Amaranthe: “Vi vågar pressa gränserna”

Amaranthe är aktuella med nya albumet “The Catalyst”. Rockbladet.se tog ett snack med sångerskan Elize Ryd och gitarristen Olof Mörck om detta.

Låten “Damnation Flame” på den nya skivan har en musikvideo med ett väldigt starkt fantasy-tema. En av Youtube-kommentarerna till den här videon jämför till och med Olof med en “familjemedlem från en obskyr kunglig familj”. Att göra en musikvideo med ett sånt här tema, fanns det någon tanke bakom?

– När det gäller “Damnation Flame” så började det med att jag hade gjort ett intro, som jag till en början inte hade gjort särskilt tematiskt. Men när jag spelade upp det för Elize så hittade hon en sångmelodi som var väldigt dramatisk. Det snappade jag upp och svarade då på den här dramatiken med att lägga in en kyrkorgel. Redan där fick vi båda lite vampyrvibbar. Den första demotexten till låten var faktiskt en Wikipedia-artikel om vampyrer som Elize sjöng rakt upp och ner, säger Olof och skrattar till lite innan han fortsätter:

– Vi var fundersamma över om den här låten kanske var lite för annorlunda för att vara oss, men den var oavsett en låt som var kul att färdigställa. När den sedan var klar var den en av våra favoriter, det kändes som en annorlunda låt att inleda “The Catalyst”-eran med. Några månader senare fick vi feeling och tänkte att vi lika gärna kunde gå all in och också göra en vampyrvideo. Kul att överraska med något helt nytt.

Kan det bli fler låtar/videos med den här typen av tema eller var det här once in a lifetime?

– Jag tror det här var once in a lifetime. Det var väldigt läskigt med lim när vi skulle sätta på oss vampyrtänderna, det vill vi nog inte göra igen, skrattar Elize.

– Egentligen vet man ju aldrig vad man kan hitta på för roligt men det är just det som är kul med det här bandet att det finns en öppenhet för att testa nya saker. Den här gången gjorde vi något som stack ut men skulle man göra samma sak igen hade det mest känts som en repetition, säger Olof.

Hur ser ni annars på musikskapandet? Vad är nyckeln till att fortsätta utvecklas och vara relevant?

– Vi försöker leva i nuet, ta in dagsläget och anamma de känslor som påverkar oss människor. Det som ger inspiration och styrka är att känna att man inte är ensam med sina känslor, säger Elize.

Olof nickar instämmande och säger: När vi själva känner starkt för något, så är det rimligt att anta att det finns andra människor som känner likadant. Istället för att fundera kring hur musikindustrin förändrats och vad som är relevant idag så är det snarare en fråga om hur man håller sina känslor och den kreativa aspekten av sin egen själ relevant. Musiken du skapar måste betyda något för dig, sen spelar det ingen roll om det låter 70-tal, 90-tal eller 2007.

– Vi gör ju också musik med olika teman, det kan vara allt från något personligt till något världsligt. Det kan vara krig, det kan vara klimatförändringar, det kan vara utvecklingen av Ai, säger Elize.

Nu nämnde du Ai. Hur ser ni egentligen på det, finns det en oro över att det på något sätt ska ta över musikbranschen?

– Vad gäller musik tror jag det är nästan omöjligt att låta Ai styra över det. Ai kan bara göra på ett sätt och det kommer man känna igen om det används för mycket och då tror jag folk kommer tröttna, säger Elize.

– Det som lyssnaren kräver från oss som musiker är dina livserfarenheter och de känslor som ligger bakom ditt kreativa skapande. Utan känslorna så är musiken egentligen bara ett ointressant uttryck. Säg till exempel att du tittar på en dokumentär där någon pratar om sitt dramatiska liv som sjöman men att det är Ai som tagit fram allt det innehåll du får berättat för dig. Då är det ingen som upplevt det du får höra, så vad är då poängen med att ens lyssna? Jag tror inte folk tilltalas av det där, säger Olof.

“The Catalyst” är erat första album med Mikael Sehlin (growlsång), sedan Henrik “GG6” Englund Wilhelmsson lämnade bandet. När nyheten om det här avhoppet kom ut till allmänheten var det bara några timmar kvar innan ni skulle spela på Sweden Rock 2022. Den här nyheten slog ju verkligen ner som en bomb som ingen var beredd på då. Visste ni i bandet redan innan den där dagen, att ett avhopp var på gång?

