför det där. Med det sagt är drygt en timme till köpenhamn stad (med eller utan buss) inte så värst centralt. Man fick räkna med att lägga minst en timme mer än den faktiska tiden att ta sig från sitt boende till festivalen, varje dag. Om man inte valde att cykla förstås. Problemet med om man tar kommunala cyklar är att när du lämnar området för kvällen kan du lätt räkna med att inga cyklar finns kvar.
Copenhell är lättare att jämföra med jättefestivalen Wacken än Sweden Rock Festival. Detta p.g.a. hur publiken beter sig, mat och dryckesutbud, säkerhetstänket och ljudnivån. Har du inte varit på en metalfestival utomlands, då har du mycket att uppleva på Copenhell och den rekommenderas starkt för nya ovana festivalbesökare och vana vilda festivalgoers. Även om publiken är helvild och tekniskt sett våldsam, så finns det massor av lugna ytor där man får en bra upplevelse. Vill du dock stå allra längst fram vid räcket, då får du räkna med att det är hårdare tryck än på svenska festivaler och framförallt att moshpits, wall of death och crowdsurfing är tillåtet. Finns inga vakter som går in och stoppar sådan aktivitet. Du som besökare kan heller inte stoppa en moshpit utan får själv välja att stanna kvar eller göra plats. Det låter hårt men ingen skadas medvetet. Alla hjälper till för att ingen skall skadas. Är du dock lite mindre byggd så är det inte platsen du skall hamna i. På SRF har folk glasögonen på sig i publikhavet. På copenhell har man glasögonen i ett hårt glasögonfodral i magväskan. Det säger en hel del om röjet som i regel alltid uppstår under alla konserter.
Besök Copenhell. Upplev något nytt. Du kommer inte ångra dig.
SKRIBENT: Stefan Vohnsen
FOTOGRAF: Karolina Vohnsen
EVENT: COPENHELL 2023
DATUM: 2023-06-17
BILDER FRÅN DAG4 PÅ COPENHELL
