INTERVJU: Johanna Sadonis, Lucifer

LUCIFER är just nu aktuella med turné samt deras nya album “Lucifer V”. Rockbladet fick en chans att sitta ner med både Johanna Sadonis och Nicke Andersson ifrån bandet för att prata mer om detta. Här kan ni läsa intervjun med Johanna.

Ni har nu släppt “Lucifer V”, erat femte album. Kommer ni någonsin ha en annan titel på ett album än de romerska siffrorna?

– Jag tror det, det har funnits med i tankarna. Just nu kändes det dock bra, Lucifer har varit med i 10 år nu och siffran fem kändes som ett bra nummer. Sen får vi se! Jag gillar att överraska så att det finns lite variationer med varje album, därför har exempelvis skivomslagen varit väldigt olika från varandra.

Man kan ju också se det som att eran diskografi har varit som en bok med fem olika kapitel?

– Ja, det är som kapitel över bandets liv men också mitt eget. Vi gör ju personliga låttexter.

När ni påbörjar arbetet med ett album, vet du redan från start hur det kommer låta och vad ni vill berätta?

– Lucifer är ett band där allt kommer inifrån, så vi har inget direkt koncept att jobba med och utgå ifrån. Det är dock ganska lätt att förutse att många låtar handlar om döden, kärlek, förluster. Jag försöker att beröra livets mörka ämnen, men jag tror också det är viktigt med balans. Jag tror att jag skulle bli uttråkad om vi bara gjorde miserabel musik, så även om ett ämne är mörkt kan man fortfarande ha en mer upplyftande melodi, som ger hopp. Band jag älskar, som Black Sabbath & Blue Öyster Cult, är också mångsidiga i sitt uttryck. Jag försöker göra samma sak med Lucifer.

Det finns flera intressanta exempel på det där, när musiken kan låta glättig men sedan när man lyssnar på texten så inser man att det inte är en lycklig berättelse.

– Ja, och det kan också vara tvärtom. Jag gillar när man går på djupet, människors känsloregister är inte alltid på svart och vitt. Du kan gråta av lycka exempelvis, vilket ju är en liten kontrast.

Lucifer är ju som sagt ett band som berör det mörka och vemodiga i livet. En av era senaste låtar heter exempelvis “Nothing Left To Lose But My Life”.

– Det finns faktiskt lite humor även i den låten, där jag försöker driva med uttrycket “Nothing Left to lose”. Jag älskar mörk humor, och när det gällde “Nothing Left To Lose But My Life” var jag lite inspirerad av “Killed By Death” av Motörhead. Jag tycker det är en kul titel, det är typiskt Lemmy. Humor är ett viktigt verktyg när man ska hantera sorg och tragedier. Jag har förlorat både nära vänner och familj och har varit på alldeles för många begravningar för min ålder. För att kunna ta sig igenom sådant här så är humor viktigt för din egen överlevnad. Jag älskar när band bemöter mörker med humor, annars tar man sig själv på alltför stort allvar.

Apropå humor, vad är det roligaste med att vara ute på turné?

– Jag älskar ju att resa. Att sitta och se ut genom fönstret på dem passerande landskapen, möta andra kulturer med allt vad det innebär. Jag vill se så mycket som möjligt innan jag dör, för det får mig att känna mig levande. Det är också väldigt kul att komma ut och möta publiken, för när vi sitter isolerade och gör musik hemma så glömmer man lätt bort att det finns en värld utanför. För ett år sen satt jag ensam vid mitt skrivbord i ett vintrigt landskap och skrev en låt, sedan spelar vi på ett ställe på andra sidan världen där du har folk i publiken som kan sjunga med i låten. När det händer så får man gåshud.

När ni jobbar med ny musik, när inser man att man har lyckats med en låt?

– Ibland vet man på en gång. Du känner det, när en låt är bättre än en annan och då börjar man tänka i termer av singlar eller öppningslåtar. Nicke och jag har nu arbetat med fyra Lucifer-album och man får mer och mer erfarenhet, och han har ju en lång karriär.

Har låtskrivandet förändrats på något sätt, sedan du och Nicke träffades?

– Ja, jag har lärt mig att vara mer effektiv och inte fastna i detaljer. Jag kan nämna som exempel en gång då jag experimenterade med en låt och ändrade melodin för varje vers. När Nicke sedan lyssnade så sa han att det vore bättre att bara köra på samma melodi rakt igenom, vilket jag var skeptisk till. Men det är viktigt med input, ibland går jag på hans förslag och ibland på mina egna. I slutändan är det mitt beslut vilket jag tror Nicke tycker är ganska skönt. Han är bandledare i Hellacopters men i Lucifer är det jag, det är jag som startat bandet.

Hur började allt med Lucifer?

– Jag var med i ett annat band som splittrades precis innan debutalbumet skulle släppas, vilket sög. Direkt efter det så bestämde jag mig för att starta ett nytt band och inom ett år hade Lucifer skapats. Att Lucifers debut skulle heta just “Lucifer I” var för att pusha oss att göra ännu mer musik, för du skulle se ut som en idiot om du släpper ett album som “1” men inte gör en tvåa.

Du är ju gift med Nicke nu och bor i Sverige. Är det någon specifik skillnad mellan att jobba med musik i Sverige och i Tyskland, där du kommer ifrån?

– Ja, det är mycket bättre att spela i band i Sverige. För att vara ett land med färre invånare än Tyskland så har Sverige väldigt många bra band och här finns en tydlig scen, det är ett Community där många känner och stöttar varandra. Sverige visar också uppskattning till sina musiker på ett annat sätt, Lucifer har till exempel varit nominerade till Grammis två gånger. I Tyskland tror jag inte ens att det finns ett grammispris för rock och metalband. Tyskland har många band och stora festivaler men det är ändå en annan stämning i Sverige. Jag tror det är lättare att slå igenom här än i Tyskland.

Vad är ditt första musikminne?

– Det spelades alltid musik hemma, mamma var en musikälskare som spelade Rolling Stones och ZZ Top och min bror var punkare. Sex Pistols, The Cure, Public Enemy… Det var det jag växte upp med.

Johanna avslutar med en hälsning till Rockbladets läsare: “Kom gärna på våra konserter i antingen Stockholm eller Göteborg, vi kommer också bege oss ut i landet snart så håll ögonen öppna på vår hemsida Lucifer.church”.

TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTO: Josefin Tiderman
INTERVJU: Johanna Sadonis, Lucifer

Relaterade artiklar