The 69 Eyes tillbaka i Sverige

Det var länge sedan The 69 Eyes var i Sverige sist men nu har de svept förbi Stockholm, Göteborg och Malmö. Liksom Poets of the Fall, ett annat finskt band som inte är här så ofta trots endast den lilla pölen mellan länderna, uttrycker de ett visst dåligt samvete. Vi får hoppas det blir tätare mellan besöken för det var två schyssta gig jag besökte på Fryshuset Klubben i Stockholm och Surr arena i Göteborg.

Bandet går på till tonerna av Elvis Presleys Heartbreak Hotel. Medan låten med sina pianoslingor, gitarrriff och Elvis mörka röst svänger ur högtalarna går bandet ut och pluggar i sin utrustning och passar på att ta några danssteg medan ljuset spelar över scenen. Valet av artist är knappast en slump. Jyrki 69 har uttryckt att han inspirerats av bland annat Elvis i sin egen sång. Så plötsligt i ett par trumslag drämmer Jussi 69 till på trummorna och resten av bandet exploderar i högljudd rockmusik i form av Devils. Bandet ser redan tidigt glatt ut och Jyrki kommer senare flera gånger förklara att de känner något särskilt för Stockholm. Bandet fortsätter med Feel Berlin och håller sin gothiga touch på sin rockiga stil. Publiken är tidigt på, är livad, klappar, dansar och sjunger med i refränger. Bandet poserar, självklart lite extra de första låtarna när fotograferna står i diket men även under hela konserten. Särskilt Jyrki och Timo-Timo är ofta framme vid scenkanten och stilar och poserar.

Vi får låtar som Betty Blue och Black Orchid. Bandet håller sig mycket till den senare halvan av albumkatalogen och vi får Death of Darkness följt av Drive, båda från senaste albumet Death of Darkness. När jag recenserade Drive tyckte jag den var lite lite tam men den lyfter live med livligt spel och en glad publik. Härefter tog de ett hopp tillbaka till The Chair från Paris kills fast fortfarande framförd i deras senare stil. I efterföljande Never say die vaknade publiken till ordentligt och sjöng ut i refrängerna. Jyrki ser glad ut bakom solglasögonen och sträcker ofta ut mikrofonen över publiken. Jyrki berömmer den svartklädda publiken och bandet hoppar in i Gothic Girl. Sedan är det tillbaka till senare låtar igen med California och Burn Witch Burn. Ett skutt tillbaka igen till en av deras genombrottslåtar Wasting the Dawn. Jag tycker själv det är en av de bättre äldre låtarna med schysst gung och bra melodi, stämningsfull. Uppenbarligen tycker även publiken det.

Efter att ha refererat några pubar och nattklubbar och frågat om de finns kvar i Stockholm och vi kanske ses där för, säger Jyrki, han älskar mörkret i oss och bandet drar igång I Love the Darkness in You. Även denna har en lättsjungen refräng. Ytterligare någon äldre låt får vi och här följer bandet upp med Dance d’Amour, en schysst låt och bra livelåt men inte lika sjungvänlig för publiken. Den uppmuntrar i gengäld till dans och sväng. Som avslutning på konserten kör de Brandon Lee, även denna en bra men inte så sjungvänlig låt. Den får dock publiken i stämning och det är när bandet går av ingen tvekan om att publiken kommer ropa tillbaka dem.

När bandet kommer tillbaka tackar de och drar igång Gotta Rock från senaste albumet, Death of Darkness. Originalet är en ganska poppig låt av Boycott men The 69 Eyes gör den till sin goth ’n’ rollvariant och publiken är med på noterna. Låten är inte snabb men den har ett sug och sjungvänlig refräng. Plötsligt blir det lysande med de stämningsfulla men inte så sjungvänliga sista låtarna för nu är publiken sugen när bandet kommer tillbaka. Som en sista urladdning avslutar de med Lost Boys och nu är det upptempo, sväng och sång som gäller. Konserten avslutas fartfyllt och livat. Till tonerna av Are You Lonesome Tonight av, återigen, Elvis går ett känslosamt band runt och delar ut trumpinnar och plektrum.

Göteborgsgiget var än mer livat. Bandet verkade redan från början ännu piggare, kanske stärkta av det bra giget i Stockholm. Publiken var också redan från början ännu gladare trots inte lika fullt med folk. Scenen var låg utan stängsel och vi var ett gäng längst fram som även varit på stockholmsgiget tillsammans med ett gäng uppenbara fans vilket så klart lyfte publikengagemanget. Jag fick mersmak och eftersom det inte var slutsålt blev jag frestad att skaffa en biljett och hoppa på en buss till Malmö. Det fick dock räcka med två gig och efter sedvanlig efter-konsertkvällsbrunch på Brunchoteket dagen efter återvände jag till Östergötland.

Fryshuset Klubben
Fryshuset är en ideell organisation som är religiöst och politiskt oberoende. Verksamheten startade som en idrottshall vilket det gamla fryshuset rustades upp för. Verksamheten utökades tidigt med replokaler och arbete startades med ungdomar i utanförskap. Verksamheten utvidgades även till flera städer. Klubben är den mindre av Fryshusets två konsertlokaler i Hammarby Sjöstad, Stockholm och den passade The 69 Eyes bra. Personligen gillar jag att få se artister på mindre arenor så jag är glad för sådana här ställen liksom Skylten på hemmaplan. Klubben kan ta uppemot 800 stående gäster. Vid konserttillfället fanns även en minimal bar.

Surr arena (f d Brewhouse arena)
Surr arena ligger i brewhousebyggnaden i Göteborg. Surr arena kan ta uppemot 1 000 stående besökare och är en ganska bred lokal även om scenen inte är så stor. Scenen var inte särskilt hög och vid konserttillfället hade inget staket satts upp vilket gav en väldigt intim konsert. Lokalen har även en rejäl bar, både i storlek och utbud — bland annat två egna öl i samarbete med Bearded Rabbit Brewery.

Fryshuset Klubben – betyg

Surr arena – betyg

SKRIBENT: Kristoffer “Illern” Holmén (kristoffer.holmen@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Kristoffer “Illern” Holmén (kristoffer.holmen@rockbladet.se)
EVENT: The 69 Eyes
ARENA: Fryshuset Klubben, Hammaby Sjöstad, Stockholm och Surr Arena, Göteborg
BÄSTA MINNET: Intimiteten, glädjen hos band och publik samt repsons mellan desamma
DATUM: 2024-03-15 och 2024-03-16

THE 69 EYES:
Jyrki 69: sång
Bazie: gitarr, körsång
Timo-Timo: gitarr, körsång
Archzie: bas, körsång
Jussi 69: trummor