Undertecknad har bojkottat detta glada plojband i alla år. Eurodisco-metal-hardcore rap-crap, nej tack!
Tyskarna blandar texter helt på engelska och tyska och blandat kors och tvärs. Måste erkänna. Detta är fruktansvärt medryckande. Catchigt. Sjukt kul, om man tar det för vad det är (för att vara en trångsynt old-school metalhead). Det som drar ner betyget lite är när hardcore sångstilen gör sitt intrång. Rå våldtäkt men denna gången är det ok. Med andra ord – typisk schlagermetal. Fruktansvärt ös. För att, ursäkta mig, verkligen hata genren, så är Electric Callboy något utöver det vanliga. Något som verkligen skall upplevas live. Vilken energiboost.. Hur kan man hata något och vilja uppleva det igen? Hatkärlek? Musiken på skiva låter jag dock helt bli.
Utan att ha någon direkt scenshow med sig så fick publiken nöja sig med badbollar! badbollar sparkades ut från scenen och det vall All Frenzy About It. Peace Love and understanding. Publiken var helvild och sågs ut att slåss villt med varandra. Det handlar dock om aggressiv kärlek till varandra.
Så pass kul och medryckande att eran skribent för dagen inte kunde hålla i hatten och crowdsurfade ett par gånger. Folkfest. Galet eftermiddagsparty utan dess like. Något som aldrig kommer ske i Sverige.
Låtarna är medryckande i allra högsta grad. vad sägs som Scooterinfluerade Hypa Hypa, bastryckande Pump It och finalen Tekkno Train som öppningslåt!
SKRIBENT: Stefan Vohnsen
FOTO: Karolina Vohnsen
KONSERT: Electric Callboy
Bäst: Den galna publikkopplingen. Vilken fest.
Sämst: Smaksak men det är väl den fula hardcore sångstilen som smyger sig in.
Speltid: 60min
Setlist:
Tekkno Train
MC Thunder II (Dancing Like a Ninja)
Spaceman
Hate/Love
The Scene
Castrop X Spandau
Arrow of Love
Best Day
Sandstorm (Darude cover)
Hypa Hypa
Hurrikan
Parasite
MC Thunder
Pump It
Mindreader
We Got the Moves
