Vi är vana vid att se Hanoi Rocks-sångaren Michael Monroe ta ut svängarna och showa ordentligt på scen. Under den akustiska spelningen på Biblioteket Live blir det givetvis ett annat upplägg, men det hindrar oss inte på något sätt från att få en lyckad kväll.
Det måste sägas. Biblioteket Live mitt på Medis i Stockholm är en väldigt fin lokal! Utmärkt storlek för mer minimalistiska konserter och inredningen, där vi bland annat har att göra med hängande växter i taket, och den nattklubbsliknande belysningen, skapar en känsla av allmän trivsel för besökarna. Lägg därtill också faktumet att det är möjligt att komma riktigt nära den ganska lilla scenen och intimiteten och kontakten som uppstår mellan artist och publik blir oerhörd. Biblioteket Live är som gjort för att fansen ska få tillfälle att verkligen interagera med sina musikhjältar. Mer sånt!
När Monroe och hans gitarrist Rich Jones uppenbarar sig, nedgåendes från en lång trappa som leder ner mot scenen, så blir det genast ett tryck i lokalen. Michael Monroes uppenbarelse vittnar verkligen om ett svunnet 80-tal, då han inte har förändrats nämnvärt sen dess och den stjärnglans han besitter går inte att skaka bort. Han fyller upp rummet och har, så att säga, DET. Det som många av dagens nyproducerade rockstjärnor i mångt och mycket bara kan drömma om.
Kvällens första låt blir Demolition 23-pärlan “Hammersmith Palais” och med all önskvärd tydlighet så visar Monroe direkt att han fortfarande har sina röstresurser intakt och han sätter redan här tonen för kvällens spelning. I och med att spelningen är akustisk säger det sig självt att vi kanske inte bjuds på några bombastiska crescendon eller dramatiska rörelser (även om Monroe förvisso sällan lyckas stå helt still, utan bjuder på lite hopp och luftsparkar emellanåt), men detta gör ändock ingenting. Tvärtom så är det uppskattat att här få bevisat för sig hur starka Monroes låtar i grund och botten faktiskt är, de klarar sig fint utan spex och drama. Monroe imponerar exempelvis i den reseromantiserande “Last Train To Tokyo” och den för kvällen finstämda “Under The Northern Lights“.
Samspelet mellan Monroe och den extroverta, ständigt leende Rich Jones är även det något av en grillkrydda till pommesen. Den genuina vänskapen mellan dessa två lyser igenom och mellansnacket, där de båda bidrar med anekdoter och utelämnande livsberättelser, bygger upp en gemytlig värme i lokalen. Det är fint att se hur två äldre herrar kan låta all sin kärlek ge utlopp på detta vis och på så sätt också få kvällens setlist att kännas genuin och betydelsefull. Herrarnas samspel bidrar starkt till att Johnny Thunders “You can´t put your arms around a memory” och “Gone Baby Gone” låter nästintill magiska.
Givetvis blir inte en kväll med Monroe vid rodret komplett utan några stycken Hanoi Rocks också, även om det säkerligen finns åskådare som hade velat ha ännu mer av den varan. Låtar som “Don´t You Ever Leave Me” och “Cafe Avenue” sitter precis där de ska, särskilt den sistnämnda vars text berör lite extra på Stockholmspubliken efter att Monroe under ett mellansnack berört sina år som hemlös i Stockholm och det ständiga vankandet på Hötorget. När kvällen sedan avslutas med en energisk “Up Around the Bend” där även den käre vännen Dregen gästspelar, samtidigt som den leende före detta bandkollegan Conny Bloom står och diggar i publiken, så känns kvällen komplett.
Jag ser mer än gärna Michael Monroe igen på svensk mark och har inget emot mer ös och tjoflöjt. Men det ska ändock erkännas att alla som missade den här akustiska kvällen på Biblioteket Live led en stor förlust.
TEXT & MOBILFOTO: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
KONSERT: Michael Monroe och Rich Jones
ARENA: Biblioteket Live, Stockholm
DATUM: 2024-03-05
- LIVERECENSION: Bambie Thug, Slaktkyrkan – Stockholm - 2024-10-02
- Snyggt och storslaget med Evergrey på Nalen - 2024-09-16
- Michael Monroe firade 40-åringen “Two Steps from the Move” på Debaser - 2024-09-15
