Tyska Scorpions intog i onsdags Avicii Arena (Globen) i den svenska huvudstaden och med sig hade de såklart vår taktfaste svenske energihjälte Mikkey Dee bakom trummorna. I deras Rock Believer World Tour ingår även stockholmsbandet Thundermother. Mina förväntningar överträffades med råge.
Min ”bucket list” av band som jag har kvar att se live är rätt kort och efter denna spelning med Scorpions är den ännu kortare. Jag kanske är sist på bollen med att se det tyska cigaretttändarbandet live först år 2023, men bättre sent än aldrig. Det är inte så att jag inte har lyssnat på dem tidigare, tvärtom. Jag golvades av Scorpions redan när de på TV:n i barndomshemmet tidigt 1984 var med på luciarocken från den där festivalspelningen i Dortmund i mitten av december 1983. Jag slutade dock att följa de nyare släppen vid tiden då Crazy World (1990) släpptes. Med distans till det borde jag ha vetat bättre. Jag hade annat att lyssna på då och när det kom till Scorpions fokuserade jag istället på World Wide Live eran (1978-1984) och jag skulle så småningom även börja backtracka bandets skivor från 70-talet, där en helt ny Scorpionsvärld öppnades för mig. In Trance plattan från 1975 är grym! De nyare sakerna väntade jag dock med till de 2022 släppte Rock Believer, en platta som har sina moments.
Stockholmsbandet Thundermother version 3.0 öppnade kvällen. Vilken tur att jag bar deras tischa denna kväll. De skötte sig väldigt bra på sin speciella hemmaspelning. Lite kul var det ändå att legendarer som Scorpions inte är större än så, att de bara låter Thundermother använda halva rampen ut i publiken. En tejppil markerade “Hit, men inte längre”. Tänk hur mycket svensk energifylld AC/DC-inspirerad rock verkar kunna skrämma en stor tysk rutinerad maskin. Jag kanske har helt fel och tar i från tårna men lite fjantigt är det ändå. Stockholmarna vann ändå en hel del hjärtan ikväll. Bra där!
Jag tänker inte ens börja jämföra Scorpions 2023 med Scorpions 1983, det är inte rättvist. Tänk om min badrumsvåg hade gjort detsamma mot mig, tanken om det är ju inte ens låtsaskul. Det finns fortfarande, åldern till trots, ändå en energi som jag känner igen hos tyskarna och jag överraskades snabbt positivt. Sångaren Klaus Meine (75 år) och gitarristen Rudolf Schenker (74 år) tar det visserligen väldigt försiktigt nu för tiden när de hårdrockigt rör sig längst scenen eller ut på rampen. Det såg visserligen bra stappligt ut ibland. Meines röst har såklart låtit starkare men den växte med varje låt. De är ju inte så unga längre, höll jag på att skriva när jag såg mig själv i spegeln. Ge fasiken i 1983! Jämför inte! Har jag deras energi när jag når den åldern kan jag vara överlycklig. Att bara lämna vardagsrumsmattan kan inte ses som en bedrift, det var ju tidigare liksom min Plan A. Schenker är ju fortfarande fit och gör sitt för att få fart på publiken. Den andre gitarristen Matthias Jabs (67 år) ser också fit ut och han får varje ton i Delicate Dance att se så enkel ut. -Han är sjuk på guran, utbrister polaren bredvid mig.
Spelningen i Stockholm bjöd på en kanonbra låtlista med bra blandning av bra World Wide live era låtar, de lugna tomteblosslåtarna som egentligen skall ses i slow-motion samt alster från senaste plattan. Seventh Sun och titelspåret Rock Believer till exempel görs väldigt bra även live. Det kommer alltid att finnas åsikter om låtlistan av ett band som släppte sin debutplatta för snart 55 år sedan. Personligen hade jag gärna hört något från miten av 70-talet men sådan är jag.
Globen är inte på långa vägar fullsatt men de som är där välkomnar tyskarna varmt. Öppningen med Gas in the Tank följs upp av en galen trio bestående av Make it Real, The Zoo och den instrumentala Coast to Coast. Fan, vad bra! Schenkers akustiska Flying V gitarr i mobilljushavet till Send Me An Angel är inget annat än väldigt cool och allsången till Wind of Change med ändrad text för att hedra Ukraina blev mäktig. Bad Boys Running Wild var precis så jag vill höra mitt Scorpions. Den tillsammans med avslutningen med Blackout, Big City Nights, Still Loving You och Rock You Like a Hurricane gjorde kvällen för mig. En iaktagelse var att de i publiken som sjöng högst under Wind of Change undrade mest vad vad fasiken Meine höll på med när han stäckte fram micken mot publiken och ville höra ordet Blackout under Blackout. Nä, nu var jag elak igen. Jag verkar har det i mig. Det fanns väldigt många tappra, övervintrade och lojala inslag i publiken, jag överdriver lite bara.
Och Mikkey Dee? Jag har alltid gillat Mikkeys energi på scenen. Det är helt klart, att mycket av den energi som Scorpions anno 2023 visar upp måste tillskrivas den 59-årige trummisen och även ungtuppen i sammanhanget från Götet. Han är exakt den hjärtstartare som bandet behöver. Han fick ett mycket varmt välkomnande av stockholmspubliken och det var nog länge sedan det jublades så mycket åt ett trummsolo i Stockholm, om ens någonsin. Ärevarvet ut på rampen efter spelningen gav stående ovationer och Mikkey såg nöjd ut, det är Mikkey värd!
Spelningen tog slut och jag tog lokalbussen hem. Kvar fanns en trevlig och bra minnesbild av min första konsert med Scorpions. De kan lämna Stockholm med raka ryggar. Borta är visseligen all den farlighet som en gång präglade hårdrocken och som förr fick alla föräldragrupper att gå bananas. Kvar finns just Scorpions som gör en väldigt bra och framför allt väldigt snygg hårdrocksspelning i Stockholm. Det var en sådan där spelning som var inpackad i myspys och trevlighet. Det är ju så banden från då börjar bli nu, mysfarbröder. Det gick ändå hem hos mig och min arga och trasiga själ…ikväll. Så det kan bli.
Nä, nu ska jag lyssna på Scorpions hela katalog. Jag fick feeling!
TEXT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
FOTO: Micke Hultén
KONSERT: Scorpions med support av Thundermother
ARENA: Avicii Arena, Stockholm
DATUM: 2023-06-14
- INTERVJU: Nicko Smith om Järnjungfrupoesi - 2023-10-23
- Scorpions övertygar med svensk hjärtstartare - 2023-06-17
- INTERVJU: Andy Hekkandi från Trench Dogs - 2023-05-12
