Skivpanelen listar nu albumen från FEBRUARI 2024

En överraskande bra debutfullängdarplatta från Mick Mars sopar i princip banan med resterande artisterna som vi lagt under lupp av albumsläppen anno Februari 2024. Visst kan vi stoltsera med lysande släpp från Sverige med ett grymt thrashalbum från F.K.Ü och ett bra om ändock som förväntat album från Amaranthe, men norrmännen i Bokassa verkar tyvärr ha fastnat lite i samma spår och Ace Frehley har även han samma problem enligt panelen även om det finns ljuspunkter hos båda.

Annons 

 

Title1Data1

ACE FREHLEY

Album: 10,000 Volts
Skivbolag: MNRK Heavy
Releasedatum: 2024-02-23
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 5,5 / 10

Ninja Column 1Ninja Column 2
Tony AsplundAndré Millom
ROCKBLADET.se 5 out of 10
Visst kan han än det där rymdesset Ace Frehley, fast inte alla låtar når hela vägen fram. Mitt Kisshjärta vill så gärna att det ska vara en superfräsch 2023-version av soloalbumet från Kisstiden eller Frehleys Comet men trots en hyfsad produktion och sound så saknas mycket av den där nerven som Ace brukar ha, ja till och med hans solohäng är inte riktigt där och hans skämtsamhet verkar ha falnat en hel del. Kanske har det med samarbetet med Steve Brown att göra - gitarrist i Trixter som producerat albumet och varit med och skrivit albumet samt ska ha spelat solo på runt 1/4 av låtarna. Drygt halva plattan i och med Up in the Sky, Cosmic Heart, Life of a Stranger, Walkin' on the Moon, Stratosphere samt Cherry Medicine har ändå något som väcker intresse här och där som påminner om glansdagarna och räddar betyget till godkänt.Oh boy. Hade det inte varit just Frehley som stått bakom ”10,000 Volts” så hade gemene man utan tvekan avfärdat detta som något mossigt. Textmässigt bjuds vi på en drös av klichéer och återanvända fraser, något som får mig att dra på smilbanden (dock inte bara av positiva orsaker). Visst kan det hela kännas lite charmigt och nostalgiskt men samtidigt tror jag inte att ordet ”charm” är vad Ace själv skulle vilja använda för att beskriva projektet. Titelspåret går hem på ren mysfaktor, ”Cosmic Heart” är trallvänlig och den instrumentala ”Stratosphere” blir ett kvitto på att Ace fortfarande är en gudabenådad gitarrist men annars är det här inget att hänga i granen.

Title1Data1

AMARANTHE

Album: The Catalyst
Skivbolag: Nuclear Blast Records
Releasedatum: 2024-02-23
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 6,0 / 10

Ninja Column 1Ninja Column 2
Tony AsplundAndré Millom
Med skifte i growl-sången i och med Mikael Sehlin är Amaranthe tillbaka med The Catalyst där man känner igen sig, alla Amaranthe-element finns där och jag kommer på mig att direkt tänka på liveframträdanden med massa eld där sångtrion alternerar kantat av Olofs blixtrande gitarrspel. Mikale Sehlins entré i bandet känns helt sömlös när det gäller sången och den sitter verkligen 10+ perfekt. Men visst är det så att man känner igen sig lite väl mycket i materialet och det är när de målar utanför mallen som det spritter till lite extra i kroppen, speciellt i och med Damnation Flame, Re-Vision och Breaking the Waves.

Amaranthe-fansen lär knappast bli besvikna på det här. På det stora hela så är sound och produktion precis som förväntat, de elektroniska och mer popinfluerade elementen gifter sig lekande lätt med det mer dova rockiga. Bandets nya growlare Mikael Sehlin tycks ha kommit in väl i sin roll och han utgör ett bra komplement till de mer dominerande Elize och Nils, som i vanlig ordning övertygar med sina röster. Det är tekniskt skickligt, men det är också tämligen jämntjockt och många låtar går in i varandra. Bandet har sitt sound och sitt ID, men som lyssnare kan jag sakna både variation och utropstecken. Den fantasy-doftande ”Damnation Flame” sticker ut mest ur standard-mallen och utmärker sig därmed lite extra. Hoppas få höra mer av den varan på framtida släpp.


Title1Data1

BOKASSA

Album: All Out of Dreams
Skivbolag: Indie Recordings
Releasedatum: 2024-02-16
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 6,0 / 10

Ninja Column 1Ninja Column 2
Tony AsplundAndré Millom
ROCKBLADET.se 5 out of 10
Med den experimentering som förekom på föregående plattan Molotov Rocktail så känns All Out of Dreams lite som just det, att man tömt ut förrådet lite på drömmar och inte orkat eller kunnat dra fram något superspännande ur låtverktygslådan. Visst finns hyfsade låtar och visst låter det som Bokassa, fast det är mer ett steg tillbaka i utvecklingen där man verkar vara lite fast i sitt standardriffande snarare än att få till något som greppar tag i lyssnaren. The Ending Starts Today och All Out of Dreams funkar hyfsat, men de överraskar i Gung Ho och Crush (All Heretics) där de tar ner det lite och bjuder på skönt gung. Jag tar detta som ett mellanalbum och inväntar att drömmarna återvänder till dem snarast så vi får en ordentlig rock-käftsmäll i och med nästa album.

