Kristiflax Festival 2024

Den 10-11 maj var det återigen dags för fantastiska Kristiflax Festival på västkusten- en medlemsfestival i mindre storlek, men med allt vad en festival ska innehålla. Rockbladet rullade in dag 2 och möttes med strålande solsken på första varma sommardagen trots att det hade utlovats både moln och blott 13°C bara dagar innan. En otroligt härlig början på som i vanlig ordning blev den tillställning som alla lyckliga medlemsbesökare hade hoppats på, fast också som vanligt mycket mer därtill!

Trots att vi var lite sena var det god stämning i Rockbladetlägret och incheckningen gick smärtfritt trots viss otålighet då förväntningarna gjorde sig påminda och det kittlade kraftigt i headbangningmusklerna. Självklart dök festivalgenralen, som på något sätt lyckas vara precis överallt hela tiden på festivalområdet, själv upp och välkomnade oss varmt och såg till att vi fick fyllda glas och trivdes – allt till Death Chapel som precis hade intagit scenen med sin dödsmetall i bakgrunden, men som vi mycket snart fann oss själva avnjutandes framför scenen. Deras musik passade perfekt i eftermiddagsvärmen och de körde på vilt till publikens stora nöje både liggandes, runthoppandes, röjandes och med full headbanging drog de av en sjujäkla spelning som definitivt gav mersmak. Ett band som hade riktigt kul på scenen som smittade av sig. De släppte även en ny singel 17:e maj – Acidification – in och lyssna på Spotify genast!

Även om det är en liten tillställning och limiterad till medlemmar är det värt att rapportera om då det även är ett forum för band och branschkollegor att knyta kontakter och dela idéer. Förutom Rockbladet fanns även Janne Jaloma på plats för en liten drum clinic, Snowy Shaw för att snacka lite om branschen och sin tid på vägarna, ljudkillarna från QTech (och Reine) samt ett par gitarrbyggare ute på bryggan som visade sina skapelser samt guldklimpar från deras gitarrsamlingar. Vi förärades dessutom med trubadurspel både här och där mellan spelningar så det fanns alltid något på gång vart än man vände sig. Ett härligt initiativ med bra uppstyrning på allt helt enkelt. Dessutom vill vi uppmärksamma och tacka QTech (och Reine) för det superbra ljudet som de hade lyckats få till!

Ase/Dase var näst på tur och det var ingen tvekan om att de skulle hedra en av hårdrockens grundbultar AC/DC. När de drog igång var det ingen tvekan om att de hade 100% koll på AC/DC och hur det ska låta! Hade Bon Scott återuppstått? Hade AC/DC:s sound kanaliserat sig till lilla scenen på Kristiflax – jajjemän och vilket jädra sväng det var. Att dessutom det bjöds på en klassisk Angus-stripp med glimten i ögat, dock inte hela vägen, var ju störtskönt. Snowy Shaw som är ett känt AC/DC-fan berättade dessutom att AC/DC är ett av de där banden som är basen till det mesta i metal och att det allt kliade ordentligt i fingrarna när han hörde Ase/Dase:s framträdande.

Chugger med sitt medryckande… ja chugg… är ju svårt att inte gilla och de verkligen fick igång de få headbangingmuskler som inte hade fått träning under Death Chapel. Deras varierande scenmakeup gav dock ett något splittrat intryck i eftermiddagssolen men musiken var det inga som helst fel på utan de levererade ett stabilt set som höjde stämningen ett par snäpp till.

Chugger, Kristiflax Festival 2024

I coverbandet Hårdrock För Helvete! hade sångaren i Ase/Dase nu svirat om marginellt då de drog genom ett gäng hårdrocksklassiker till allas jubel. Att de inte drog de mest kända hårdrocksspåren som coverband brukar köra utan drog av riktigt bra versioner låtar såsom t ex Jawbreaker, Animal (Fuck Like a Beast) och Killed by Death med en energisk publik medsjungandes. Toppstämning.

Hårdrock För Helvete, Kristiflax Festival 2024

När så Pshychophobia intog scenen levererades ytterligare en musik- och känslosmocka. Deras melodiska dödsmetall är tveklöst rotat i The Gothenburg Sound och Adrian Waleckis framförande av sången satte definitivt pricken över i:et! Alltså hur mycket känsla kan man spela ut och förmedla på scenen? This guy goes to 11! Att allt dessutom kantades av finurliga arrangemang med skön feeling som supporterade text och sång fick mig att undra hur jag kunde ha missat denna lilla guldklimp på den Göteborska metalscenen. När de annonserade att de skulle köra När Vindarna Viskar Mitt Namn – ni vet Roger Pontares gamla mellodänga – trodde jag att de skämtade, men icke sa Nicke och den versionen de tryckte in i våra ansikten och öron var dessutom riktigt, riktigt skön. Psychophobia får vi hålla ett extra öga på inför framtiden för det här var ett ramla-av-stolen-framträdande som hette duga!

Sole Syndicate tog ner tempot något då de spelade skön hårdrock med bitvis progressiva inslag, men drog inte ner stämningen för det. De bjöd på stora refränger under ett stabilt framträdande och jag fann mig till och med nynnandes då och då på deras We Came To Rock som har bitit sig fast på hörselnerven och vägrar släppa taget sedan jag hörde dem live. Det var nästan lite magi i luften där ett tag och de spred den musikglädje till oss alla som… just det… came to rock på Kristiflax!

Avslutande Swedish Kiss Tribute bjöd på en avslutning i topp då alla Kiss-favoriter avhandlades en efter en med i princip hela Kristiflaxpubliken framför scenen. Trots lite problem med en bråkande Ipad som skötte textfusklappen för “Paul Stanley” och något spelfel här och där så tog de Kristiflax anno 2024 i mål med blod (tack “Gene Simmons“!), svett, tårar och ett sjudundrande drag till tonerna av de odödliga Kiss-klassikerna. Skönt häng på “Ace Frehley” solona som lät väldigt nära originalet ofta också. När tonerna till Rock and Roll All Nite ebbade ut var det en påtaglig glädje som alla hade blivit påfyllda av och efterfesten tog vid in i den ljumma sommarnatten. Vi hoppas på fler evenemang av denna sort i framtiden.

Psychophobia:

Ase/Dase:

Swedish KISS Tribute:

Blandat:

Text: Tony Asplund (tony.asplund@rockbladet.se)
Foto: Cathrin Linné (cathrin.linne@rockbladet.se)
Festival: Kristiflax Festival 2024, Dag 2

Relaterade artiklar