Soen: "Det här är vår bästa skiva hittills"

För en vecka sedan släppte progressiva Soen sitt nya album “Memorial”. Rockbladet.se fick under bandets releasefest på Warner Music en pratstund med bandets sångare Joel Ekelöf.

Inför intervjun så leds vi in i ett mötesrum, där man genom fönstret kan se en lång kö ringla sig utanför. En kö fylld av tillresta fans, från länder som Schweiz och Grekland, som kommit till Stockholm endast för att få möjligheten att mingla med bandet och förhandslyssna på nya albumet “Memorial”.

Hur känns det när du ser kön utanför?

– Fantastiskt! Vi som har levt med plattan under en lång inspelningsperiod glömmer lätt bort att ingen annan har hört den, vilket man nu blir påmind om vid såna här tillfällen, säger Joel medans han med lite drömmande blick tittar ut genom fönstret.

Det har släppts några singlar (“Unbreakable”, “Memorial” & “Violence”). Är de låtarna representativa för plattan i sin helhet?

– Låtarna på plattan hänger ihop även om de kan vara lite olika. Det finns liksom ett “Memorial”-sound. Men vad gäller singlarna har vi nog valt det som är mest olikt det “gamla” Soen. Det kan vara lite kul att chocka ibland. Man vill inte upprepa sig själv hela tiden och så har man väl någon liten provokatör inom sig som vill gå emot alla förväntningar.

Rock/metal är ju inte direkt en genre som följer strömmarna.

– Nja, jag har i alla fall aldrig hållit på med mainstream-musik. Det som jag tycker är skönt med metal är att det inte finns några dogmer och regler, utan man får göra lite som man vill. För mig började allting när jag var sju år gammal och när “Trash” med Alice Cooper släpptes. Hemma hade vi mycket progg, som jag också gillade. Jag brukade tycka det var härligt när farsan spelade Genesis hemma, men det var Cooper som formade min värld. Jag köpte alla hans skivor för veckopengen! Sen dess har man ju även gått igenom en grungeperiod på 90-talet och utforskat lite men i slutändan landar jag alltid i metal. Där känner jag mig hemma.

– Efter elva år med Soen nu så gör vi vår absolut bästa skiva hittills och vi har den bästa bandkonstellationen. Så säger väl alla, men jag tycker verkligen det. “Memorial” är en skiva du ska kunna spela och bara njuta av. Men om du sen också går in i detaljer kan du hitta element som är spännande och sticker ut, intressanta rytmer med mera. Vi är otroligt nöjda och vi kunde inte gjort den på något annat sätt. Gillar inte folk det här så vore det såklart tråkigt, men samtidigt kan vi inte göra något åt en sån sak. Man kan inte gå runt och tänka “Vi var bra då” och aldrig testa nya vägar, för då stagnerar man.

Skivomslaget till “Memorial” är ju lite intressant, med de här maskerna som några har på sig. Jag började nästan tänka på munskydd under pandemin och på den apokalyptiska stämning som rådde under en tid. Finns det någon sån tanke bakom?

– Delvis. Det är lite post-pandemi nu. Ekonomin i världen går allt annat än bra, vi har Rysslands invasion av Ukraina, vi har populistiska ledare runtom i världen som växer. Så konflikter och en ganska mörk framtidsutsikt är det vi lyft in på plattan. Vi tänkte inte specifikt på pandemin, men känslorna därifrån har kanske varit med undermedvetet. Vi släppte ju vårt förra album i princip samtidigt som det där helvetet bröt loss, vilket ledde till att vi aldrig fick göra någon efterföljande turné på den. Det har i sin tur lett till att vi haft ett live-tänk på “Memorial”. Den är skriven på ett sånt sätt att det alltid ska vara kul att spela den live, även om det vi sjunger om är ganska dystopiskt.

På låten “Memorial” hör man en textrad, “Bite your toungue and obey your leader”. Tankar om det?

– Vi tar ofta upp att man inte blint ska följa det som påbjuds. Jag tror det är viktigt att människor överlag ifrågasätter. Vi är inte ett politiskt band, vi vill inte leverera några politiska budskap. Vi är musiker, det enda vi vill säga är att det är ditt ansvar som individ att stå upp för orättvisor och att det finns ett ljus i mörkret om man reser sig. Man ska inte gå runt som ett offer och tycka synd om sig själv, utan jag tycker någonstans att man som individ har ett ansvar att göra det bästa av situationen, även om något känns tufft. Bland det bästa du kan göra för att resa dig själv är att gå på en metal-konsert, där finns det alltid en stark gemenskap.

När du blickar tillbaka på de åren som har gått sedan Soen startade: Har det blivit som du önskade/förväntade dig?

– Jag är lyckligt lottad över att vara där vi är idag. Jag hoppades på att kunna leva på musik, vilket jag kan idag men jag vet inte om jag hade några förväntningar på så sätt. Samma sak om du skulle fråga mig nu var Soen är om fem år, då har jag ingen aning. Jag tror själv att man inte kan påverka skeenden särskilt mycket, därför slösar jag inte så mycket energi på det. Utan vi gör musik vi älskar, och tar det därifrån. Om jag inte får göra musik blir jag deprimerad.

Ni ska ut på turné nu efter att “Memorial” släpps och avverka många länder. Sverige blir det inget i förrän nästa år?

– Vi hade hållit på som band i åtta år innan vi gjorde vår första Sverige-spelning överhuvudtaget. Jag vet inte vad det beror på att det gått trögt här hemma, men det kanske har att göra med hela den där grejen om att det är svårt att bli profet i sin egen hemstad. Du måste bevisa dig utomlands först. Men i mars 2024 ska vi spela i Sverige och sen är planen att vi kommer fortsätta spela regelbundet även här. Det känns bra, i och med att man har en anknytning hit. Att möta en hemmapublik och bli omskriven i svensk media, sånt drömde man ju ändå som tonåring.