Skivpanelen listar nu albumen från OKTOBER 2023

Under Oktober släppte äntligen veteranerna The Rolling Stones ett nytt album, men även våra svenska nationalklenoder i Heavy Load bjöd på en ny platta! Vi avhandlade även In This Moment, Prong och Guns ‘n’ Roses bassisten Duff McKagans senaste soloplatta. I stort var panelen rungande överens.

Annons 

 

Title1Data1

THE ROLLING STONES

Album: Hackney Diamonds
Skivbolag: Polydor Records
Releasedatum: 2023-10-20
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 6,5 / 10

Ninja Column 1Ninja Column 2
Tony AsplundAndré Millom
Rolling Stones trycker ur sig ytterligare ett album på vad som för vanliga människor vore ålderns höst, men som verkar inte vara en årstid som finns på Rolling Stones-språk. Det svänger ju och låter riktigt bra, men när jag ser tillbaka på låtarna efter ett par genomlyssningar så finns inte riktigt så mycket där som ger ett sådant pass avtryck att om jag skulle befinna mig på en Rolling Stones konsert att jag skulle skrika efter nån av de nya låtarna direkt. Det är ett av problemen när ett så pass stort band med en sådan gedigen katalog släpper nytt. Visst är inledande Angry lite poppig och skön, men påminner den inte en hel del om Start it Up? Dessutom verkar de ha gjort det lite för bekvämt för sig då det där Rolling Stones-skavet mestadels uteblir, det finns jusom ingen skit kvar utan det är lite väl polerat. På Get Close är tydligen med Elton John bakom pianot fast han hörs knappt i mixen, spelade han så tråkigt? Men visst finns det även höjdpunkter även om de inte är superminnesvärda - Paul McCartneys sköna baston som han skiner betydligt med i Bite My Head, Charlie Watts på trummor i Mess It Up och Live By the Sword samt den påtagliga stämning som uppstår när Lady Gaga kommer in i Sweet Sounds of Heaven och slutet av låten som känns väldigt spontant (även om det säkert inte är det) och skönt när gästande Stevie Wonder jazzar loss. Istället är det allvarliga Tell Me Straight som helt saknar hookar eller driv som tar priset för mest minnesvärda insats på albumet då den har någonting i och med Keith Richards sång och melankoli som biter sig fast i själen och gör den till en av höjdpunkterna på albumet. Tydligen har de nästan ett helt album till klart från deras sessioner för detta album så det står väl inte på förrän nästa album dyker upp - vad det än är och blir så är det kul med nya ljud från de här veteranerna, så kom igen - rulla stenarna igen och igen - Start me Up!

Att dessa legender överhuvudtaget släpper en ny skiva år 2023 är värt ovationer. Att det redan står skrivet i stjärnorna att ingen låt härifrån kommer få samma status som alla odödliga klassiker är också värt en tanke. Det kan inte alltid vara roligt att som gammal musiker lägga ner ett engagemang i ny musik vars mottagande nästan alltid blir ”Jo, men det här var väl bra” för att sedan aldrig spelas igen. Varför köra den 70-talsdoftande ”Angry” med sina smittande gitarrer och sköna refräng när man kan sätta på ”Start Me Up” för miljonte gången? Nja, den här typen av skivor skapar alltid rubriker men kämpar ändock i uppförsbacke. Med det sagt så gör Stones vad de kan och att de skulle låta så vitala och pigga 2023 och återigen skapa tidlösa låtar som får gemene man att vicka på höfterna var det nog få som trodde för 50 år sen. I like it!


Title1Data1

HEAVY LOAD

Album: Riders of the Ancient Storm
Skivbolag: Thunderload Records
Releasedatum: 2023-10-13
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 8,5 / 10

Ninja Column 1Ninja Column 2
Tony AsplundAndré Millom
Utan att tumma på sitt klassiska hårdrocksarv som är en del av grunden till genren i Sverige lyckas Heavy Load både att förnya och bibehålla sitt sound samt dessutom trycka ur sig en samling potenta låtar som tar dem in i 2020-talet. Senaste fullängdaren dök upp färsk på skivdiskarna för 40 år sedan och det är en ynnest att få höra nytt från Heavy Load anno 2023. Allt som man förväntar sig finns där - de fläskiga riffen, solona, sången - och allt levereras med den värme, känsla och innerlighet precis som det gjordes för 40 år sedan fast med en viss fräschör och nyanser som har fått blomma ut med hjälp av tidens rand - precis som ett årgångsvin. Ju mer jag lyssnar så hittar jag nya favoritpassager i låtarna - de har verkligen lyckats fånga DET som kännetecknar Heavy Load och deras sound samt fått till låtar som snuddar på full pott. Här vill jag höra alla dessa låtar live, de lever verkligen upp till epitetet No fillers - Only killers!

Bortsett från några omtalade spelningar 2018 så är det nu som Heavy Load verkligen gör sin storstilade comeback. Vikingmetals svenska fädrar har trots sin långa frånvaro bevisligen inte ändrats ett dugg, utan här har vi ett album som lika gärna kunnat vara från 1982. I ett sådant här fall är med andra ord allt i sin ordning. Jag älskar hur gubbarna håller fast vid sitt sound och bevisar varför just detta är deras genre. De medryckande melodierna och det sagoliknande temat är publikfriande rakt igenom och även om det kan framstå förutsägbart så går det INTE att värja sig mot brottarrefrängerna i exempelvis ”Ride The Night” & ”Walhalla Warriors”. Allt är bara SÅ härligt!


