Skivpanelen listar nu albumen från NOVEMBER 2023

Under November bjöds vi på nytt från två sköna klassiska rockband såsom Dirty Honey och The Struts, thrash från Irländska Gama Bomb, lätt pop-progressiva metalcorebandet Bad Wolves samt svenska metallarna Corroded. Inte alls så pjåkigt tyckte panelen, inte pjåkigt alls.

Annons 

 

Title1Data1

DIRTY HONEY

Album: Can't Find The Breaks
Skivbolag: Dirt Records
Releasedatum: 2023-11-03
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 8,5 / 10

Ninja Column 1Ninja Column 2
Tony AsplundAndré Millom
Med en gudabenådad pipa som andas Robert Plant och Chris Robinson (The Black Crowes) i och med Marc Labelle samt en tokskön bluesig nutida 70-tals-hårdrock med otroligt sväng är Dirty Honey tillbaka med album nummer 2 som tar allt det härliga från klassiska rocken och formar det till en oemotståndlig kraft. Trots likheter med många band så har de med sin förmåga att plocka ut russinen ur kakan blandat med sin egen ton och tokhöga energi fått ihop något som inte går att värja sig emot. Det är fanimig bara topplåtar från start till slut. Om man får klaga på nåt kanske det skulle kunna varit något mer utsvävande inslag någonstans på plattan och något helt oväntat, men det kommer väl på nästa kan jag tänka mig. Helt klart bandets bästa alster hittills. Kanske kan de fortsätta sin resa till artiststjärnhimlen obehindrat och utan påverkan från utomstående feta skivbolagsdirektörer då de självvalt fortfarande är osignade. Och - Dirty Honey - bra att ni inte kan hitta bromsarna för med den här farten kommer det gå med raketfart till de större scenerna!

På relativt kort tid har LA-bördiga Dirty Honey gått och blivit något av ett utropstecken inom rockvärlden. Inte alls konstigt, det här är precis den sortens röjig bluesrock som tilltalar både gammal som ung och soundet rör sig elegant i gränslandet mellan klassiska Led Zeppelin och den mer moderna versionen Greta Van Fleet. Det här albumet är kanske inte en lika brännande käftsmäll som debuten, men man känner ändock igen tonen och bandets musikaliska talang lyser starkt, inte minst i låtar som ”Cant Find The Brakes” & ”Get A Little High”. En värdig uppföljare som lär bana väg för ännu mer framgång.


Title1Data1

THE STRUTS

Album: Pretty Vicious
Skivbolag: Big Machine Records
Releasedatum: 2023-11-03
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 8,0 / 10

Ninja Column 1Ninja Column 2
Tony AsplundAndré Millom
Strutsarna har på senaste släppet hittat ännu ett skönt groove och mys med riktigt medryckande pop-rock-tongångar som passar på de stora arenorna med stor ljusshow och massa konfetti. Lite som Coldplay inser jag nu. Produktionen känns dock lite väl polerad och lite trubbig bitvis men i den trollbindande sången signerat Luke Spiller kommer alltjämt det mesta av känslorna fram ordentligt. The Struts har verkligen energin och allt för att frambringa nutida klassiker, men har tyvärr inte nått hela vägen fram denna gång även om det med en riktigt fet show skulle kännas med väl godkänt levererat. De är definitivt inte uträknade och klara ännu och är ett gäng att hålla koll på live och när nästa släpp kommer.

Kaxig glamrock med en närmast punkig attityd. Faktum är att energinivån inte kan bli mycket högre än vad den är här, bara att lyssna på albumet får dig att visualisera drypande svett och dans på ett intimt klubbgig. Hur alla dessa intensiva låtar bara får dig att släppa taget om alla hämningar och ”rocka loss”. Det doftar glitter, fest och sväng och här finns inte en enda låt som slår fel, även ballader som ”Hands On Me” berör på djupet mitt uppe i allt energiskt tjoflöjt.


