Trevligt och nostalgiskt med W.A.S.P

Som i många andra fall så är de äldre och mest ikoniska banden inte vad de en gång var. Det i sig är inget märkligt och det går inte att ställa för högra krav på vissa band. Med det sagt så gör W.A.S.P en fullt godkänd spelning.

Blackie Lawless tvingas sitta på en pall under spelningen och rösten är inte alltid helt hundra (för att uttrycka sig diplomatiskt). Det ska dock sägas att det är snudd på otroligt att han överhuvudtaget genomför spelningen, något hans läkare starkt motsatt sig sedan han bröt ryggen. ”They said I can´t do the shows, BUT IM FUCKING DOING IT” ropar Blackie till publikens jubel. Det går inte att inte bli åtminstone liiite berörd över den kärlek som han uppenbarligen känner för musikyrket och för fansen. Med det i åtanke så gör det inget att rösten spricker (troligen också något uppbackad av förinspelad sång) och att han är stillasittande.

Vad gäller rörlighet och show så är det gitarristen Doug Blair som styr skutan. Redan från start så kommer han in och fullständigt tar över scenen med sin energi och riffen sitter minsann där de ska. När han bjuder på ett kortare solo ute på catwalken och riktar gitarrhalsen mot himlen och den stundande solnedgången så har vi ändå att göra med ett riktigt moneyshot.

Rent musikaliskt är det som bäst under fina ”Miss You” och givetvis publikfavoriten ”I Wanna Be Somebody” där allsången inte kan beskrivas som något annat än maffig. Rent krasst så är det kanske inte fantastiskt, men det är trevligt och nostalgivurmandet höjer spelningen och lyfter upp W.A.S.P en och annan piedestal. Plus i kanten ska också ges åt det faktum att man utelämnar ”Animal (I Fuck Like A Beast)” som hade haft ett mindre trovärdighetsproblem när det kommer från en sittande herre med svåra ryggproblem.

TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTO: Mattias Nilsson (mattias.nilsson@rockbladet.se)
KONSERT: W.A.S.P
ARENA: Rock Stage, Sweden Rock Festival 2024
DATUM: 2024-06-06

Relaterade artiklar