FUZZPROFILEN: Alex Risberg från 10,000 Years

Västerås-trion 10,000 Years släpper sitt fjärde album under nästa år och den 1:e juni arrangerar man första upplagan av Västerås Doomfest. Vi växlade några ord med basisten och sångaren Alex Risberg.

Hur stort fan av High On Fire, på en skala 1 till 10, är man och man döpt sina band till Pike och 10,000 Years?
– Jag skulle sätta min egen High On Fire-dyrkan på en 10:a. Det är ett av mina absoluta favoritband genom tiderna. 10,000 Years är döpt efter High On Fire-låten med samma namn, det stämmer, men det hade mer att göra med att vi ville ha ett coolt och lite udda namn än att det är just en High On Fire-låt, även om det såklart är passande i sammanhanget. Att döpa band efter låtar med andra band är ju en beprövad metod och sedan så passade det bra in i det koncept vi startade med, med tidsresor och allt sådant. Pike, däremot, döptes efter fisken, inte Matt.

Ska vi se plattorna I, II och III som en trilogi som nu är avslutad?
– Det ska ni göra, ja. Albatross-trilogin och den historien vi berättade med de plattorna är slut. Escape From Earth och To Suns Beyond, de avslutande två låtarna på III knyter ihop säcken. Härnäst blir det fristående låtar ett tag framöver, även om de såklart är rotade i science fiction, skräck och sånt även de.

Soundet har blivit hårdare och snabbare för varje skiva, fortsätter ni på den linjen på det fjärde albumet som lär komma under 2024?
Både ja och nej. Soundet på dom nya låtarna är en vidareutveckling av det vi gjort tidigare, det faller sig naturligt, det bygger vidare på den identitet vi skapat oss själva. Det är mer melodiskt på sina ställen samtidigt som det är väldigt metal på andra ställen. Generellt skulle jag säga att materialet är tajtare och mer fokuserat än tidigare. Men gillar man 10,000 Years så kommer man att känna igen sig, det är det inget snack om.

Det finns många kända exempel på band med två bröder där det varit väldigt bråkigt (Oasis, The Black Crowes, The Kinks m fl). Lyckas ni hålla sams?
Jadå, vi håller sams, haha. Vi delar ju både uppväxt och musikalisk bakgrund och samma grundpelare som vi står på, band som Kiss, Black Sabbath, Motörhead, Slayer, Kyuss och så vidare och våra referensramar om vad vi vill göra med 10,000 Years är också samma. Vi har väl varit varandras bästa vänner under hela våra liv egentligen, och det är inget jag ser ändras under någon överskådlig framtid.

Den 1 juni arrangerar ni första upplagan av Västerås Doomfest. Vad kan du berätta om den festivalen?
Det stämmer, och det är vi jävligt taggade på. Hela grejen kom till av att det inte finns någon direkt scen för undergroundmusik i Västerås. Det finns inga spelställen och ingen som arrangerar dylikt heller. Så jag tänkte att jag drar ihop något själv helt enkelt och styrde upp Death Valley Productions. Jag fick bra kontakt med O’Learys här i stan och de var pepp på att arrangera mer spelningar så det föll väl ut. Hela lineupen och early bird-biljetter släpps på Julafton, så jag kan inte gå in närmare på vad som är bokat, men jag är jäkligt nöjd med lineupen och tror att det kommer bli en riktigt fet dag/kväll. Men tänk en mini-Krökbacken ungefär. Jag hoppas verkligen att folk tar sig tid att komma till Västerås för att vara en del av det här, för det hänger på publiken om det blir lyckat och om det blir en fortsättning, vilket såklart är tanken.

Finns det en tydlig gräns mellan doom och stoner och var skulle du dra den i så fall?
Om du jämför Candlemass och Kyuss så är det ju två totalt olika sound, men ju närmare varandra du för dom två ytterligheterna desto mer flyter dom ihop. Det finns nog ingen exakt gräns där dom två skiljs åt, det beror bara på hur pass långt ut på vilken skala du befinner dig. Stonerdoom har ju ändå suddat ut den eventuella gränsen oavsett, jag menar, vart placerar man ett band som Sleep? Klart de är stoner, men de är lika mycket doom.

Vad lyssnar du själv på just nu och har du något speciellt band eller artist du vill rekommendera?
– Jag lyssnar på oerhört mycket musik hela tiden, både ny och gammal. Den senaste tiden har det blivit mycket Ritual Earth, Tombstones, Sepultura, Ahab, The Generals, Psychedelic Witchcult och Accept bland annat. Annars kan jag väl tipsa om att till exempel Church Of Misery, Baroness, Domkraft, Restless Spirit, Witch Ripper, Kollaps\e, Dozer, Dopelord, Sâver, OHHMS, Håndgemeng, Karavan och Borracho har släppt svinbra plattor under 2023.

I förra Fuzzprofilen hade vi med Dango och Ozo från Truckfighters. Vad skulle du vilja hälsa till dem?
– Att det är dags att dom får ändan ur och släpper en ny platta!

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)