Title1Data1

GAMA BOMB

Album: Bats
Skivbolag: Prosthetic Records
Releasedatum: 2023-11-10
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 6,0 / 10

Ninja Column 1Ninja Column 2
Tony AsplundAndré Millom
Med thrashiga toner som onekligen härstammar från band som Slayer, Anthrax och Exodus och deras likar på det glada 80-talet har Gama Bomb hittat guldådran från det soundet och förädlat sin utvinning av denna metal nogaräknat med ett otroligt skönt slutresultat. Gillar man the bay area thrash så kan jag nästan lova att detta är bandet med stort B för dig. Egyptenflirten i Egyptron, Slayer/Anthrax-hybriden som påminner om Indians i Living Dead in Beverlyhills och saxofonsolot i Bats In Your Hair, samt Secular Saw med sin sköna refräng är ju helt underbara. Utöver det är det nästan fullt ställ hela plattan igenom med vissa tempo- och groovebyten här och där som förnöjer rikligt när de inträffar, men... det är ofta de hamnar i känslan av att fort-fortare-fortast är det som är mantrat och som likriktar vissa låtar lite väl mycket. Ändå en väldigt skön thrashupplevelse och en fräsch stjärna på thrashhimlavalvet!

Före digitaliseringen så var det vanligt förekommande att välja skivor utifrån deras estetiska omslag, något som lätt ledde till att band som Kiss och Alice Cooper lockade. I en annan tid hade jag lätt kunnat välja ”Bats” för just omslagets skull, det visuella för tankarna åt 80-tal samt fantasy. Men man ska inte välja hunden efter håren. Visst utstrålar även låtmaterialet här en viss lekfullhet och man ibland får man dra på mungiporna åt de sköna riffen och åt de tydliga Anthrax-influenserna. Det är dock inget här som får det att andas 2023 och produktionens mossighet blir slutligen lite övermäktig.


Title1Data1

CORRODED

Album: Plague
Skivbolag: Despotz Records
Releasedatum: 2023-11-17
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 6,5 / 10

Ninja Column 1Ninja Column 2
Tony AsplundAndré Millom
Som vanligt är det tunga tongångar med stor skvätt allvar som levereras, men visst är det lite väl stor igenkänningsfaktor på materialet och en gnutta uppfinningsrikedom i ljudlandskapen och låtrecept vore önskvärt. Men visst tänder det till en hel del extra i Watch The World Burn som verkligen fångar ens intresse med lite av just detta och även i sköna Crack In The Sky. Annars står Corroded som förväntat stabilt på sin cementerade grund och levererar sin metal med skön pondus och kraft.

Ja, det låter precis som du förväntar dig. Ja, det är förutsägbart. Ja, det är medryckande. Ja, det är tungt. Ja, det är maffigt. Ja, du får chans att headbanga. Faktum är att även om sound och presentation är övertydligt bekant så anar man att låtskrivandet till ”Plague” fått mogna med tiden och det märks att bandet har lagt mycket eftertanke på låttexterna som tacklas med mer allvarliga ämnen utan att för den sakens skull sudda bort Corrodeds stämpel som ett band med fullt ställ, där låtarna passar in på valfri fest. Inte illa.


Title1Data1

BAD WOLVES

Album: Die About It
Skivbolag: Better Noise Music
Releasedatum: 2023-11-03
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 6,0 / 10
Ninja Column 1Ninja Column 2
Tony AsplundAndré Millom
Bad Wolves öppnar starkt efter introt på senaste plattan med Bad Friend som med sitt nerstämda och lätt djentiga anslag får det att rycka lätt i headbangingsmuskeln. Sedan i följande Die About it lyser liksom popproduktionen igenom metalfronten och det känns som att resten av låtarna är baserad på den produktionsinställningen och allt rättar sig efter stora synthmattor som finns på backingtracks (som förmodligen måste funka live under bandets liveframträdande) vilket förtar en del av upplevelsen. Det blandas friskt mellan genres där de till och med korsar gränsen ner mot melodifestivalbidrag ibland, men visst funkar det bitvis i Legends Never Die detta till trots, mycket på grund av slingan som verkar nynnas i refrängen som är riktigt smittsam. Ibland låter de som Killswitch Engage och ibland som Smash Into Pieces - många gånger funkar det men ibland blir det bara en konstig mix.

Oj, här var det många utspridda trådar.  Bad Wolves tycks inte riktigt kunna bestämma sig för hur de egentligen vill låta. På låtar som ”Bad Friend” har man satsat på ett bastant paket som doftar Five Finger Death Punch. På ”Die About It” har man slängt in både growl och hip-hop vilket påminner lite om Linkin Park. På ”Legends Never Die” är det lättsmält radiopop med en allsångvänlig refräng. På ”Move On” skiftar låten mellan poppiga refränger och ilskna tunga verser. Om detta låter rörigt? Ja, det är det också. Det finns partier då man diggar men det finns också partier som förvirrar. Hur Bad Wolves egentligen kommer låta på sikt vet nog inte ens de själva.

Relaterade artiklar