FUZZPROFILEN: Peder Bergstrand från Lowrider

Den kreativa mångsysslaren Peder Bergstrand har många järn i elden men är mest känd som basist och en av två sångare i Lowrider. Bandet jobbar just nu på en split-EP med Elephant Tree och häromhelgen hjälpte de Skraeckoedlan och Astroqueen att sälja ut Slaktkyrkan,

Vad händer 2 min och 43 sekunder in i Ode To Ganymede?
– Haha, jag gissar att du refererar till t-shirten vi gjorde med det trycket på. Jo, där i låten smäller det väl till rätt ordentligt. Det blev lite av den skivans snackis, och det folk ofta återkommer till som ”det där” tillfället i låten, så den t-shirten kom väl till som någon sorts ”de som fattar fattar”-merch, haha.

Det tog 19 år mellan Lowriders debutalbum Ode To Io och uppföljaren Refractions. Det verkar inte som vi behöver vänta alls lika länge på album nummer tre?
– Det ska ni absolut inte behöva. Jag har skrivit en väldig massa genom åren och allt hamnade inte på Refractions. Vi sitter väl på material till åtminstone en skiva, efter det att vi gjort klart den här EP:n som vi gör nu med Elephant Tree. Det blir 4 låtar i höst 2024, och sen förhoppningsvis en hel skiva 2025. Inte det snabbaste bandet i världen, men inte några fler 19 år mellan skivorna iallafall.

Med Slower gör ni coola doomversioner av Slayer-låtar på ett album som släpptes den 26:e januari i år. En riktig supergrupp där du har finfint sällskap av Bob Balch (Fu Manchu), Esben Willems (Monolord), Scott Reeder (ex Kyuss, The Obsessed), Laura Pleasants (Kylesa) och Amy Barrysmith (Year Of The Cobra). Hur kom det projektet till och finns det några planer framåt?
– Det var i regel Bobs projekt, som startades som ett skämt (“someone should do sludge versions of Slayer and call it Slower!”) men som ganska snabbt blev på allvar när vi insåg hur bra det blev när vi provade.
Scott var nog tilltänkt att spela på hela skivan först, men drabbades av en handskada, och då gav Bob mig chansen – otroligt nervöst förstås, och verkligen inte läge att göra bort sig. Jag håller ju Scott som kanske världens bästa basist, så stora skor att fylla. Otroligt stort dock att sedan få ett sms från honom där han sa ”you killed it” när han fick höra låtarna jag spelar på. Lite av ett bucket list moment. Man får nypa sig i armen och vara tacksam bara.

Framöver får vi se vad som sker med Slower, de ska ut och spela under sommaren men jag kommer inte kunna vara med live som det ser ut nu, jag har lite för mycket med Lowrider och livet i övrigt, men tycker det är sjukt mäktigt att de kör det live också.

Vad tycker du för övrigt om att Slayer återförenas för några gig i USA efter ha splittats 2019?
– Alltså jag har ju inte alls en så djup relation till Slayer som i princip alla andra jag känner har. Jag har hört låtar, och de har alltid varit i periferin och älskade av massor av polare, men de har liksom aldrig varit ”mitt” band så. Så för min del får de gärna spela så länge det blir värdigt.

Du spelade dubbelt på Fuzz Festival #4 förra året (Lowrider + I Are Droid), blir det något mer från I Are Droid eller var det bara en tillfällig återförening?
– Det var lite av en request från Oskar i Truckfighters som är ett stort IAD-fan. Sedan var det självklart väldigt kul att spela med bandet igen, och visst har jag 4-5 låtar som ligger och väntar där, men det är svårt att få ihop med allt annat. De andra i IAD är också väldigt upptagna med separata musikkarriärer och liv så, ja – vi vill, men får se vad och när. Fokus är på Lowrider och att få till EP och album, men hjärta och vilja för IAD finns alltid.

Vilket är det definitiva stonerbandet?
– Ja du. Det är ju en luddig definition det där – mina favoriter inom genren är väl de som just inte kanske matchar så mycket med det som kallas Stoner rock utan mer Desert rock och den lite äldre, mer experimentella skolan, eller de nyare band som tänjer på gränserna, som Elder, Rotor, och Skraeckoedlan.

Men ett bättre band än Kyuss kommer vi ju inte se, det är liksom sen gammalt. Men jag älskar – förutom de innan nämnda – band som Big Business, Barkmarket, Chavez, Red Fang och Greenleaf.

Vad lyssnar du själv på just nu och har du några rekommendationer?
Delving är helt fantastiska, det är sidoprojektet från Nick i Elder, och det är helt sinnessjukt bra! Sen har jag lyssnat om mig på Death from Above 1979, deras senaste plattor är sjukt pepprade med riff och idéer. Rotor har golvat mig gång efter annan senaste åren.

Såg Aphex Twin förra sommaren och har ännu inte riktigt hämtat mig för det var så bra. Fred Again’s Tiny Desk-konsert ska alla lyssna på, herregud så bra! Lyssnat mycket på Automat, gammal proto-synth-kraut som är helt beyond magi.

Inte musik, men jag lyssnar otroligt mycket på Revisionist History av Malcom Gladwell. Otrolig. Och Conan O’Brien needs a friend är ren podmagi.

I förra Fuzzprofilen hade vi med Andreas Bohman från Bottenhavet. Vad skulle du vilja hälsa till honom och bandet?
– Man blir ju primärt nyfiken om han är släkt med Gösta? Men sen får man passa på att gratulera till framgången med debuten, och att det är gött att se att någon tar kampen mot Gibsonifieringen (som även undertecknad gjort sig skyldig till) och spelar på en Fender!

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)

Relaterade artiklar