Det är på många sätt riktigt tungt och mäktigt att se Pantera-loggan breda ut sig över scendekoren. Men avsaknaden av Dimebag Darell och Vinnie Paul går inte att vifta bort.
Det här är i grund och botten det senaste årets absolut största comeback, men också den största vattendelaren. Ska detta ses som det “riktiga” Pantera eller har vi att göra med ett coverband, där det helt enkelt råkar förekomma originalmedlemmar? Av det rejäla publikomfånget att döma så kan man dock inte säga annat än att intresset för Pantera helt klart finns där. Ifall man dessutom sluter ögonen och bara låter öronen jobba så låter det dessutom som att det är “riktiga” Pantera som trycker på med “A New Level“, “Mouth for War” & “Strength Beyond Strength” under konsertens början.
Jag kan inte låta bli att känna mig väldigt kluven när Phil Anselmo i ett tidigt mellansnack tillägnar kvällen till framlidna Dimebag Darell och Vinnie Paul. Å ena sidan vill man applådera det och se hela Pantera-återkomsten som just en hyllning. Det finns en anledning till att det bland annat står “For The Legacy” på ryggen på den tröja Anselmo bär. När man dock i nästa ögonblick tänker på hur, minst sagt, iskalla känslorna var mellan just Anselmo och Vinnie och att den förstnämnde inte ens var välkommen på Dimebags begravning, så känns hela tillställningen istället girigt att bevittna. På gränsen till respektlöst.
Publiken tycks dock inte reflektera överdrivet mycket över såna saker, och varför skulle de det? Spelningen som utspelar sig framför dem är faktiskt riktigt, jäkla tung. Rex Brown och Anselmo har ett fint samspel med varandra under konsertens gång och inhopparna Charlie Benante och Zakk Wylde fyller ut skorna väl, i sina roller. Den sistnämnde håller sig i skinnet, utnyttjar sin talang till fullo och besparar oss samtidigt 15-minuters gitarr-runkande, till skillnad från då han senast var på Sweden Rock tillsammans med Ozzy Osbourne.
När storbildsskärmarna spelar upp ett videomontage med gamla bilder på Vinnie och Dimebag så känns det som om tiden stannar för ett ögonblick och en man bredvid mig i publiken torkar snabbt bort en liten tår. Stundens allvar är fin och när Pantera sedan bolmar på klassikerna “Walk” och “Cowboys From Hell“, där Anselmo med sin grova basröst tar i så att han nästan spricker, så kan man inte låta bli att jubla. Om vi av respekt för de två bortgångna bröderna väljer att inte se detta som “riktiga” Pantera, så kan vi åtminstone nöja oss med att säga att det Pantera vi faktiskt får är ett bra coverband, helt klart värt att se.
Av allt att döma är den här spelningen en once in a lifetime och att ha fått höra dessa odödliga klassiker live skulle jag inte vilja ha ogjort.
TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTO: Fredrik Olofsson (fredrik.olofsson@rockbladet.se)
KONSERT: Pantera
ARENA: Rock Stage/Sweden Rock Festival
DATUM: 2023-06-10
- Dubbelt 30-års jubileum med Månegarm & Thyrfing - 2025-02-02
- INTERVJU: Mikael Stanne, The Halo Effect - 2025-01-19
- INTERVJU: Heavy Load-sångaren Ragne bokdebuterar med “Metallens Sång” - 2024-12-03
