Josh Smith (Halestorm) om Sverige och turnélivet

Vi tog en titt i arkiven och hittade en intervju med Halestorm-basisten Josh Smith. Här pratar han bland annat om balansgången mellan turné och familjeliv, kärleken från de svenska fansen och om världens bästa album.

Hur brukar du förbereda dig inför en konsert?

– Under dagen är det vanligtvis väldigt lugnt, man kan till och med hinna med en tupplur under eftermiddagen. Men en timme innan gig brukar vi alla vara samlade och värma upp, så att vi är i synk. Faktiskt lite extra mycket uppvärmning inför spelningarna här i Norden, vi älskar verkligen Sverige, Danmark, Norge och Finland.

Ni kommer hit ganska ofta.

– Det gör vi! Varje gång jag är här är jag så glad. Det är alltid ett särskilt starkt mottagande från publiken här.

Tror du det finns någon särskild anledning till att eran musik tagits emot så väl här i Sverige och Norden?

– Om det finns en sån förklaring känner jag inte till den. Men det är väldigt speciellt, Sverige var det första landet där vi sålde guld. Förhoppningsvis kommer vi aldrig sluta spela här. För första gången har jag med mig min fru, hon är från Amerikas svar på Sverige, nämligen kalla Minnesota (skratt). Jag har alltid trott att hon skulle älska det här stället.

Jag läste att ni är ett band som i stort sett aldrig slutar turnera. Hur orkar ni?

– Det har gått så långt nu så det här är det liv vi känner till. Vi brukar ta oss några månader för att spela in nya album men även under inspelningsperioden gör vi konserter. Vi älskar det vi gör, det är viktigt att påpeka, spela live är vad vi kan. Det var på den vägen vi blev signade till skivbolag från första början och vi har vunnit priser för bästa liveakt. Förhoppningsvis är vi ute på turné resten av livet!

I och med det där så måste pandemi-åren ha varit svåra för er?

– Det var väldigt konstigt. Men jag har två barn, 6 och 3 år gamla, så jag var hemma och var bara pappa. Det var också underbart men samtidigt var det under denna period jag också insåg hur mycket jag behöver det här. Det var ett hål inom mig när jag inte kunde vara ute och spela, något saknades.

Förstår dina barn att deras pappa är en rockstjärna?

– 6-åringen förstår. För det mesta är jag bara “pappa” men ibland kan han höra Halestorm på radion under en bilresa och skina upp, “Pappa, det är du!”. (skratt)

Gillar han musiken också?

– Åh ja, han älskar rockmusik! Halestorm är godkända men favoritbandet just nu är faktiskt Ghost. När jag kommit hem har familjen spelat Ghost där hemma så då har jag satt mig ner med gitarren och försökt spela med. Jag älskar också Ghost, men när man hör det hela tiden så kan det bli lite tjatigt också.

Vilka band gillar du verkligen annars, är det några som inspirerar dig?

– Ja, det är alltid kul att gå tillbaka till sina barndomsidoler och höra dem på nytt ur det vuxna perspektivet. När jag var liten älskade jag Weezer och The Smashing Pumpkins, något som även min tre-åring verkar gilla. När det gäller musik blickar jag ofta tillbaka och blir nostalgisk. Så mycket bra som har gjorts under alla år man levt.

Vilket album är det bästa som gjorts? Du kan säga ett Halestorm-album om du vill (skratt)

– Herregud.. Nej, det är i alla fall inte något med Halestorm, jag tror inte vi gjort vårt bästa ännu. Jag är stolt över det vi gjort men vi kan ge ännu mer. Måste jag välja bara ett album så får det bli “Abbey Road” med Beatles. Jag har alltid varit ett fan av dem och jag har nog faktiskt aldrig träffat en person som INTE gillar det albumet.

När vi ändå är inne på nostalgi och gamla goda tider. Minns du hur ditt musikintresse startade?

– Ja, jag spelade piano när jag var sex år. Sen var jag runt 10 när jag började med basen. Det var en skoldans där ett rockband från high-school skulle uppträda. Jag minns att jag kollade in basisten och tänkte att “det där är coolt, det där ska jag göra”. Jag märkte sedan att sättet du spelar bas på i mångt och mycket är väldigt likt hur du spelar piano så där och då var det ingen tvekan att det var basen jag skulle fortsätta med. Oavsett var jag vände mig så behövde alla band en basist, oavsett om de spelade rock eller jazz.

Det fanns inte så många basister där du växte upp?

– Nej, inte direkt. Det var ju otroligt bra för mig! (skratt)

Något minne från en konsert med Halestorm som sticker ut lite extra?

– Det finns massor. Det kan vara allt från att våran biltransport blev jagad av en hel flock av fans i Brasilien men också att få vår första gulskiva någonsin under ett gig här i Sverige.

Apropå Sverige, varenda gång ni kommer hit så har ni uppgraderat er och alltid spelat på en större arena än vad ni gjorde under ert förra besök. Tror du det finns någon gräns?

– Förhoppningsvis inte! Det är alltid kul att spela på mindre klubbar, som Pub Anchor, men vi vill ju alltid nå ut till fler. Vi är dock tacksamma så länge det överhuvudtaget är möjligt för oss att leva på det här och att vi är efterfrågade. Om spelstället då också blir större för varje gång så är det toppen, men om det skulle visa sig att vi stannar på en medelstor klubb så gör inte det något. Så länge vi kan fortsätta är vi nöjda. Vi ska framåt, inte sluta!

Du pratar väldigt positivt om allt som har med turné-livet att göra. Vad skulle du säga är baksidan av det?

– Det är ju det där med att vara gift och ha barn också. Nu var jag, under pandemin, förvisso hemma på heltid i två år men det är alltid svårt att åka ifrån en familj även om man älskar sitt jobb också. Jag saknar de tre älskade människorna jag har där hemma, plus katten, hunden och kycklingarna.

Kycklingar?

– Ja, vi bor faktiskt mitt i stan men har fortfarande ett hönshus (skratt).

Är det svårt att slå sig till ro hemma, när en turné är avslutad?

– Det är åtminstone abrupt. Men du har inte så mycket till val och man får ju vara ödmjuk inför det faktum att man på ett sätt har två liv, ett som familjefar och ett annat liv på scenen. Det är galet när man tänker på hur surrealistiskt det här livet är, men jag älskar det. Varför gör jag det här? För att jag älskar det!

TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTO: Mattias Nilsson (mattias.nilsson@rockbladet.se)
INTERVJU: Josh Smith, Halestorm