Iron Maiden the great!

Med fokus på Somewhere in Time och senaste plattan Senjutsu kom Iron Maiden återigen till Sweden Rock. Förutom lite sega partier i 3 av Senjutsu-låtarna visade Iron Maiden att de utan tvekan fortfarande är en råkraft att räkna med.

Min kompis kom hemcyklande med Iron Maidens sprillans nya platta Somewhere In Time någon gång under 1986 och drog genast på skivan. Titelspåret dundrade ut i högtalarna och det var kul att Maiden tagit sitt koncept där Eddie placeras i olika miljöer till framtiden. De förnyade och polerade sitt sound en hel vilket skapade två läger i hos Maidenfansen. Jag tyckte den var briljant, speciellt sida två på plattan, så när Maiden annonserade att de skulle fokusera på senaste släppet Senjutsu och Somewhere in Time-plattorna den här turnésvängen var jag mer än nöjd.

Efter klassiska upptaktslåten Doctor Doctor och sedan Bladerunner-introt, som användes just på Somewhere on Tour turnén, dundrat ut i PA:t intog Iron Maiden scenen och drog igång med Caught Somewhere in Time. En Bruce Dickinson i futuristiska solbrillor var i god form och på väldigt gott humör. Vidare fick vi en tung Stranger in a Strange Land och även om The Writing On The Wall och Days of Future Past funkar rätt bra live så fick mig de andra låtarna som luftades live från Senjutsu att känna att de snarare var mellannummer än riktigt vassa Iron Maiden-låtar som kommer bli framtida liveklassiker.

Innan Time Machine pekade Bruce lite finurligt ut att backdropen minsann innehöll en pekpinne till den kraft som behövs för att få tidsmaskinen att fungera i filmen Tillbaka Till Framtiden, nämligen 1.21 Gigawatt. Mitt i huvudsetet körde de en superfet leverans av The Prisoner och jag har inte hört den med så feta trummor och vassa gitarrer på länge.

När Bruce kör duell med framtids-Eddie under Heaven Can Wait kan man inte annat än mysa ordentligt – ett riktigt kul inslag. Alexander the Great hade aldrig spelats tidigare innan denna turnén och är en låt som borde spelats live för länge sedan då det är en av bandets bästa och mest önskade låtar från Somewhere in Time-skivan. Låten lärde mig dessutom mer om Alexander the Great än vad jag fick lärt mig i skolan. Ääääntligen drog de av den och leveransen var i det närmaste perfekt och den gav gott om ståpäls samt jubel från publiken. Ett perfekt tillägg till livereportoaren och något jag verkligen hoppas kommer dyka upp fler gånger live.

Uttjatade Fear of the Dark funkar till och med bättre ikväll än tidigare och lyfter publiken lite extra och allsången som den som alltid frambringar ljöd över hela Blekinge kan jag tänka mig. Och säga vad man vill om Janick Gers, men när han sprang mellan benen på Senjutsu-Eddie under låten Iron Maiden och blev jagad av hans svärd var det riktigt underhållande. Det rosa uppblåsbara Senjutsu-Eddie-huvudet med en galen katt på huvudet som dök upp under samma låt var helt ok men lite mindre fränt än varianter på tidigare turnéer. Extranumren startades upp med en rätt sval Hell On Earth, men klassikerna The Trooper och Wasted Years drog igång publiken ånyo och hela konserten avslutades på topp i ett crescendo.

Hela bandet var riktigt heta och hade den där kraften och energin som man är van vid när det gäller Maiden denna kväll. Det enda att klaga på skulle väl vara att de kunde dragit fram antingen The Lonliness of the Long Distance Runner och/eller Deja Vu om de nu ändå fokuserar på Somewhere in Time, men det är klart – det är fullt på setlistan med annat så de får väl vila lite till.

Med Monty Pythons Always Look at the Bright Side Of Life ringande i öronen lämnade jag Iron Maiden för denna gång med ett stort leende på läpparna med vissheten att dessa herrar verkligen fortfarande kan rocka röven av oss.

TEXT: Tony Asplund (tony.asplund@rockbladet.se)
FOTO: Fredrik Olofsson (fredrik.olofsson@rockbladet.se)
KONSERT: Iron Maiden
ARENA: Festival Stage/Sweden Rock Festival
DATUM: 2023-06-09

Relaterade artiklar

RELATERADE ARTIKLAR – SWEDEN ROCK FESTIVAL 2023