Aktuella med ny akustisk EP, serietidning och stora planer för framtiden. Metalbandet Zornheym ligger inte på latsidan. Läs vår intervju med gitarristen och bandets grundare Zorn.
Det symfoniska death-metal bandet Zornheym har på senare tid, efter ett antal festivalspelningar på svensk mark, sett hur den svenska lyssnarskaran ökat, medans man tidigare mest har haft streams i utlandet. Bandets gitarrist och bandledare ZORN (ett namn han fick redan under sin tid i black-metalbandet Dark Funeral) låter både ödmjuk och stolt när han konstaterar detta. Det är inget litet projekt som han har sparkat igång med Zornheym, där konceptalbum och tematik hela tiden varit bandets grundidé.
– När jag och Dark Funeral gick skilda vägar hade jag planer på att nu skulle jag verkligen lägga ner tid på att göra min egna grej, skapa egna låtar. Jag har alltid älskat King Diamond, och framförallt hans Voodoo-story. Även “Conspiracy” har varit en influens till Zornheyms kommande serietidning. Jag minns att jag satt och tänkte “Varför gör han inte mer av det här?”. Och gör inte andra något så får man väl ta det själv, säger Zorn när han reflekterar över var inspirationen till hela Zornheym kommer ifrån. Men vad är egentligen Zornheym?
Zorn, eller Tomas Nilsson som han egentligen heter, förklarar att Zorn betyder ilska på tyska och att heim betyder hem eller boning, vilket innebär att bandnamnet skulle kunna översättas till “Ilskans boning” vilket kändes som ett passande namn för ett band vars plan var att göra låtar som skulle utspela sig på ett mentalsjukhus.
– Zornheim, med bokstaven i, är själva namnet på det mentalsjukhus vi sjunger om. Vi ville dock göra skillnad på det namnet och på vårt bandnamn så därför satte vi in ett Y. Så när vi skriver “Zornheym” är det oss som band det gäller medans “Zornheim” benämner huset.
Idéen om att bygga upp en berättelse runt och göra låtar om tillvaron på ett mentalsjukhus föddes under ett arbete med Zorns andra band “Aktiv Dödshjälp“, då de gjorde ett konceptalbum, “4:48” som handlade om en människas sista natt före ett självmord.
– Under jobbet med den låten läste jag mycket om psykisk ohälsa och hittade då också info om olika institutioner, där det experimenterats på olika vis. Ett tema som sedan blivit Zornheyms signum.
Zornheyms första album, “Where Hatred Dwells and Darkness Reigns”, beskriver Zorn som ett testprojekt där övriga bandmedlemmar tillkom allteftersom medans album nummer två, “The Zornheim Sleep Experiment” hade alla parter involverade redan från start. Zorn förklarar att arbetet med albumen är oerhört omfattande och tar mycket tid i anspråk. Förutom att många pusselbitar ska läggas ihop för att få en röd tråd till den berättelse som bandet berättar så finns det för den som har ögon för detaljer också en hel del “easter eggs” att upptäcka.
– Ett exempel på det är att outrot på första plattan också är det inledande första riffet på andra plattan. Allt sånt där tar väldigt lång tid och sedan skriver jag dessutom ner allt i noter som används till inhyrda stråkmusiker som är med och spelar in. Det är absolut tufft att få ihop men det är också roligt, för du får jobba med så många duktiga musiker, fullblodsproffs som spelar helt otroligt vackert. Vi har exempelvis spelat in låtar med musiker från filharmonikerna som tidigare bland annat samarbetat med Dimmu Borgir.
Hur brukar annars musikskapandet se ut, är det du som gör allt?
– Jag skriver först musik och sen brukar jag träffa Bendler (sångare) och så går vi igenom material, skriver text och sångmelodier och gör förproduktion. Vi kollar på saker som var i låtarna det passar att sjunga och vad som behöver göras runtom. Nu har vi ju gjort en akustisk EP, där vi bland annat har en fransk version av “Keep The Devil Away“, vilket var väldigt annorlunda eftersom Bendler inte kan ett ord franska. Vi hade fått ett otroligt fint mottagande av publiken under vår första spelning i Frankrike så vi kände att vi ville ge något tillbaka. Vi hade en språkkunnig med oss i studion som helt enkelt fick vägleda och säga orden som Bendler sedan fick upprepa och sjunga in tills det satt. Vi har bestämt att varje gång vi spelar i Frankrike så ska åtminstone refrängen framföras på just franska, det ska sitta, säger Zorn med ett litet skratt.
Förutom den akustiska EP:n av 6 låtar som berättar om sex olika intagna på mentalsjukhuset Zornheim, så kommer bandet också släppa en serietidning, tecknad av Anu Sarri, som berättar hela den grafiska delen av storyn. Det finns också stora planer för framtiden och en tydlig vision om att ta hela detta maxade projekt upp på livescenen, med allt vad det innebär.
– Kortsiktigt vill vi fortsätta bygga upp vår bas, gärna satsa mer på Sverige också och nå ut hemma. Långsiktigt vill vi uppträda på en stor scen där vi kommer använda oss av en grafisk dekor och mycket rekvisita. Jag vill ha skådespelare som gestaltar de människor som förekommer i låttexterna, en stor stråkkvartett i speciella kläder, en ännu större kör. Vi vill visualisera allt i den här berättelsen om Zornheim och de intagnas livsöden. Det ska låta episkt. Om vi kan nå 50% av allt detta, då kommer jag känna mig nöjd. Men först ska vi bli klara med det tredje albumet, det är på g. Troligtvis släpps den inom ett år men vi har inte satt något specifikt datum eftersom vi inte tummar på kvalitén, förklarar Zorn.
Akustiska EP:N “The Forgotten Inmates” och serietidningen med samma namn släpps den 3 november.
TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
INTERVJU: Zorn, Zornheym
