Mitt under en intensiv festivalperiod tog sig Mikael Stanne tid för att prata lite om det nya albumet med Dark Tranquillity, ”Endtime Signals”, som släpps den 16 augusti genom Century Media Records.
Hur skulle du beskriva det här albumet?
– Det är känslomässigt tyngre än något vi gjort tidigare. En skiva nästan helt utan kompromisser, vilket känns ganska uppfriskande. Vanligtvis har man många olika idéer att bolla med och så kompromissar men fram en slutlig skiva, men den här gången hade vi tidigt en tydlig vision om hur det skulle låta och vi visste tidigt hur det skulle kännas. Det här är ett viktigt album för oss som band, vi kände att vi behövde en vändpunkt och det känns som vi har hittat dit.
– Det har varit en fantastisk utmaning. Men det blir aldrig lättare att jobba med det här. Erfarenheten av tolv tidigare album är ju en sak, men man har ju också något att förhålla sig till och i början av en låtskrivarprocess vill man undvika att fastna i gamla hjulspår.
Känner man hela tiden att man måste toppa sitt senaste släpp?
– Lite så blir det ju, men man måste framför allt känna att man förbättrar sig. Känner man inte så behöver man nog vänta lite. Vi turnerar ganska mycket på varje skiva och sedan försöker vi ta lite tid när man känner efter hur man ska gå vidare på bästa sätt innan man faktiskt börjar jobba med det nya. Det behövs lite tid, min erfarenhet är att man inte kan tvinga fram något.
Ni hade en tydlig vision på det här nya albumet sa du. Kan du sätta ord på vad det är ni vill försöka förmedla?
– En känsla av hopplöshet och hjälplöshet haha. Jag vet inte riktigt, som textförfattare har jag väl försökt hitta något positivt i allting. Vi skriver ju dödsmetall trots allt så att det är mycket mörker säger ju sig självt men någonstans vill man ändå att folk också ska känna att saker löser sig.
– Ovanpå det så kan man ju inte heller blunda för tillståndet i världen och troligtvis behöver man acceptera att saker och ting blir värre innan det blir bättre. Det här temat ville vi då driva så långt vi bara kunde och det har nog format både musik och text. Det har varit skönt att skriva av sig och få grotta ner sig i de värsta känslorna som finns. Det är inte alltid så trevligt att gå igenom den här processen men i slutändan så är det värt det.
Jag tycker ofta man får höra att textförfattare blir deprimerade.
– Det är jobbigt och tungt att ta sig igenom skrivarprocesser. Det kan kännas trivialt att hantera mörkret i världen genom att spela distad gitarr och skrika på en scen men det är vad vi gör! Det har även varit rätt tufft att turnera de senaste åren när allt i världen går åt helvete och här står vi och dansar och ler. Det har varit svårt att njuta fullt ut, vi älskar att spela för fansen och det ska vara tillfredställande men det har också funnits en frustration över att vara borta från familjen när det händer massa skit runtom oss.
– Jag tycker ju att världen skulle bli bättre efter pandemin, man skulle ha lärt sig hur viktigt det är att ta hand om varandra men på flera plan har det i stället blivit tvärtom. Detta har varit lite av vår utgångspunkt när vi skrivit det senaste låtmaterialet. Om vi inte accepterar det som sker så kan man väl via musiken åtminstone hitta ett sätt att skrika av sig, så slipper man sedan tänka så mycket mer.
Det du beskriver nu låter ju väldigt tufft, särskilt de känslor du beskriver under turnerandet. Har det någonsin funnits tankar om att lägga ner musikkarriären?
– Nej, det har det faktiskt inte gjort. Jag vet själv hur underbart det kan kännas att stå bland likasinnade på en konsert och bara svepas med. Att låta musiken dränka allt annat runtomkring en och att prata med människor på plats som är på plats för att få utlopp för vad de känner, det är fantastiskt och en utdelning på allt man går igenom själv som musiker. Det blir också en drivkraft till att fortsätta.
Har du någonsin fått respons från fans som mått dåligt och känt att de blivit upplyfta av eran musik?
– Ja och det är också en stor del av drivkraften till att fortsätta ge ut musik och spela. Det är en sak att få en positiv kommentar på Youtube men verkligen något helt annat att se någon i ögonen och få höra om hur den med hjälp av vår musik tagit sig igenom en tragisk händelse. Man får höra mycket hemskt men vi hittar verkligen vårt syfte. Det är otroligt att vi kan finnas för folk som behöver avreagera sig och vi försöker få alla som lyssnar att känna att vi är där för dem. När man dessutom hållit på så länge som vi har gjort blir det på något sätt extra viktigt.
Ja, ni har ju hållit på länge och kallas ofta för death-metal pionjärer. Att ni har en sådan stämpel, är det något som du själv går och reflekterar över ibland?
– Nej, det kan jag inte säga (skratt). Men det är klart att jag är stolt över att vi har inspirerat folk och det är underbart att veta att vi kunnat hålla fast vid det som vi en gång startade. Sen kan jag vara ärlig och säga att det fanns en tid då man upplevde det ständiga pratet om ”Göteborgssoundet” som lite nedlåtande, för det kändes som folks uppfattning att alla band lät likadana. Men så är det ju inte längre, de flesta vet vad som är vad nu och vi vill snacka om viktiga saker och skriva musik som påverkar och förhoppningsvis känns på riktigt.
Du var med i SVT-dokumentären ”Hård rock på export” som blev väldigt hyllad. Fick ni någon ny publik tack vare den?
– Ny publik vet jag inte, men det var i alla fall väldigt många som såg den. Någon gång har folk gått förbi mig på gatan och ropat ”Hej, känd från Tv!” (skratt). Det var en fantastiskt bra dokumentär även om jag själv gärna hade sett 17 timmar till. Det kan vara svårt för folk att ta in hur stora vissa band är utomlands, men den där dokumentären gjorde ett väldigt bra jobb med att visa hur viktig svensk musik varit.
– Kanske har de banden som var med fått en annan typ av respekt från människor som inte haft så bra koll på vilket internationellt inflytande svensk metal haft. Jag är riktigt glad över att vi fick vara med där.
Mikael Stanne avslutar med en hälsning ”Det är underbart att få släppa skivor fortfarande och att folk fortfarande bryr sig (skratt). Det kommer komma många bra spelningar framöver och samma dag som ”Endtime Signal” släpps (16 augusti) så spelar vi på Summer Breeze i Tyskland och kickar därmed igång en helt ny show, ett helt nytt set. Sedan ska vi ta oss an både USA och övriga Europa med sköna spelningar och jag hoppas ni alla där ute är med oss och kommer och kollar!”.
TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
INTERVJU: Mikael Stanne
AKTUELL: Med nya Dark Tranquillity albumet “Endtime Signals” som släpps den 16 augusti
- Orden Ogan: “Alla våra Sverigebesök har varit otroliga” - 2024-10-07
- Dismember: “Death-metal ska vara lite farligt och otäckt” - 2024-10-07
- LIVERECENSION: Bambie Thug, Slaktkyrkan – Stockholm - 2024-10-02
