Vissa band har så låga förväntningar på sig så att man ”kommer undan” med en halvdan spelning. Mötley Crues konsert på Sweden Rock är ett exempel på det.
Något som väldigt många snackade om efter förra årets festival var Guns N Roses, milt sagt, utskrattade spelning. I min värld finns det dock flera avgörande skillnader mellan Guns N Roses och Mötley Crue i år. Det förstnämnda bandet gjorde relativt starka spelningar i Sverige, både 2017 och 2018. Senast Mötley Crue besökte Sverige blev de totalsågade. Guns har en starkare diskografi än Mötley. Axl Rose har varit en respekterad vokalist, medans Vince Neil egentligen varit en scenpersonlighet snarare än sångare. De senaste åren har Neils röstresurser även varit ett återkommande skämt på internet, i olika memes. Kort och gott: Förväntningarna är inte höga för den första festivaldagens avslutningsakt.
Resultatet av dessa låga förväntningar leder faktiskt till något gott. Nej, Vince bjuder fortfarande inte på vacker fågelsång och vissa partier är förmodligen uppbackade av förhandsinspelningar. Så länge du inte fysiskt lider av vad du hör så är dock inte en sångröst allt i samtidens musikbransch. För att återigen dra en parallell till fjolårets gig med Guns N Roses så interagerar Mötley faktiskt med publiken och bekräftar att de faktiskt är medvetna om att de befinner sig på svensk mark. Tänk att till och med en sån sak kan vara ett plus i kanten. Även gitarristen John 5, som ersatt Mick Mars, förtjänar erkännelse för sitt fin-fina framträdande. Han bjuder på ett bra solo och är den bandmedlem som, i gott sällskap av Nikki Sixx, bjuder på mest energi och show.
Även Tommy Lee är förvisso ett energiknippe, men dock inte i samma positiva bemärkelse. Det känns något unket när han hetsar ett flertal kvinnor i publiken till att visa brösten, men å andra sidan får man väl vara tacksam över att han själv behöll kalsongerna på.
I övrigt är det nostalgi som är ledordet för en spelning av det här slaget. Hooken i ”Shout At the Devil” är som gjord för att ett publikhav ska skandera, powerballaden ”Home Sweet Home” berör åtminstone lite grann när dess allsång sträcker sig mot natthimlen tillsammans med strålkastarna och klassiker som ”Girls, Girls, Girls” och ”Kickstart My Heart” låter ungefär så bra som det går att begära.
Var detta en fantastisk spelning? Nej, absolut inte. Var det bra? Tja, i alla fall bättre än vad man hade vågat hoppas på.
TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTO: Fredrik Olofsson (fredrik.olofsson@rockbladet.se)
KONSERT: Mötley Crue
ARENA: Festival Stage, Sweden Rock Festival
DATUM: 2023-06-07
BÄST: John 5:s närvaro.
SÄMST: ”Too Fast for love” håller inte måttet.
