Med storhelgerna och vintersjukorna avhandlade är panelen äntligen återhämtade för att dunka ut vad som lyssnades på i December 2023. Det var lite torftigt med släpp som vanligt i December, men visst lyckades vi hitta några alster att lägga under lupp i och med Therion, Six Foot Six, Axenstar, Fifth Note samt Mind Control. Therion som hamnade i topp var vi mest överens om men inte alls långt ifrån varandra om övriga band heller.
Annons
| Title1 | Data1 | |
|---|---|---|
THERION | ||
| Album: | Leviathan III | |
| Skivbolag: | Napalm Records | |
| Releasedatum: | 2023-12-15 | |
| LÄNKAR: | | FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE | | |
| SNITTBETYG: | 8,0 / 10 | |
| Ninja Column 1 | Ninja Column 2 | |
|---|---|---|
| Tony Asplund | André Millom | |
 | | |
| En platta som enligt bandet själva ska bjuda på experimentering, progressiva tongångar samt stänk av folkmusik i Therions värld. I öppningen låter det lite som vanligt och det tar fart i spår två i Ruler Of Tamag med folkliga tongångar, men det är i och med An Unsung Lament som de verkligen bjuder på allt de utlovat - verkligen hela spektrumet täcks upp och det är en fröjd för hörselgångarna att kastas mellan de olika ljudlandskapen lite som olika kapitel i en bok - underbart! Resten av plattan visar på rikligt av det mesta med låtsnickeri i världsklass. Det enda som kan störa ibland är när de kör lite väl enkla och stolpiga ackord i baksätet för att låta melodierna och körerna åka i framsätet, vilket egentligen inte är något större problem, men något som hörs när de skalar ner ljudbilden då och då. Hursomhelst överträffar de sig själva i Baccanale, What Was Lost Shall Be Lost No More och Twilight Of The Gods. Slutet på Leviathan trilogin i och med Leviathan III slutar tveklöst i topp! | Den tredje och sista "Leviathian" skivan går i det stuk man som lyssnare hoppats på och albumet knyter ihop säcken med en riktig bang. Therion är som alltid otroligt skickliga på att blanda ihop flera element, som operasång, storslagna melodier och symfonier samt medryckande melodier som gör helheten pampig och mäktig. Här finns inte en tråkig stund och det musikalsvulstiga soundet får både en och annan fantasi om en episk metal-opera att väckas till liv. Vilken dröm! | |
| Title1 | Data1 | |
|---|---|---|
SIX FOOT SIX | ||
| Album: | Beggar's Hill | |
| Skivbolag: | Scarlet Records | |
| Releasedatum: | 2023-12-08 | |
| LÄNKAR: | | FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE | | |
| SNITTBETYG: | 6,5 / 10 | |
| Ninja Column 1 | Ninja Column 2 | |
|---|---|---|
| Tony Asplund | André Millom | |
 |  | |
| Bandet beskriver sig själva som djupt influerade av Iron Maiden, Judas Priest och Metallica vilket det är ingen tvekan alls om. Det blir övertydligt i The Homecoming där det återfinns en hyllningspassus väldigt likt den efter solot i Maidens The Duellists, men visst är det härligt. Det är ett riktigt fläskigt ljud de fått till där det rakt igenom levereras klassisk hårdrock med nutida teknologi med en skön produktion som gör att man får en riktigt skön stund med Six Foot Six. Inget är dåligt på något sätt, men något stänk av egenhet som tar bandet till en egen plats på artisthimlen istället för att slåss och låna från de starkast lysande stjärnorna som redan tar stor plats där eftersöks då och då. Stora pluspoäng för utdraget från begravningen från Ove-filmen i Analog Man som verkligen funkar perfekt och låttrilogin A Templar's Tale. Notera även att trumskinnen sessionsmeks på plattan av självaste Snowy Shaw. | Klassisk melodiös heavy metal med bland annat ikonen Snowy Shaw på trummor. Tyngd och professionalism genomsyrar hela albumet, som förvisso inte innehåller någon direkt monsterhit men inte heller några djupa dalar. Här finns både mer mastodont-tunga spår som "Raise The Dead" samt mer klassiskt skolad metal som trilogin "A Templars Tale" som inte skäms för tydliga Maiden-influenser. På det stora hela ett tidlöst metal-album som inte flyttar berg men ändock får dig att le. | |
| Title1 | Data1 | |
|---|---|---|
AXENSTAR | ||
| Album: | Chapter VIII | |
| Skivbolag: | Inner Wound Records | |
| Releasedatum: | 2023-12-01 | |
| LÄNKAR: | | FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE | | |
| SNITTBETYG: | 4,5 / 10 | |
| Ninja Column 1 | Ninja Column 2 | |
|---|---|---|
| Tony Asplund | André Millom | |
 |  | |
