Sedan HIM tackade för sig 2017 så har frontmannen Ville Valo (VV) tagit steget och satsat på en solokarriär och har nu albumet “Neon Noir” i ryggen. Hans egna material går hand i hand med det sound som HIM presenterade och på Berns får publiken ta del av både nytt och gammalt.
Zetra: 
Kvällen inleds med den gotiska duon Zetra, som är allt annat än publikfriande där de står som fastklistrade bakom sina syntar under hela setet. Duon (vars sminkning och hårsvall för tankarna till såväl Kiss som Mayhem) lyckas dock med sitt betydligt klubbigare och mjukare synt-sound á la 00-tal att fånga in mig. Sound och visuellt uttryck är, liksom i fallet med exempelvis Ghost, rejäla kontraster mot varandra men det är just denna pusselbit som gör upplevelsen intressant och de sköna syntslingorna får både huvud och fot att digga och stampa takt. Behaglig musik som går utmärkt att koppla av till.
VV: 
Det finns en stark förväntan i lokalen, stämningen vittnar om att det verkligen är en riktig stjärna som ska inta scenen på Berns. De flesta band och artister som man bevittnar live har fans som i varierande grad visar engagemang och lojalitet, det finns så att säga hardcorefans och det finns glidare som mest köpt biljett av bara farten när en artist varit i ropet. Inför VV på Berns så märks det dock att publiken (som består av såväl gammal som ung) är på hugget redan innan kvällens första låt, “Neon Noir“, ens har börjat och när VV tillsammans med sina medmusiker äntrar scenen och tar ton så höjer sig det massiva jublet mot taket. Bollen för vad som ska bli en riktigt lyckad kväll är i rullning.
Kvällens setlist är en utmärkt avvägning mellan det nya solomaterialet och de odödliga HIM-klassikerna som publiken suktar lite extra efter och upplägget blir helt enkelt på så vis att VV kör varannan låt solo och varannan låt från HIM-eran. I ett tidigt stadium har därmed publiken redan hunnit avnjuta låtar som “Loveletting” men också evergreens som “Right Here In My Arms” och “Rip Out The Wings Of A Butterfly“, som framförs med stark inlevelse och precision. Konserten är finstämd och stundtals berörande rakt igenom, den kärlek till fansen utstrålar till VV bidrar verkligen till kvällens fin-fina stämning.
Det hela klättrar ytterligare några dimensioner när VV visar prov på sitt låga röstregister under klassikern “Gone With The Sin” och riktig magi uppstår under finalen “When Love And Death Embrace“. VV sjunger med sån känsla, det märks att han menar varje ord och när discokulan uppe i taket sprider sitt sken över Berns, denna anrika lokal, samtidigt som åskådarna både vaggar med till musiken, hånglar och gråter så går det inte att göra annat än att konstatera gåshud på armarna.
TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTO: Mattias Nilsson (mattias.nilsson@rockbladet.se)
KONSERT: VV
ARENA: Berns, Stockholm
DATUM: 2024-04-29
BÄST: “When Love And Death Embrace”.
- LIVERECENSION: Bambie Thug, Slaktkyrkan – Stockholm - 2024-10-02
- Snyggt och storslaget med Evergrey på Nalen - 2024-09-16
- Michael Monroe firade 40-åringen “Two Steps from the Move” på Debaser - 2024-09-15
