“Jag har läst recensionerna, de var faktiskt helt otroliga” sjunger Plura i kvällens första låt “Jag är bättre än dej”. Riktigt så stora ord kan inte undertecknad yttra om just denna spelning, men inget kan dock förminska det faktum att en otrolig musikkarriär nu närmar sig sitt slut.
Det räckte uppenbarligen inte med avskedsspelningarna i hemstaden Norrköping ifjol, utan i år har Eldkvarn rest runt i landet för att ta farväl. Turnén har gått under namnet “Det är aldrig för sent att lägga av” och publiken har sannerligen inte svikit. Hur är det egentligen, är det aldrig för sent att lägga av? Kanske inte, dock så inser nog både fans och bandmedlemmar att det nu lär vara farväl “på riktigt”.
I en intervju sa Plura att Eldkvarn skulle ge sig ut på turné under förutsättning att han blivit bra i ryggen. Ryggen tycks nu dock vara sämre än någonsin men turné blev det likväl. Under hela spelningen sitter både Plura och basisten Tony Thorén på varsin stol och Plura hinner få i sig flera Treos innan kvällen har avslutats. Det går inte direkt att säga att den älskvärde frontmannen är i toppform och då har vi inte ens ännu nämnt det faktum att stora delar av texten tappas bort under framförandet av “Blues för Bodil Malmsteen“. Kontrasterna mot hur saker och ting ter sig just nu och hur det en gång varit blir extra tydliga när trummisen Werner Moddigårds son Adrian greppar mikrofonen och framför en härligt energisk version av “Ett fall av kärlek” medans en hårt kämpande Plura sitter tyst kvar i sin stol. Att behöva bevittna skeenden som dessa känns vemodigt.
Bandet (inte minst Plura) kämpar i uppförsbacke, så enkelt är det. När det hela dock tänder till så är det med råge. Pärlor som “Alice” och “Kärlekens tunga” avverkas i ett tidigt skede liksom “Fulla för kärlekens skull” som bara inte kan gå fel, det är ju trots allt en av de bästa svenskspråkiga låtarna som någonsin släppts. Även i klassiker som “Skydd av mörkret” och “Pojkar, Pojkar, Pojkar” tycks Plura hitta en ny växel och sjunger ut med sin karaktäristiska röst, vilket lockar fram många leenden bland åskådarna. Brorsan Carla har för övrigt en ännu bättre kväll och tar i för kung och fosterland under “Ingen Lätt Match, Bobbo” och “Kungsholmskopplet“. Han vinner också mycket på att vara den enda av bandets veteraner som står upp framme vid scenkanten hela spelningen och därmed ges möjlighet att föra sig och interagera med publiken på ett helt annat sätt.
Ja, jag skulle ljuga om jag påstod att detta var en fantastisk spelning. Från Pluras håll är det emellanåt en hel del mummel och att knaprandet av Treo-tabletterna tycks ingå i repertoaren får en att undra om den här turnén verkligen borde ha genomförts. Å andra sidan så finns det fortfarande många fina ögonblick att bära med sig och att Eldkvarn har en låtskatt av rang är något som bevisas mer än väl. På majoriteten av övriga spelningar som bandet gjort denna sommar så har man avslutat med Cornelis “Somliga går med trasiga skor” men när spelningen nu äger rum på Mosebacketerassen så avrundar man istället med “Söders Kors“, vilket blir en helt perfekt final där publiken stillsamt och harmoniskt sjunger med samtidigt som mörkret sakta lägger sig över ett upplyst söder denna ljumma sensommarkväll.
Jag tror de flesta i publiken är medvetna om att detta är ett farväl och att Eldkvarn inte har fler turnéer i sig. Alla dessa är också medvetna om att de sett ett band vars låtskatt skulle göra de flesta andra musiker gröna av avund och att man trots vissa skavanker kommer kunna minnas detta med värme.
TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTO: Peter Thermaenius (peter.thermaenius@rockbladet.se) Bilder från Parksnäckan, Uppsala 2024
KONSERT: Eldkvarn
PLATS: Mosebacketerassen, Stockholm
DATUM: 2024-08-25