Norska Bokassa hade verkligen världen för sina fötter efter deras turné med Metallica 2019, men efter att ha genomlevt några år med restriktioner känns det dessvärre som att bandet tappade lite fart och jag upplever att bandet står och stampar lite i samma spår som vid förra albumet ”Molotov Rocktail”. Bokassa bjuder fortfarande på skönt röj och denna platta är kanske något mer punkig, där den energiska ”The Ending Starts Today” lyser starkast. Låttiteln ”Lets Storm The Capitol” får mig direkt att hoppas på en satirisk dänga om stormningen av Kapitolium i USA men det visar sig inte riktigt vara fallet. Synd, det hade piggat upp! Överlag serveras vi tämligen bra festmusik men förväntar mig ändå något mer slagkraftigt framöver.


Title1Data1

F.K.Ü.

Album: The Horror and the Metal
Skivbolag: Despotz Records
Releasedatum: 2024-02-09
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 8,0 / 10

Ninja Column 1Ninja Column 2
Tony AsplundAndré Millom
Jag vill mosha och circle-pit:a NU!!! Det doftar Slayer, Testament, Exodus och till och med lite supertidig Metallica ibland och det har allt det där göttesta som man vill ha i thrash metal. Var det verkligen nödvändigt att vänta 7 år att släppa ut det här monstret? Apropos Metallica så är flörten med dem i titlarna Harvester of Horror och Some Kind of Mosher tydlig även om låtarna i sig mer påminner om Anthrax/Exodus och bara är supersköna. Det här är ju thrash utan krusiduller när den är som bäst! Det enda som saknas från thrash-metal-receptet skulle vara ännu mer breaks och temposkiften samt kanske någon superkuslig lite lugnare historia som kryper på en som en supertung best. F.K.Ü. bjuder på njutning av skräckthrash från början till slut som lämnar lyssnaren med en redigt maxad musiklyckokänsla med ett elakt leende på läpparna samt sug att dra på någon kultskräckis från 80-talet.

Alldeles för länge har vi fått vänta på att Uppsalas bästa thrash-band skulle komma med nytt album efter att förträffliga ”1981” kom ut 2017. Som tur vad visar sig väntan ha varit värd besväret. Bandet känns rakt igenom hungriga (no pun intended i tanke på att skivans avslutande låt heter ”You Are Who You Eat”) och produktionen känns både tajt, rapp och genomtänkt. Det vi har att göra med är tidlös och hård thrash som balanserar precis rätt mellan det klassiska och det moderna, ett sound som gifter sig helt perfekt med bandets skräckvurmande. Jag diggar allt från det snabba tempot i låtar som den Slayer-doftande ”Bringing Back the dead”, den mer tunga ”Deep Cuts” samt dynamiska ”Harvester of Horror” som har flera hookar. Jag hoppas inte de här killarna väntar för många år till innan nytt material kommer.


Title1Data1

MICK MARS

Album: The Other Side of Mars
Skivbolag: 1313 LLC
Releasedatum: 2024-02-23
LÄNKAR: FACEBOOK | HEMSIDA | SPOTIFY | YOUTUBE |
SNITTBETYG: 8,5 / 10

Ninja Column 1Ninja Column 2
Tony AsplundAndré Millom
I princip exakt 6 år efter deras senaste album Firepower och närapå 50 år efter deras första skivsläpp Rocka Rolla landade idag äntligen Judas Priest senaste fullängdare Invicible Shield på skivdiskarna. 50+ år in i karriären och visst kan fortfarande the Metal Gods leverera! När förra skivan Firepower kom var det första alstret där Andy Sneap producerade och man spelade låtarna tillsammans med hela bandet i pre-production vilket tydligt ledde till en nytändning i Priest-lägret. Nu sex år senare har man anammat samma metodik och lyckats fångat samma glöd och hunger och fått fram något som ofta överträffar Firepower. Rob Halfords stämma må inte ta lika många och höga toner som förr om man ser till hela albumet, men när han väl gör det sitter de som en smäck. Hans röst har även fortfarande den där pondusen och självklara kraften som man bara kan förnimma så fort karln kommer inglidandes på scenen och sedan infriar när han tar ton - härligt! Vi hör ett vitalt och hungrigt Priest där de har skapat framtida klassiker bl a i och med (men inte begränsat till) Giants in the Sky, Crown of Horns, Panic Attack och Escape From Reality! Otroligt starkt! The Lodger, skriven av Bob Halligan Jr. (som även knåpat ihop Some Heads are Gonna Roll och (Take These) Chains) som återfinns på och avslutar Exended Edition varianten av Invincible Shield påminner dessutom om någon progressiv musikalmetallåt som skulle kunna återfinnas på Sad Wings Of Destiny - mys för fan!

Det snackas ibland om tillväxten inom rockvärlden. Vilka band är beredda att ta över när legenderna kolat? Den frågan kan vi ta senare för här är ett bevis på att i varje fall Judas Priest INTE är färdiga ännu. Precis som på föregångaren ”Firepower” så levererar gubbsen ett kraftpaket av stål, som verkligen borrar sig in under lyssningens gång. Den inledande ”Panic Attack” sätter genast tonen för hela albumet och Halford (72 år!) tar toner som inte är av denna värld. Andra spår som imponerar är melodiösa ”Sons Of Thunder” och Lemmy/Dio hyllningen ”Giants In the Sky”. Tempot, precisionen och leveransen på detta album går inte att värja sig mot. Vilka bestar!


Relaterade artiklar