Den 19:e oktober slog “The Nordic Power Metal Titans Tour” med Stratovarius, Sonata Arctica och Induction ner i huvudstaden och höll hov för ett fullsatt Slaktkyrkan.
Induction: 
Ett ungt band, där vi bland annat ser Kai Hansens son Tim Hansen på gitarr, som framför symfonisk power metal. Det kan faktiskt inte gå fel. Med ett stycke hög energi och en sprudlande spelglädje så utnyttjar de här killarna sin korta speltid till max. Bandet tar för sig ordentligt av scenen och dess utrymme och sångaren Craig Cairns är inte rädd för att ta sig ut i den hittills lilla publikskaran och interagera med åskådarna, som efter en stunds flörtande mjuknar upp för den spralliga vokalisten. Inductions låtmaterial är egentligen inte på något sätt unikt och soundet känns tydligt igen från flertalet andra band, men samtidigt är det just det som sätter en viss charm på det hela. Lägg därmed till att bandmedlemmarnas glädje är mer smittande än magsjuka så kan man inte göra något annat än att digga och nynna med i de lättillgängliga texterna. Det här bandet vill jag se mer av!
Sonata Arctica: 
Av de tre band som avnjuts den här kvällen så är det under Sonata Arctica som Slaktkyrkans publik är som störst. När undertecknad gjorde en intervju med Stratovarius Jens Johansson inför Sverige-spelningarna så påpekade han själv att i Sverige är Sonata egentligen större än kvällens huvudband, vilket nu alltså märks på den tillströmning av folk som uppstått. Sonata lyfts också upp av sina fans mer än en gång under kvällens gång trots en lite trög inledning med en tam ”Closer to an Animal”. Ett över lokalen utspritt tjoande, allsång och intensiva applåder är ständigt återkommande. Precis som förväntat så är interaktionen mellan band och publik som starkast under hits som ”Fullmoon” och ”Dont say a word”, personligen går jag i gång mest på den snabba ”8th Commandment” samt den effektiva refrängen i ”I Have A Right”. Överlag så bjuder Sonata Arctica på en gemytlig och trevlig spelning, med ett par tydliga toppar och desto färre dalar men också utan några egentliga fyrverkerier och utropstecken. Oförargligt och behagligt. Gott så.
Stratovarius:
Det hör inte till vanligheterna att publiken börjar tunnas ut redan före kvällens huvudakt, men efter att Sonata Arctica tackat för sig så blir glesare framför scenen. Detta tycks dock inte vara något som påverkar Stratovarius nämnvärt, utan de här veteranerna går med bestämda steg ut på scen och får jobbet gjort oavsett vad. Det tål att sägas: Stratovarius är egentligen inte ett jätteroligt liveband. Här finns inga anmärkningsvärda rörelsemönster, ingen rekvisita och inte heller särskilt mycket publikfrieri. När sångaren Timo Kotipelto vill skaka lite extra liv i publiken så gör han det endast med ett lågintensivt handklapp och i mellansnacket är han både försiktig och fåordig. Under långa stunder känns spelningen jämntjock, där det förvisso inte finns något direkt att klaga på men inte heller något att direkt jubla åt. Det hela är kompetent och stabilt, men ganska ospännande. Det finns dock höjdpunkter även i den jämntjocka röken, som exempelvis den finstämda ”Winter Skies”, med en helt suverän Jens Johansson vid keyboarden. Även flertalet låtar från bandets senaste album ”Survive” gör sig bra live.
En snygg version av ”Frozen In Time” från nämnda album gör sig exempelvis alldeles utmärkt som uppvärmning inför den alltid så givna ”Black Diamond” som sätter igång publiken ordentligt. Den nu uppeldade stämningen håller sig sedan intakt genom två superba extranummer, där den effektiva ”Unbreakable” avverkas först och spelningen avslutas sedan med en pampig ”Hunting High And Low” där publiken skrålar med ordentligt. Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att transportsträckan för Stratovarius var relativt lång men att saker och ting slutligen tog sig och ”Hunting High And Low” ekar fortfarande i öronen när undertecknad efter avslutad spelning ger sig ut i natten.
TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTO: John Karlsson
KONSERT: Stratovarius, Sonata Arctica & Induction
ARENA: Slaktkyrkan, Stockholm
DATUM: 2023-10-19
- Tribulation: “Vi har alltid försökt vidga oss” - 2024-10-14
- Orden Ogan: “Alla våra Sverigebesök har varit otroliga” - 2024-10-07
- Dismember: “Death-metal ska vara lite farligt och otäckt” - 2024-10-07
