Pandemi och hälsoproblem ledde oss slutligen hit. Den fem år långa avskedsturnén avslutas inte i England (som gissningsvis var ursprungsplanen) utan det blir Tele2 Arena i Stockholm som huserar de allra sista turnékonserterna för den 76-årige ikonens långa karriär.
Rent krasst hade det känts mer “rätt” att Elton John fått avsluta den 60-åriga karriären på Glastonbury i England för två veckor sedan. Eller kanske på en stor arenakonsert i, säg, London? I grund och botten känns det skrivet i stjärnorna att en ikon som Elton John ska hålla sin sista konsert på hemmaplan. Pandemin ledde dock som bekant till att flera turnédatum fick flyttas fram och ovanpå det fick Elton dessutom genomgå en höftoperation. Konserterna på Tele2 Arena i Stockholm var planerade för 2020. Efter alla vändor har nu istället lotten fallit på dessa som avslutningar. Även om det känns som en lågoddsare att Elton kan klämma in en spelning till någon gång i framtiden (troligen i England) så känns det mäktigt och hedrande att Sverige nu, på pappret, är den plats där den nu långlivade “Farewell Yellow Brick Road Tour” avslutas. Men lever även den musikaliska prestationen upp till denna tunga presentation? Svaret är ja.
Som med alla äldre musiklegender så är det lätt att sångrösten blir ett hett samtalsämne. Håller det fortfarande? Om nej, så hur illa är det? För det första ska det stå klart att man inte kan förvänta sig att sången låter lika stark hos en 70 åring som hos en 30 åring. För det andra kan man dock i just detta fall konstatera att Elton John är ett undantag. Denna 76-åring har ett djup i rösten, som gjort för att fylla en arena och under kvällen tar han toner som inte gör annat än att imponera. Det framkommer extra tydligt i pampiga “Have Mercy On The Criminal” och den mäktiga urladdningen “Rocket Man (I think it´s going to be a long, long time)“. Den sistnämnda tar fullständigt andan ur publiken och jublet efteråt ger nog även arenans skjutbara tak rysningar.
Det är ett extremt kompetent gäng som står på scenen. Förutom att Elton själv bevisligen har både röst och pianospel kvar så är även hans medmusiker ett strålande garde. Gitarristen Davey Johnstone, som varit en del av Eltons band sedan 1971, är tryggheten själv och för sig naturligt på scenen medans slagverkaren Ray Cooper med sin coola aura och sylvassa musikalitet rent av snor showen emellanåt. Vid bandpresentationen ler Cooper extra stort när han möter publikens varma applåder.
Tillsammans har detta sällskap en hög lägstanivå och det är sällan man som åskådare känner att något går snett. “Don´t let the Sun go down on Me” sitter kanske inte perfekt, “Tiny Dancer” har haft bättre kvällar och ballader som “Candle In The Wind“, där Marilyn Monroe hyllas på storbildsskärmarna, bleknar i jämförelse mot kvällens mest allvarsamma stund “Your Song“, där Eltons fylliga röst återigen framkallar gåshud. Men det är fortfarande ingen låt som känns onödig eller underpresterande i afton.
När diverse beat och basgångar även får läktaråskådarna att vicka på höfterna och nynna till låtar som “Im Still Standing“, “Cold Heart” och kioskvältaren “Crocodile Rock” innan allt avslutas värdigt med den givna “Goodbye Yellow Brick Road” (som toppas av att Elton, åkandes på en hiss, försvinner in i storbildsskärmen bakom honom) så känns kvällen komplett. Alla de som har lördagens absolut sista spelning kvar framför sig, är “in for a treat”.
SKRIBENT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTO: Joanna Hemmingsson (joanna.hemmingsson@rockbladet.se). Bilder från Gröna Lund 2017 då det rådde fotoförbud på Tele2 Arena
KONSERT: Elton John, Farewell Yellow Brick Road, dag 1 av 2
ARENA: Tele2 Arena, Stockholm
DATUM: 2023-07-07
BÄST: “Rocket Man”.
SÄMST: Att ingenting från ljuvliga Lejonkungen spelas.
