Rituell men också avslagen stämning med Dimmu Borgir

Sweden Rock är inte komplett utan att något ockult och mörkt avslutar en av kvällarna. Tidigare år har vi sett både Mercyful Fate och Behemoth. I år är det Dimmu Borgir som intar Rock Stage, direkt efter Judas Priest på fredagskvällen.

Mörkret har fallit över Norje och kylan kryper inpå skinnet. Det är med andra ord helt rätt förutsättningar för Dimmu Borgir, vars symfoniska black-metal är som gjord för denna miljö och att fånga in festivalpubliken i sin mörka sfär borde på pappret inte vara svårt. Det hela börjar också riktigt bra. När bandmedlemmarna kliver ut ur skuggorna till tonerna av den dystopiska “Raabjørn speiler draugheimens skodde” så byggs genast förväntningarna upp. Publiken höjer snabbt sina händer i hårdrockstecknet och en närmast rituell stämning uppstår, när bandet låtar sina eldar tändas och interagerar med publiken längst fram. Det låter även riktigt tight, rått och grymt i efterföljande låtar som “The Chosen Legacy” och “Council of Wolves and Snakes“. På ett personligt plan så skaver det att jag inte får höra min personliga favorit “Interdimensional Summit” men man kan ju inte få allt.

På det stora hela tycker jag dock att det är något som fattas. Egentligen ska man väl inte jämföra denna spelning med sådant som andra band bjudit på tidigare år, men jag kan ändå tycka att Dimmus spelning i det längre loppet blir något enformig och man saknar känslan av något mer spektakulärt rent showmässigt. Exempelvis fler och större eldar (som hade värmt upp publiken fint denna kyliga natt).

Rent musikaliskt gör bandet vad de ska och det låter i många stunder bra men i andra stunder känns det hela också ganska avslaget. Jag hade kort och gott förväntat mig mer.

TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTO: Mattias “Madcap” Nilsson (mattias.nilsson@rockbladet.se)
KONSERT: Dimmu Borgir
ARENA: Rock Stage, Sweden Rock Festival
DATUM: 2024-06-07

Relaterade artiklar