| Axenstar är power metal med symfoniska tongångar och det stänker som vanligt lite av Helloween och Stratovarius och det låter väl helt ok. Men det mesta ger mig känslan av att något saknas och att man har använt för få sångmallar med för lite tid i pre-production. Ibland känns det också som att man har inte lagt den lilla extra tiden på sången för att den ska nå hela vägen fram och att låtarna precis tar slut när något var på väg att ta en vändning och något spännande skulle hända. Nåt verkar ha hänt den här vändan, vilket är synd eftersom verktygen finns ju bevisligen där. Trots detta händer det dock lite sköna grejer i The Great Deceiver som sitter bäst på plattan med Eye for an Eye och The War Within på god delad andraplats. | Nog för att power metal kan ha olika dimensioner men på ett övergripande plan är det en pampig och underhållande genre vi har att göra med. Stora refränger och några skopor lekfullhet känns som något av ett minimikrav och tyvärr kan jag inte säga att Axenstar presenterar något sådant här. Albumet är fyllt av låtar som troligen legat gömda i byrålådan alldeles för länge och inte fått sig en nödvändig uppdatering när de slutligen sett dagens ljus. Materialet är jämntjockt och låter mest som ett eko från en svunnen tid, en tröttare version av Stratovarius. Kompetent, kanske. Men inte njutningsbart eller spännande. | |
| Title1 | Data1 | |
|---|---|---|
FIFTH NOTE | ||
| Album: | Here We Are | |
| Skivbolag: | Frontiers Records S.R.L. | |
| Releasedatum: | 2023-12-08 | |
| LÄNKAR: | | FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE | | |
| SNITTBETYG: | 6,5 / 10 | |
| Ninja Column 1 | Ninja Column 2 | |
|---|---|---|
| Tony Asplund | André Millom | |
| | |
| Indiska Fifth Note har rötterna i klassiska hårdrocken kryddat med progressiva inslag och på debutalbumet händer det grejer må jag säga. Med stor energi i all musik de levererar och med en sånginsats som presterar topp med både feeling och med känslan av att han ger allt är det svårt att värja sig mot deras djupt smittsamma hårdrock. Det känns som om det här skulle kunna vara en tidig variant av Dream Theater om de startat i Indien och hade norska TNT:s sångare. Och oroa sig inte - de sjunger riktigt bra på engelska. De låter bäst när de drar på med sina tyngre alster då sången och energin kommer fram bättre och inte mesar för mycket i sina lite lugnare låtar. Men visst svajar det lite väl mycket från hårdare rock till progressiv AOR ibland och visst skönjs en varierande volym i mixen på låtarna. Olika mixare då halva skivan gjorts vid annat tillfälle? Hursomhelst, som första släpp så var detta en riktigt skön överraskning och något man får hålla koll på inför framtiden när de fått lite ordning på torpet. Lyssna genast! | Oj, här var det många lösa trådar ihopsydda till ett och samma plagg. Debuten från detta indiska band vill uppenbarligen väldigt mycket, men tycks inte bekanta med orden "röd tråd". Tvärtom så bjuds vi här på både klassisk hårdrock, stråkar, elektroniska inslag och till och med lite jazz-influenser. Även om killarna behärskar sina instrument och sångaren Samuel Thapas röst funkar i etern så blir det hela något rörigt. Dock finns här även en gnutta charm. Ifall man helt enkelt bara släpper prestigen och tar musiken för vad det är så blir det hyfsat kul att lyssna på. Ge bandet några års erfarenhet så kanske det slutligen till och med blir bra på riktigt. | |
| Title1 | Data1 | |
|---|---|---|
MIND CONTROL | ||
| Album: | Elements | |
| Skivbolag: | Mind Control | |
| Releasedatum: | 2023-12-01 | |
| LÄNKAR: | | FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE | | |
| SNITTBETYG: | 6,0 / 10 | |
| Ninja Column 2 |
|---|
| Tony Asplund |
|
Italienarna i Mind Control har alla ingredienser som behövs för att få till progressiv death metal, men ofta enkelriktar de sig på tok för mycket. Visst luktar det kvalitet, men det är nåt i mixen som inte funkar riktigt som grötar till det mest i många av de tunga verserna. I Maelstrom, Air och Ether får de dock till det något och det känns som att de får fram lite utav det de vill förmedla. Annars är de lugnare delarna på plattan riktigt njutbara och finurligt inflikta. De känns som en något tillrättalagd version av Jinjer som fortfarande kämpar lite med att hitta sin ton, men de är iallafall på god väg om de kan få ordning mix och helhet. |
| #colspan# |
Reporter at Rockbladet.se
Latest posts by Tony Asplund (see all)
- The Rising Four på SURR ARENA i Göteborg - 2024-11-29
- Tungt och ösigt med Black Stone Cherry - 2024-06-14
- Publiken var ett med Parkway Drive - 2024-06-13
