När nyligen 50-års jubilerande Judas Priest intog scenen på Sweden Rock Festival var det som att återse en sån där god vän där vänskapen alltid finns där trots att det går nåt år mellan sammankomsterna. The Priest levererade en härlig spelning och nästan alla klassiker fanns där men det saknades överraskningar så visst var det lite väl bekvämt där man satsade enbart på säkra kort. Trots detta en stabil spelning av Judas Priest.
På Sweden Rock brukar allt vara superuppstyrt när det gäller spelningstider, kanske nån startar någon minut sent eller drar över med någon minut, men Judas Priest startade 5 minuter innan utsatt tid. I och för sig var de flesta på plats men det kändes ändå lite som att tåget lämnade perrongen 5 min innan och fick folk missa lite av inledningen.
Giget drogs igång med Panic Attack från senaste plattan Invincible Shield vilken med sitt intro funkade perfekt som första låt. Invincible Shield frontdropen sögs upp i taket vid introts slut och bandet stod samlade framför oss framför trumsetet. En skön start. Dock kunde man höra att det fanns gott om chorus- och sustain/eko-effekter på Rob Halfords sång, samt ett jädra plonkade från en för högt mixad bas som störde. Visst fick man ordning lite på mixen av de tu några låtar in men effekterna på Robs sång var lite sådär hela spelningen igenom. Richie Faulkner och Andy Sneap verkar ha hittat sina platser live, vilket är riktigt skönt att se, men att de fortfarande inte kan få till den av Judas Priest-kännetecknande twin guitar-gunget känns lite märkligt.
Judas Priest dunkade ut klassiker på klassiker utan större utsvävningar, ja eller kanske Sinner var lite utav en överraskning, men utöver den så var det väldigt bekvämt och nästan tillbakalutat. Att man väljer att dessutom korta ner speltiden och sluta 10 min innan utsatt sluttid och skippar Crown of Horns och andra låtar som hade fått plats i kvällens set samt inte ens verkar ha tittat åt bästa låten på Invincible Shield – dvs Giants in the Sky – denna turnévända är dock helt obegripligt. Att vi får se Rob komma inkörandes på motorcykeln innan Hell Bent for Leather efter en helt tokskön Electric Eye gav dock lite lindring till besvikelsen och man gick ändå med en mysig känsla i kroppen från konserten.
SKRIBENT: Tony Asplund (tony.asplund@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Basse Hellgren (basse.hellgren@rockbladet.se)
KONSERT: Judas Priest
ARENA: Festival Stage / Sweden Rock Festival
DATUM: 2024-06-07
BÄSTA LÅTEN: Electric Eye och Hell Bent for Leather
BÄSTA MINNET: Det är alltid lika häftigt när Rob kör in på scenen på motorcykeln innan Hell Bent for Leather!
SÄMST: För kort konsert och avsaknaden av överraskningar på setlistan.
- The Rising Four på SURR ARENA i Göteborg - 2024-11-29
- Tungt och ösigt med Black Stone Cherry - 2024-06-14
- Publiken var ett med Parkway Drive - 2024-06-13
