Downtown Riot 2024 – Den typen av festival som behövs

Medans övriga stockholmare höll sig till Friends Arena och Taylor Swift så fick stadens hårdrockare inställa sig på Slakthusområdet, där den andra upplagan av festivalen Downtown Riot ägde rum i Slaktkyrkan samt Hus 7, med band som The Night Flight Orchestra, Avatarium och Crank.

Nej, att ta upp kampen mot världens just nu största artist som höll hov bara cirka 30 minuter bort var inte en lätt uppgift men i grund och botten så kan inte heller någon ha påstått att det var syftet. Det rockälskande folk som önskade sig en sorts frizon från just det kommersiella hade kommit till helt rätt plats för denna helg. På gården mellan de två spelställena Slaktkyrkan och Hus 7 var det ständigt ett gott häng hårdrockare emellan, samtidigt som såväl bira som burgare avnjöts under en klar försommarhimmel. Det är för dessa människor som en hårdrocksfestival med blandat utbud (allt från färska band som Bloodstain & Khaion till rutinerade rävar som Lillasyster vars spelning går att läsa om HÄR) arrangeras. Det här är ett community, där ung som gammal och genres som death och punk förenas. Det är just den här typen av festival som behövs för att den musikscen vi värnar ska ha någon form av tillväxt och där även de unga mindre banden får chansen att visa upp sig.

Att publiken i sig inte är den största gör förmodligen inte ett skvatt för nykomlingar som Bloodstain, Khaion eller för Rockflödet Unsigned-vinnarna Faustus. Det här är hungriga band som av allt att döma hade kramat ur varje svettdroppe för att bevisa för publiken att de är rockscenens framtidslöften. Det är fint att se deras energi och spelglädje urarta sig på detta sätt. Samma sak kan i stort sett sägas om mäktiga Wormwood som med sitt mörker verkligen kommer till sin rätt under klubbspelningar av detta slag. Sa någon “The Isolationist“? MUMS!
Vi kan också tillägga att mer välbekanta Cyhra (som inledde hela festivalen) bjuder på ett starkt gig och Jake E sjunger bättre än vad jag hade förväntat mig. En fullt godkänd öppning av dagen och även en klart bättre spelning än vad de bjöd på under fjolårets Bandit Rock Party:

Ett band som förvisso höjer feststämningen men inte alls faller undertecknad på läppen är Crank. Motörhead-influenser behöver förstås inte vara fel, men jag själv får tyvärr inte ihop det men det fanns många fans på plats som bevisligen tycker motsatsen. Det är helt enkelt bra att smaken är olika. Några som dock börjar passa in riktigt väl i Downtown Riot-familjen är The Gems, som nu gästat festivalen två gånger av två möjliga. Trots vissa tekniska problem till en början så tar sig tjejerna an scenen med bravur och det är härligt att se hur låtarna från det starka debutalbumet gör sig riktigt bra live, där publiken bjuds på allt från ös som “Like a Phoenix” till powerballader som “Ease your pain” där Guernica Mancinis röst VERKLIGEN inte går av för hackor. Ett annat band med en kvinna i fronten som inte är främmande inför att sprida energi och visa på lite jävlar anamma är punkiga Världen Brinner, som under en ganska kort men mycket intensiv spelning hinner att dela ut en och annan rak vänsternäve till såväl patriarkat som israelisk krigsföring. Är det punk eller är det punk?

Ett band som trollbinder publiken på ett lite annorlunda sätt gentemot övrig line-up är Avatarium. Medans många av de andra banden vänder sig till den publik som vill festa, skåla och headbanga så är Avatarium mer för den publik som bara vill lyssna in och känna musiken. Jennie-Ann Smiths fylliga och mycket behagliga röst är som gjord för att omfamna och skänka publiken sinnesro. Lägg då också till tunga basslingor och ett förförande gitarrspel så närmar du dig paradiset. Avatariums spelning tilltalar inte alla, många av festivalbesökarna vill “bara” festa och ha kul, men mitt uppe i allt ös känner jag att Avatarium var en helt utmärkt akt att lägga in i smeten. Det behövdes helt enkelt en kontrast mot övrig line-up som påminde oss alla om att musik också kan vara något tungt och vackert. Tack för det!

Direkt efter Avatariums harmoniska uppvisning i Slaktkyrkan blir det helt andra tongångar i Hus 7, där det unga deathmetalbandet Xorsist bränner på för allt vad de är värda. Deras råa och mycket hårda tongångar skrämmer bort vissa besökare men fångar in desto fler. Bandets publikinteraktion är ständigt på hugget och stämningen i lokalen är rakt igenom god och framförallt…HÅRD. Den som ville headbanga och missade Xorsist skulle jag säga begick kvällens största tabbe. Fortsätter man på det här spåret så kommer vi definitivt få se mer av Xorsist.

En lång festivaldag avslutas med The Night Flight Orchestra, Man Machine Industry & Lillasyster. Den som sticker ut mest av dessa är föga förvånande The Night Flight Orchestra, som samlar ihop en bred skara av människor i blandade åldrar framför scenen och med sin otroligt medryckande AOR-doftande 70-80tals rock så blir det helt omöjligt att stå still under konsertens gång. Folk svänger ordentligt på höfterna och sjunger med tillsammans med Björn Strid som låter kolossalt bra och klar kvällen till ära. Bandets ständiga leenden och spelglädje smittar av sig som ett coronavirus på åskådarna och när det ständigt återkommande conga-tåget bildas under finalnumret så är jag övertygad om att det inte finns en enda människa i lokalen som inte drar på smilbanden. Ett lyckopiller utan dess like och festivalens bästa spelning!

Ytterligare en upplaga av Downtown Riot kan därmed läggas till handlingarna och vad framtida år har att erbjuda återstår att se. Personligen känner jag att det absolut inte finns någon anledning till att sörja missen av Taylor Swift.

THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA:

WORMWOOD:

BLOODSTAIN:

KHAION:

CRANK:

FAUSTUS:

THE GEMS:

VÄRLDEN BRINNER:

XORSIST:

MAN MACHINE INDUSTRY:

SER DU DIG SJÄLV I VIMLET?:

TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTO: Mattias Nilsson (mattias.nilsson@rockbladet.se) och Basse Hellgren (basse.hellgren@rockbladet.se)
FESTIVAL: Downtown Riot 2024
ARENA: Slaktkyrkan och Hus 7, Stockholm
DATUM: 2024-05-18

Relaterade artiklar