Title1Data1

DUFF MCKAGAN

Album: Lighthouse
Skivbolag: The World Is Flat LLC
Releasedatum: 2023-10-20
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 7,0 / 10

Ninja Column 1Ninja Column 2
Tony AsplundAndré Millom
Med en stor portion hjärta och mys lotsar Duff oss omkring i hans värld med en stadig hand och berättarröst utan att uppröra allt för mycket. Det är lite skönt att Duff fortfarande har ena foten i den något skitiga rocken som verkligen gör så att det svänger. På något sätt känns det som att Duff får till ett mer Rolling Stones-doftande album än vad Stones själva fick till. Allt känns ärligt och inte krystat vilket lyser igenom i musiken och ger verkligen en helskön stund med Duff. Dock verkar rötterna sitta stenhårt i 60- och 70-talsrocken och vi bjuds inte på några större utsvävningar utan vallas tryggt längs Duffs musikaliska stigar, fast i och vemodet i Hope och I Just Don't Know finns något skönt som bryter av och verkligen höjer ribban ordentligt som slår an alla känslor. Annars är det Lighthouse, Longfeather och I Saw God on 10th St. som får en att gunga med.

Ett bluesigt och countrydoftande album som givetvis inte alls hade fungerat under Guns N Roses flagg, men som likväl befäster faktumet att Duff McKagan är den av bandmedlemmarna som idag är mest relevant (även om Slash förvisso gör ett eggande gästspel på låten ”Hope”). Förutom den fylliga sångrösten så visar Duff här också upp ett gediget låtmaterial med finstämda, berörande texter och element som på flera håll och kanter för tankarna till såväl Johnny Cash som Bon Jovi. Det är väldigt amerikanskt och ljudbilden ger inte vika för några nymodigheter. Ett ganska klassiskt blues-album med en säker sångare som kanske inte bjuder på ett fyrverkeri men ändock en angenäm lyssning.


Title1Data1

PRONG

Album: State Of Emergency
Skivbolag: Steamhammer
Releasedatum: 2023-10-06
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 6,0 / 10

Ninja Column 1Ninja Column 2
Tony AsplundAndré Millom
Med en ordentlig skopa producerad fläskig metal och sköna breakdowns här och där ger oss Prong det som vanligen förväntas av bandet och lite till. De skrikande övertonerna som fullkomligt osar Pantera och hörs mest i Breaking Point sitter verkligen on point. Non-Existence får mig inte helt osökt att fundera på om Prong lyssnat på Raised Fist då den låten lätt kunde vara något som skulle kunna kommit ut från dem, men visst svänger den riktigt skönt och är en låt som tillsammans med Disconnected sticker ut på skivan. Även Descent, State of Emergency samt Working Man har något som gör att man tänder till lite extra, men annars är det lite som en vanlig dag på jobbet i resterande spår.

Prong må vara ett gäng riktigt talangfulla musiker, men trots skickligheten har undertecknad aldrig riktigt fallit för denna alternativa groove metal. Jag hör att det är skickligt och jag har all förståelse för att bandet har sin publik, jag kan bara inte riktigt connecta med det jag hör på egen hand. Detta är inget som heller ”State Of Emergency” ändrar på. Det är fortfarande groovy, det finns flera passager av intensiva gitarrer och aggressiv sång som slår an på rätt strängar. Det är helt ok och är du till skillnad från mig redan frälst så ser jag ingen anledning till att avstå detta album.


Title1Data1

IN THIS MOMENT

Album: GODMODE
Skivbolag: BMG Rights Management
Releasedatum: 2023-10-27
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 5,5 / 10

Ninja Column 1Ninja Column 2
Tony AsplundAndré Millom
ROCKBLADET.se 5 out of 10
Alltså In This Moment kan ju göra bra musik, men nu verkar de ha fastnat i något sorts stämningsfull-electronica-metalcore-träsk som de har väldigt svårt att komma ur. Det är nästan samma likriktade approach på alla låtar som alla saknar någonting, iallafall fram till låt 8 då det händer något i och med det lysande samarbetet i DAMAGED med Nine Inch Kills sångare Spencer Charnas som äntligen bryter av och bjuder på lite mer känsla i nuet. Även de två sista låtarna i som är mer poppigare - FATE BRINGER och I WOULD DIE FOR YOU - i det närmaste förför lyssnaren och passar bandets sound mycket bättre än den irrande eskapad utan udd och meningsfullhet som radades upp innan de 3 sista låtarna.

Månadens mest innovativa men också mest svårbedömda album. Här finns flera elektroniska inslag kryddade med både vemod och mörker, något som har potential till att gripa tag i lyssnaren och undervisa i hur modern cool rock skall låta. Även om det finns några ögonbrynshöjare så går dock de flesta låtarna in i varandra och de framförs på ett tämligen lågmält vis, vilket leder till att den där önskvärda käftsmällen uteblir. Svårsmält och komplicerat, ett album som förmodligen behöver många fler lyssningar på sig för att gripa tag på allvar. Något av en besvikelse.

Relaterade artiklar