– Det som hände under Sweden Rock var att vi gick ut med vem vi skulle ha som ersättare för vår aktuella spelning. Det var då folk plockade upp ordentligt att Henrik hade slutat. Han slutade dock under odramatiska, han ville fokusera mer på sin familj och sa hej då och vi gjorde ett inlägg där vi tackade för den tid som varit, men sen var det inte så många som pratade mer om det. Vi hade några turer med flera vikarierande sångare innan vi slutligen fick med oss Mikael. Han är grym på scen och på plattan, så all good, säger Olof.

Ni två har ju varit med i bandet sedan starten. Hur har ni påverkats av medlemsbyten genom åren, har det någonsin varit jobbigt?

– Jag har tyckt det har varit väldigt jobbigt. Jag och Olof är ju närmast eftersom vi skriver musiken men jag som frontfigur kan säga att det är väldigt intimt att stå och sjunga tillsammans med andra medlemmar. Så jag har fått hitta mina sätt för att klara av de förändringar som skett, vilket tar energi. Men man får även tänka att det också ger energi med nya människor. Det är psykologiskt utmanande att släppa det gamla snabbt och tänka positivt. Som låtskrivare kan man inspireras av nya röster och nya element som kommer in i bandet. Det blir man taggad av, säger Elize.

Har ni själva följt något band där ni har haft starka åsikter om deras medlemsbyten?

– Ja, jag växte ju upp med Göteborgs-metalscenen på 90-talet. De banden som man hade att göra med då bytte ju ofta medlemmar med varandra. Jag var ett väldigt stort fan och kunde då tycka att det var lite känsligt, eftersom många av dem som hoppade av sina band också var låtskrivare, som var viktiga för bandets prägel. Ibland kunde både sångare och låtskrivare hoppa av, vilket om möjligt var ännu värre! Även om en platta var skriven av tidigare medlemmar så inbillade man sig att det ändå lät annorlunda just på grund av medlemsbyten. Man hade bestämt sig på förhand att det var så. Man behövde gå igenom en övergångsfas, säger Olof.

Foto: Jonas Lööw

Om ni själva ska beskriva “The Catalyst”, vad vill ni säga då?

– Jag tänker passion, energi och känslor, säger Elize.

– Absolut. Vi har variation, kreativitet och färre begränsningar, säger Olof.

Färre begränsningar?

– Ja, det är absolut nödvändigt. Det är så man formar sitt sound. Vi har båda två lyssnat på alla olika former av musik så det skulle bli väldigt kaotiskt om vi tog in alla våra influenser i Amaranthe. Någonstans måste man hitta sin egen nish och redan för 15 år sen när vi skrev våra allra första låtar kände vi att man hade hittat en cool och ny genre. I och med att man släpper sin första platta bestämmer man vilken väg man ska gå och vad man ska bygga vidare på. Det finns band som totalt ändrat sin musikstil men det har i princip aldrig fungerat. Däremot utvecklas man alltid som människa så man behöver hitta en balans. Det är det jag menar med “färre begränsningar” för begränsningarna har varit något snävare innan, men nu är vi inne på platta nummer sju och har mer erfarenhet av hur man kan ta ut svängarna och fortfarande vara vi, vilket har fått oss att våga pressa gränserna, säger Olof.

Elize har ju tidigare tävlat som artist och låtskrivare i både svenska och finska Mello och jag reagerade lite på att de flesta av låtarna på det nya albumet är runt tre minuter. Så Amaranthe i Melodifestivalen, är det realistiskt?

– Med rätt tajming så varför inte? Vi säger inte nej till något av ren princip. Eller har du principer? säger Olof med ett litet skratt och vänder blicken mot Elize.

– Jag personligen har alltid tänkt att det skulle vara väldigt roligt. Jag tycker också det är viktigt att inspirera och tänker att det är en plattform där man skulle kunna nå ut till folk som annars inte skulle söka sig till våran musik. Av DEN anledningen skulle jag känna “Yes, yes” till att vara med i Mello. Men samtidigt så har vi redan en etablerad publik så därmed har vi fokuserat på annat. Men skulle man kunna trolla och slänga in en vinst i Mello mitt i allt annat vi gör så hade det legat på min bucketlist, säger Elize.

Amaranthe avslutar samtalet med en cliffhanger: “Det gick nästan fyra år mellan “Manifest” och “The Catalyst” och vår utgångspunkt är att det inte ska ta så lång tid igen innan det blir ännu ett nytt album. Vi har mycket mer att säga och mycket mer att ge”.

TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
INTERVJU: Amaranthe
AKTUELLA: Släpper nya albumet “The Catalyst” den 23 februari och är på Europaturné med Dragonforce och Infected Rain